FRONT 
    PAGE

sidorna 2, 5-13, mitten, sporten och extra LCGA bilaga 
 

---

Rösträtt gav inte ekonomisk makt

Text: Kurt Mälarstedt 
Foto: Ingvar Andersson 

SELMA-MONTGOMERY. James Webb står i den heta solen på krönet av Edmund Pettus-bron i Selma, Alabama, och ger snabbt samma svar som så många andra svarta veteraner från medborgarrättskampen i Södern: Nej, de politiska landvinningarna från 60-talet har ännu inte gett människorna på botten ett drägligt liv. 
I sitt advokatkontor på Jeff Davis Avenue uttrycker en annan veteran, J L Chestnut, samma sak så här: 
- Nu har vi svart majoritet i många politiska församlingar. Men i ett kapitalistiskt samhälle kan man inte nå politisk frihet utan ekonomiska tillgångar. Dollarn talar i Amerika. Martin Luther King sade alltid att rösträtten bara för en till arenan men att man själv måste lära sig att spela. 

Handelskammarens chef Jamie Wallace, som är vit och som 1965 som reporter skildrade Selma-Montgomery-marschen i lokaltidningen, säger att relationerna mellan svarta och vita nu trots allt är ganska bra i Selma, och definitivt bättre än på många andra ställen i USA, både i söder och i norr. 
Men nu liksom 1965 heter borgmästaren i Selma Joe Smitherman och han är vit. Han har ofta bett om ursäkt för vad som hände 1965. Både James Webb och J L Chestnut beskriver honom med motvillig beundran som en mästerpolitiker som taktiskt skickligt kunnat utmanövrera svarta intressen för att behålla sin makt. 
James Webb är en liten, senig, medelålders man. Han är sedan några månader chef för Rösträttsmuseet i Selma, som vårdar minnet av händelserna i Selma i början av 1965: den intensiva rösträttskampanjen, "den blodiga söndagen" den 7 mars, då sheriffer och andra ordningens upprätthållare med klubbor och tårgas slog tillbaka demonstranter som ville marschera från Selma till delstaten Alabamas huvudstad Montgomery, och de följande demonstrationstågen. 
Han döljer inte sin stolthet över att han var med då, 1965, som kampanjarbetare inom SNCC, Student Non-Violent Coordination Committee.

OMAHA, Neb. - Many of Union PacificRailroad's recent safety problems have been caused by worker fatigue, according to preliminary results of a safety inspection. "You have people who are working 7 days a week, 12-plus hours a day with no time off... it makes top performance and safety assurance impossible," said Jolene Molitoris, head of the Federal Rail Administration. She said dangerous train maneuvers, dispatcher errors and missing freight information were the norm at the nation's largest railroad.