Wachtelhunden leder sitt ursprung från stötande, kortdrivande och apporterande hundar som sedan århundraden använts vid jakt efter småvilt i södra Tyskland. Blodmässigt anses Wachteln stå nära långhårig Vorsteh, Munsterlander och vissa spannielraser.  Vid slutet av 1800-talet inleddes i Tyskland en systematisk avel på hundar av Wachteltyp och den Tyska Wachtelhundklubben bildades 1903. Syftet var att skapa en skogsjakthund som komplement till de stående fågelhundarna. Wachtel hunden kom att delas i två färgvarianter, bruna och skimmlar, som till huvudsak avlas åtskilda men anses jaktligt likvärdiga.

Wachtelhunden som jakthund.

Wachteln är en hund för jakt i skog och vatten som driver med skall, apporterar och gör eftersök. Egenskaper för dessa användningsområden prioriterades från början i aveln på bekostnad av fältarbete och förmågan att stå för vilt.

Kortdrivare

Wachteln har i allmänhet goda anlag för apportering. Den går mycket gärna i vatten samt är en duktig och uthållig simmare.Med dressyr och utbildning kan den därför bli en god apportör såväl på land som vatten.

Eftersökshund.

Wachteln kombinerar spårintresse med läraktighet och samarbetsvilja. Dessa egenskaper sammantagnager hunden förutsättningar för att med utbildning och träning bli en mycket god eftersökshund. Den är också snabb och skarp nog för att gå ifatt och avfånga, hålla fast eller ställa skadat vilt. En del hundar visar anlag för ståndskall vid eller rapportering av dött vilt.

Mentalitet.

Wachteln är hemma en lungn och säker hund som är öppen och glad (unghunden kan vara odrägligt glad) mot mäniskor. I skogen är den livlig och har jaktlust samt visar skärpa mot rovvilt och skadat vilt. Den är lättlärd och sammarbestvillig men har mycket av egen vilja och enligt ett äldre Tyskt uttryck "utnyttjar Wachteln hänsynslöst sin herres fel". Det ligger mycket i detta och hunden kräver fast hand och en hundvan ägare för att på bästa sätt komma till sin rätt.

Exteriör.