Rasistisk diskurs
Dess idéhistoriska rötter.

del 1

av Michael Hansson

1. INLEDNING
Föreliggande text är ett försök att finna en (av flera möjliga) förklaringsmodeller till hur främlingsfientliga eller rasistiska tendenser kan tänkas föras vidare mellan människor i olika situationer. Myndigheter, socialstyrelsen och invandrarverket i Sverige påpekar ofta att det behövs mer information för att minska främlingsfientligheten. Föreliggande text avser att peka på andra aspekter som kan vara mer avgörande för hur vi ser på människor från andra länder. Att kunskaper och information kanske åsidosätts som en konsekvens av att andra instanser av medvetandet, uppfostran, social kontext och som en följd därav att vedertagenheten av en viss diskurs, har större inflytande vid ställningtaganden. Texten avser att behandla hur åsikter och ställningstaganden kan vara påverkade av den sociala kontextens inställning i olika frågor, hur socialiseringsprocesser som bör betraktas som en konsekvens av vilka som innehar formuleringsprivilegiet i en given situation, kan tänkas medverka till hur förhållningssättet i olika frågor formuleras. Syftet är att undersöka hur olika gruppers samtal - diskurs - frammanar en idé vilken kan genomsyra gruppens gemensamma attityd till främlingar, där själva vedertagenheten är det centrala, inte idén som sådan.

Inledningsvis vill jag med några exempel belysa den vedertagenhet som avses. I JUSEK-tidningen nr. 4/ l994, en tidskrift för juristers, samhällsvetares och ekonomers fackförbund, finns det en intervju med "Månadens Medlem". Intervjuns rubrik är "Tjing Tjong cykelstång", artikeln som följer handlar om Mats Wredberg som arbetar i Kina. Wredberg har tack vare sina språkkunskaper i olika omgångar arbetat för svenska företag i Taiwan, Hongkong och Kina. Wredberg reser i länderna som försäljare och hans uppgift är att bistå svenska företag som vill in på "den i rekordfart växande kinesiska marknaden". Poängen med att diskutera intervjun är tre olika uttalanden som var för sig är betydelselösa men som ändå avslöjar något om hur man i Sverige, även bland välutbildade ser på människor i andra länder. Först är det rubriken "Tjing Tjong cykelstång" som anspelar på att Wredberg reser med cykel i Kina, men det anspelar naturligtvis också på att vi i Sverige fortfarande kopplar samman Kina med idén om landet där språket låter "tjing tjong". Längre in i texten säger Wredberg att han reste cirka l50 dagar om året under tre år och för att klara ensamheten på kvällarna i någon kinesisk by var hans räddning freestylen med västerländsk musik samt böcker. Därefter återvände Wredberg till Sverige under två år för att inte bli helt "kinesifierad", varefter han reste tillbaka till Kina. I "Faktarutan" om medlemmen finns frågan om senaste lästa bok, Wredberg nämner en spansk författare och tillägger "man vill läsa om annat än Kina när man är här".

Andra exempel är att svenskar som arbetar utomlands vanligen placerar sin barn i svenska, skandinaviska eller internationella skolor på stationeringsorten, sällan i landets skolor. Svenska turister på charterresa som inte kan var utomlands i två veckor och klara sig utan knäckebröd, sill eller ’svenskt kaffe’, som dessutom kan bli upprörda över att personalen på hotellet inte talar felfri svenska.

Ovanstående exempel är oförargliga och betyder inget i detalj, men vad som är graverande är när svenskar i Sverige kritiserar invandrare, som avser att leva här under lång obestämd tid, för att de vill upprätthålla olika aspekter ur sin hemmiljö och föra vidare traditioner till sina barn. Om inte svenskar bosatta utomlands klarar sig utan ’svenska’ artiklar under begränsad tid - varför ska det misstänkliggöras att invandrare bosatta i Sverige på obestämd tid bejakar sina specifika rötter?

Grundfrågan är hur det kommer sig att främlingsfientlighet och medföljande rasistiska tendenser kan genomsyra ett samhälle trots information och växande kunskaper om andra länder. I Sverige är det sannolikt endast en liten grupp människor som tror att det faktiskt finns biologiska skillnader mellan människor som utvecklingsmässigt rangordnar människor efter ras. Föreliggande uppsats tar inte upp de extrema uttrycken för rasism som skinhuvuden och extremhögern utgör exempel på. De nämns endast i de sammanhang där uppfattningen om blodets renhet är central, där det finns en tankegång om rangordning i relation till blodets renhet. Uppsatsen syfte är att diskutera hur vedertagna uppfattningar, trots information och kunskaper, bland människor som inte tillhör extrema yttringar ändå kan vara uttryck för främlingsfientlighet som närmar sig rasism. Sannolikt är det en konsekvens av förnimmelser av etniska skillnader som inte är biologiskt rangordnande, vilka utgör grund för ställningstaganden som ändå tenderar att förknippa egenskaper med etniskt ursprung.

Det finns en typtanke som ställer något svenskt mot något annat. Kategorin bygger på legala kategorier som till exempel ’flykting’, vilket är en administrativ kategori för att behandla en viss sorts orsaker till migration. Det finns en föreställning om att det är nödvändigt att skilja mellan svenskar och invandrare. Varför behövs uppdelningen svenskar-invandrare? I vilket sammanhang behövs kategorin invandrare? Invandrare är definierad som den som saknar svenskhet. Vad är svenskt? Egentligen är det en nonsenskategori som bygger på generaliseringar om invandrare. Kategorin tillskriver invandrare i största allmänhet gemensamma egenskaper. Allmänna egenskaper tillskrivs somalier, människor från före detta Jugoslavien, greker, amerikaner. Det blir en sammanblandning av människor med mycket olika egenskaper och skilda utseenden till en kategori. Hur knyts man till Sverige? Genom språkkunskaper: andra generationen talar ofta perfekt svenska men kategoriseras som invandrarungdomar i vardagsspråket och i massmedia. Genom utseende: konsekvensen blir att de som är minst lika det som uppfattas som svenskt aldrig kan bli fullständigt knutna till Sverige. När upphör man att vara invandrare? Kategoriseringen bygger sannolikt på etniska fördomar i stil med: sådana är greker/tyskar/svenskar på grund av kulturen. Etniska fördomar är inte alltid rasistiska men kan lätt i förlängningen även tillskriva människor egenskaper som ett resultat av att de kommer från ett visst område eller ser ut på ett visst sätt.

DISPOSITION
Uppsatsen består av en idéhistorisk genomgång av hur olika föreställningar om icke-europeiska Andra har konstituerats för att rättfärdiga kolonisation och exploatering av ’nyupptäckta’ områden och dess befolkningar. I kapitlet om idéhistoriska rötter redogörs för några föreställningar i det antika Grekland som har haft inflytande på föreställningar om Andra under medeltiden och i vissa avseenden även fram till våra dagar. Därefter uppmärksammas de diskussioner som fördes av jurister och teologer i Salamanca om hur människorna i Nya världen skulle kategoriseras. Vidare diskuteras de föreställningar som var utgångspunkt för kolonisationen av Afrika. Hur representationen av den afrikanske Andre var förutbestämd enligt rådande diskurs om icke- europeiska Andra. Den fysiska antropologins värderande inflytande diskuteras: enligt vilka grunder 1800-talets antropologer ansåg det vara nödvändigt att klassificera människor enligt en biologisk hierarki. Den föregivna vetenskapligheten i den fysiska antropologin kritiseras.

Darwins evolutionsteori presenteras och diskuteras. De efterföljande socialteorierna av framför allt Francis Galton och Herbert Spencer uppmärksammas och kritiseras. Vidare tillförs ett klassperspektiv till 1800-talets dominerande diskurs genom en diskussion om Arthur de Gobineaus föreställningar om relationen mellan ras och börd. George Mosse (1978) och Greta Jones (1980) diskussioner om den ariska mytens framväxt utgör framställningens kärna.

I kapitel tre behandlas en antropologisk dimension hämtad från Bernard McGranes (1989) kritiska diskussion om antropologisk diskurs och dess konstituerande och vidmakthållande karaktär. McGranes argument får även anses vara samlande och avgörande för uppsatsens avslutande diskussioner om vardagsdiskursens inflytande över människors föreställningar om Andra.

Kapitel fyra innehåller en diskussion om hur historien används i samtida diskurs för att motivera uteslutningar och vidmakthålla föreställningar om Andra. Exemplifieringar av diskursens inflytande över konstitutionen av Andra är hämtade från Robert Miles (1991) och Wetherell & Potter (1992). Sist följer en sammanfattning och avslutning.

2. IDEHISTORISKA RÖTTER
För att förstå hur den typen av diskurs kan överföras och formuleras avser jag att redogöra för en idéhistorisk bakgrund som, enligt min mening, utgör en del av den fond ur vilken den samtida främlingsfientligheten har formulerats. Med början under 1500-talet och under renässansen demoniserades icke-europeerna. Frånvaron av Kristendomen kom mellan icke-europeerna och de sjöfarande västeuropeiska nationernas föreställningar om människorna i de nyupptäckta områdena. Upplysningstidens förhållningssätt betonade frånvaron av kunskap - upplysning - i relation med

icke-europeerna. Föreställningar om det främmande, avvikande och frånvaron av civilisation i icke-europeiska samhällen manifesterar dem som Andra. I början av 1800-talet introduceras tiden som särskiljande av De andra, vilka antogs representera det förflutna hos den evolutionärt mer utvecklade västeuropeiska mannen. Efter nazisternas användning av det biologiska rasbegreppet har betoningen istället lagts på skillnader mellan kulturer och föreställningar om etniska skillnader för att särskilja De andra. Människans kapacitet till diskriminering är inte bundet till den europeiska människan. Skillnaden mellan den europeiska rasismen och andra länder är kvantitativ. I Europa är diskrimineringen större och viktigare. De europeiska historikerna bygger stora ideologiska system och teorier med historiska förklaringar till varför det är viktigt att skilja mellan människor. Vetenskap och religion skiljs under Upplysningen. Den vetenskapliga rasismen ger förutsättningarna för en teori om rasism under upplysningstiden. Tidigare dominerade kyrkans världsbild människors medvetenhet om världen. Grundidéerna i kyrkans världsbild går att spåra till Platon och Aristoteles via kyrkofäderna Ambrosius och Augustinus skrifter. Sannolikt är idéerna äldre eftersom även Platon ingick i ett historiskt sammanhang: när den grekiska antika kulturen utvecklades var exempelvis flodkulturerna vid Eufrat och Tigris redan tusentals år gamla.

Den teoretiska linjen i det historiska avsnittet har flera likheter med Bernard McGranes diskussion i boken Beyond Anthropology (1989). Föreliggande uppsats betonar diskursens roll i framväxten av föreställningar om De andra. McGrane skriver en historia om olika föreställningar om ’främmande kulturer’ och skillnader mellan människor. Han försöker förstå vår förståelse av det främmande, det olika - De andra. McGranes tes är att antropologin inte enbart beskriver något, att den i högre grad också är ett uttryck för västeuropeiska föreställningar om Andra. Han visar hur en dominerande diskurs i det västeuropeiska samhället ’upptäcker’ det främmande och tillskriver De andra egenskaper. Enligt McGrane är det en process som avslöjar mer om det västerländska tänkandet än vad den gör om De andra. Västeuropeiska föreställningar om olika Andra är egentligen inte beskrivningar av verkliga människor, snarare är det projektioner av europeiska drömmar, tankar och fantasier om det förflutna. Edward Said diskutera en liknande aspekt av europeiska föreställningar om det orientaliska i boken Orientalism (1979).

Denna texts uppfattning sammanfaller med McGranes teori i det filosofiska perspektivet att det västeuropeiska förståelsen av Andra grundar sig på föreställningar om frånvaro; det vill säga frånvaro av västeuropeiska föreställningar. Genom att exempelvis undersöka hur benämningen ’primitiv’ blev möjlig att göra, vilka förutsättningarna var som möjliggjorde den sortens tillskrivningar är det möjligt att se hur föreställningen om De andra framträder i vardagsdiskursen. McGrane understryker att historia och antropologi inte enbart är beskrivande, de är också konstituerande och producerande av diskurs (McGrane, 1989, s.2ff).

Rasism är åtskillnad mellan vi - De andra. Första steget mot rasism är när den andra gruppen behandlas som mindre värd. Fullt utvecklad rasism är en teori om åtskillnad förankrad i en idé om naturliga egenskaper, i betydelsen biologiska dispositioner för ett viss beteende kopplat till yttre egenskaper som hudfärg, utseende eller härstamning från ett visst landområde och att dessa egenskaper rangordnar människor i en fallande skala. En konsekvens av rasism är att det blir möjligt att rättfärdiga att en människa hålls som slav. Slaveri innebär ägande av en annan människa och därmed total makt över den andra människan. Slaveriet i USA utgör vanligen sinnebilden för hur slaveriet var utformat. I USA ansåg man att slavarna var biologiskt underlägsna. Det fanns hos antikens greker olika teorier om skillnader mellan människor. Herodetos hade till exempel föreställningar om klimatets och landets betydelse för folkkaraktären och att det därmed påverkar det historiska skeendet. Herodetos ansåg att österlänningars benägenhet att bli slavar beror på det varma klimatet, de blir enligt teorin förslappade och orkar inte slåss för sin frihet. Ett kargt och kallt klimat ger enligt samma resonemang tuffare och hårdare människor.

Slaveri har inte alltid varit kopplat till biologisk rasism. Under antiken var slaveri inte nödvändigtvis nedsättande, både Platon och Aristoteles förefaller räkna slavar som en given förutsättning i samhället. Platon berör dem flyktigt, Aristoteles utreder utförligt slavarnas natur och funktion i samhället. Slaven sågs alltid som underlägsen av naturen, även om hans kunskaper kunde vara respekterade (Liedman, 1991, s.25) Slavhushållningen var en fast institution vars moraliska berättigande aldrig ifrågasattes. Inte heller den äldsta kristendomen reagerade mot slaveriet som samhällsinstitution, nödvändigheten sattes inte under debatt (Zilliacus, 1987, s.94).

Slaveri kunde vara en komplicerad ekonomisk relation mellan ägare och slav. En person kunde överlämna sig som slav för att betala en skuld. En del välutbildade slavar fungerade som informatorer, sekreterare, arkitekter etc. Slaven kunde i vissa fall vara en ansedd person genom sin ägares status och i kraft av den egna kunskapen eller färdigheten. Ur ett perspektiv kunde det vara eftersträvansvärt att vara slav. Det kunde betraktas som en form av anställning med social trygghet om släkt och familj saknades. Slaven saknar frihet men är samtidigt relativt trygg i den betydelsen att han får mat, husrum och beskydd när inte släktingar kan sörja för den sociala tryggheten. Naturligtvis är slaven alltid helt beroende av ägarens välvilja och ekonomiska möjligheter.

Det var dock mycket stora skillnader mellan slavarnas status, flertalet av slavarna var krigsfångar och användes som billig arbetskraft. Slavarna i exempelvis Korints silvergruvor arbetade sannolikt under omänskliga förhållanden. Ett annat exempel är hur spartanerna behandlade sina slavar på Peloponessos. Sparta var en krigarkultur som förhärligade kriget och döden i krig. Heloterna blev ständigt slagna i striderna mot Sparta. Heloterna togs som krigsfångar och användes som slavar, de fick utstå den grymhet spartanerna odlade för att härda sig själva. Varje år förnyades krigsförklaringen mot Heloterna. Enligt spartansk lag kunde endast fiender behandlas illa, om inte krigsförklaringen upprepades varje år skulle heloterna slutligen uppgå i den spartanska gemenskapen och därmed inte längre kunna behandlas grymt (Zilliacus, 1987, s.99-102).