Inledning
I Botkyrka kommun genomförs insatser för att stärka och förbättra kunskaperna i svenska språket bland invånare med invandrarbakgrund. Kommunen har två långsiktiga mål: att uppnå aktiv tvåspråkighet bland de invånare som har annat hemspråk än svenska och därigenom skapa bättre förutsättningar för utbildning och arbete, det andra målet är att åter etablera svenska som gemensamt vardagsspråk i bostadsområdena. Metoderna för att stärka kunskaperna i svenska språket är bland annat insatser till föreningar, kulturen och fritiden. Flera pågående språkprojekt är delfinansierade av medel från arbetsmarknadsdepartementet, så kallade Blomman-pengar, för särskilda insatser i invandrartäta områden.

I Albybiblioteket påbörjades vårterminen 1997 ett läxläsningsprojekt med målsättningen att förbättra kunskaperna i svenska språket bland elever i låg- och mellanstadiet. Läxläsningsverksamheten i biblioteket är kopplad med aktiviteter i Botkyrka islamiska ungdomsförenings lokaler. Projektledarna för läxläsningsprojektet, så kallade kompisledare, gästar föreningslokalen två dagar i veckan och ordnar aktiviteter för barnen. Målgruppen är elever som går till föreningen efter skolan och inte deltar i kommunalt organiserad fritidsverksamhet.

Projektet är initierat av kultur- och fritidsförvaltningen i Botkyrka kommun och genomförs i samarbete med biblioteket. Verksamheten i biblioteket har sitt upphov ur kommunalpolitikers och skolans oro över att elever med invandrarbakgrund som är födda i Sverige inte har kunskaper i svenska språket i nivå med elever som har svenska som modersmål när de är klara med grundskolan (se Runfors 1993). Läxläsningsprojektet är delfinansierat av Blomman-pengar och dess målsättning bör ses mot bakgrund av kommunens generella mål att uppnå aktiv tvåspråkighet bland invånare med annat hemspråk än svenska.

Uppdraget
Läxläsningsprojektet i biblioteket är inte avslutat när rapporten skrivs. När studien påbörjades i slutet av januari 1997 fanns det medel för verksamheten till och med 31 juli 1997. Projektet har blivit förlängt till och med april 1998 med utökade medel från arbetsmarknadsdepartementet vilket kom till projektledarnas kännedom i mitten av maj 1997. Föreliggande studie kan därför sägas vara påbörjad och avslutad i projektets inledningsskede.

Rapporten bygger i huvudsak på fältarbete genom deltagande observation i biblioteket, samtal och intervjuer med projektledarna. Jag har besökt verksamheten i biblioteket vid ett tjugotal tillfällen mellan januari och april 1997. Under fältarbetet genomfördes även intervjuer med två projektansvariga tjänstemän vid kultur- och fritidsförvaltningen, personalen i biblioteket och en föreningsrepresentant.

Min roll i verksamheten har för det mesta varit som passiv åhörare. Vid några tillfällen har jag aktivt medverkat med läxhjälp, spelat spel med barnen och hjälpt till med instruktioner för datoranvändning. Efter en inledande försiktighet från framför allt den ordinarie personalen i biblioteket blev jag öppet och vänligt bemött. Barnen som kom till verksamheten tycktes inte fästa någon vikt vid min närvaro, de föreföll likgiltiga eller positivt nyfikna.

Inom ramen för denna studies begränsade tid fanns inte möjligheter att undersöka projektets mål: elevernas kunskaper i svenska språket. Det är många faktorer som inverkar på hur språkkunskaper förbättras och det är svårt att direkt koppla elevernas eventuella språkliga framsteg till deltagande i projektet under de tre månader fältarbetet pågick. Rapporten är därför en beskrivning av verksamhetens inledningsfas och koncentreras kring kultur- och fritidsförvaltningens, bibliotekets och projektledarnas diskussioner om verksamhetens form och genomförande. Föreningen som är knuten till projektet har inte deltagit i diskussionerna om projektets ramar, målsättning och genomförande. Aspekter som belyses är hur kultur- och fritidsförvaltningen, biblioteket, projektledning och förening förhåller sig till verksamheten i biblioteket och i föreningslokalen. Hur beskrivs behoven som projektet är tänkt att möta? Vilka förväntningar på projektet har de olika instanserna? Hur förändras verksamheten under projekttiden?

Materialet presenteras i tre delar med en inledande beskrivning av insatsen, dess genomförande lyfts fram, sedan beskrivs projektets förutsättningar och incitament. Avslutningsvis diskuteras projektets verkan och mål.

BAKGRUND

Kommunens mål
Den kommunala Handlingsplanen 1996-01-23 för insatser i invandrartäta områden formulerar de övergripande riktlinjerna och målen för projekt som är medfinansierade av medel från arbetsmarknadsdepartementet.

Kommunens Handlingsplan har fem huvudmål: två av de viktigaste målen är att öka sysselsättningen och att stärka kunskaperna i svenska språket. Målet för arbetsmarknadsinsatserna är att människor ska bli självförsörjande och bryta bidragsberoende. Genom att öka sysselsättningen kan den sociala stabiliteten stärkas och leda till ökat kvarboende i kommunen. Insatser inom kultur och fritid är tänkta att skapa en bättre samhällsmiljö, stärka kulturell mångfald samt stimulera människor att söka kunskap, att utöva sin yttrandefrihet och delta i den demokratiska processen. Varje medborgare ska beredas möjlighet att orientera sig i samhället, att utöva sina demokratiska rättigheter och få inflytande över de offentliga tjänsterna. Kommunens mål är att stärka medborgarrollen genom ökat inflytande och samråd med invånarna. I målen prioriteras utvecklingen av svenska språket. Språkinsatser är tänkta att leda till aktiv tvåspråkighet för de invånare som har annat modersmål än svenska för att åter etablera svenska som vardagsspråk i bostadsområdena.

I Handlingsplanen påpekas att det krävs goda kunskaper i svenska språket för att en person ska kunna etablera sig i det svenska samhället. Det anses vara nödvändigt för att konkurrera om utbildning, arbete och för att utvecklas i arbetslivet. Från kommunens sida menar man att det är ett problem i de mångspråkiga miljöerna att svenska inte är det dominerande språket. Kommunstyrelsen betonar i Handlingsplanen att det uppstår problem i och med att de som nyligen invandrat koncentreras till vissa bostadsområden. En konsekvens blir att det sällan uppstår tillfällen att prata svenska. Den kommunala ambitionen är att svenska ska bli ett "...kitt som förenar invånarna och ger möjlighet till kontakter och ömsesidig förståelse" (Botkyrka kommuns handlingsplanen 1996:11). Bristen på detta förenade kitt förmodas leda till arbetslöshet och dåliga framtidsutsikter för invånarna i dessa områden.

Vidare uppmärksammas att invandrarna lär sig svenska på många olika sätt; genom massmedia, i formell utbildning och genom det dagliga umgänget. Det krävs därför olika sammanhang, tillfällen och motivation bland invandrarna för att lära och tala svenska. Det påpekas i handlingsplanen att det finns goda förutsättningar ur individens perspektiv att finna både motivation och bra metoder för att stärka kunskaperna i svenska.

Botkyrka kommunen vill förhindra att "Svenska språkets ställning [...] uppfattas som så svag att det blir skäl för människor att flytta från sitt bostadsområde" (ibid). Vidare menar man i handlingsplanen att alla språk ska uppfattas som tillgångar. Utveckling i hemspråket anses viktigt både i sin egen rätt och som stöd för svenskan. Enligt Handlingsplanen bör språkinsatserna i norra Botkyrka ses som del i en bredare strategi för att vända segregationstendensen i samhället.

Två verksamhetsidéer blir ett projekt
Projektet med läxläsning i biblioteket kombinerat med kompisledare i föreningen är från början två olika verksamhetsideér som integrerats av två tjänstemän vid kultur- och fritidsförvaltningen i Botkyrka kommun.

Med förening avses i föreliggande rapport bidragsberättigade invandrarföreningar i Botkyrka kommuns föreningsregister. En utförlig diskussion om begreppet invandrarförening återfinns i Jesper Fundbergs rapport Möten med föreningar (1997).

Läxläsningsprojektet utvecklades ur en verksamhetsidé som Albyskolan ville genomföra i samarbete med Datorteket och fritidsgården. Skolledningens önskemål var att starta ett projekt i skolbiblioteket, där bibliotekspersonalen, som arbetar i både skolbiblioteket och folkbiblioteket, skulle hjälpa elever med läxor. Syftet var att erbjuda eleverna läxhjälp och tillgång till multimediadatorer. De skulle få hjälp med informationssökning på traditionellt sätt och med stöd av datorer. Projektet visade sig svårt att genomföra på grund av att bibliotekarierna inte kunde vara i skolbiblioteket och folkbiblioteket samtidigt.

Kultur- och fritidsförvaltningens verksamhetsdé innebar att två svensktalande kompanjonledare skulle besöka föreningarna i kommunen, delta i dess verksamhet och ordna studiecirklar i svenska. Syftet var att skapa tillfällen för andraspråksträning, för att svenska ska kunna etableras som vardagsspråk mellan invånare med olika modersmål. Projektidén var i linje med kommunens långsiktiga mål att etablera svenska språket som vardagsspråk och syftet med projektet var att medverka till att "skapa offentliga miljöer som ger naturlig samvaro över språkgränserna" (Botkyrka kommuns handlingsplan 1996-01-10, bil.2, projekt 30).

Målsättningen med båda projekten var att barn och ungdomar skulle beredas fler tillfällen efter skoldagen att själva tala svenska och höra svenska talas mellan svensktalande vuxna projektledare.

Kultur- och fritidsförvaltningen hade svårigheter att finna lämpliga anställningsförhållanden för projektledarna i respektive projekt eftersom verksamheten i båda projekten skulle förläggas till eftermiddagarna i biblioteket efter skoldagens slut och tidig kväll i föreningslokalen vilket ledde till att det inte blev hela tjänster. Verksamhetsidéerna blev möjliga att genomföra när de kombinerades och det därmed skapades en heltidstjänst och en 75% tjänst.

Skolans läxläsningsidé integrerades med kultur- och fritidsförvaltningens något förändrade verksamhetsidé , vilken nu innebar att målgruppen är elever i låg- och mellanstadiet som går till föreningslokaler efter skolan och inte deltar i kommunalt organiserade eftermiddagsaktiviteter.

Föreningarna i Botkyrka kommun kontaktades av kultur- och fritidsförvaltningen efter beslut den 6 mars 1995. Målsättningen med förvaltningens första projektidé var att flera föreningar skulle delta i projektet. Föreningarna valdes ut av den föreningsansvarige tjänstemannen vid fritidsförvaltningen för att de bedömdes vara aktiva med pågående verksamheter. Två föreningar blev kvar efter inledande diskussioner med ordföranden i de föreningar som vidtalats. En föll bort på grund av deras organiserade verksamhet upphörde under våren 1996. Slutligen blev det Botkyrka islamiska ungdomsförening med regelbunden verksamhet för i huvudsak turkiska barn och ungdomar som knöts till läxläsningsprojektet. Föreningen har undervisning i Koranläsning för flickor och pojkar i skilda grupper flera dagar i veckan och organiserar en frivillig eftermiddagsverksamhet med vuxna ledare som arbetar ideellt.

I projektet som startade när verksamhetsidéerna integrerats förekommer inget samarbete med skolan, Datorteket eller fritidsgården. Projektet genomförs i samarbete med biblioteket och är placerat i Albybibliotekets lokaler.

Projektledarnas uppgifter är att besöka föreningen, ordna aktiviteter som skapar tillfällen att prata svenska och uppmuntra barnen att gå till biblioteket efter skolan. Läxläsningsprojektet i biblioteket är tänkt att vara en svenskspråkig plats där barnen erbjuds introduktion på multimediadator, hjälp med ordbehandlingsprogram, informationssökning och läxläsningshjälp i en lugn miljö.

LÄXLÄSNING I BIBLIOTEKET KOMBINERAT MED KOMPISLEDARE I FÖRENINGEN

Att höra svenska talas Projektets huvudsakliga målgrupp är elever i låg- och mellanstadiet som går till föreningen efter skoldagens slut istället för att delta i kommunalt organiserade eftermiddagsverksamheter.

De två projektansvariga tjänstemännen vid kultur- och fritidsförvaltningen intervjuades vid samma tillfälle och företräder i citaten ett gemensamt mål, även om det är skillnader mellan dessa personers uppfattningar och yrkesmässiga ansvarsområden. De återgivna citaten är inte bundna till en person eftersom de är hämtade från intervjun där båda tjänstemännen svarade på frågorna och kompletterade varandras svar.

Tjänstemännens gemensamma uppfattning är att föreningsbarnen inte kommer i kontakt med svenska miljöer och svensktalande personer i tillräckligt stor omfattning efter skoldagens slut. De anser att föreningsbarnen behöver tillfällen för extra träning i att tala och höra svenska. Vidare betonas att det för språkträningen är viktigt att barnen träffar vuxna som talar svenska:

"I skolan är så är det ju svenska som är huvudspråk och då kan man ju tycka, att där, är ju den miljön, där.... dom ska tränas i svenska språket. Men eftersom det är så hög procent invandrarbarn i skolan så är det inte självklart att det är svenska som är....på raster, heller, som pratas, när barnen är själva. Kommer dom sen hem på eftermiddagen eller till sin föreningslokal, dom går inte på fritids kanske, utan dom är i föreningslokalen, då blir det bara hemspråket där också. Medan föreningarna då ändå är angelägna om att deras barn ska lära sig svenska. Men dom har liksom inte heller några metoder eller några idéer hur det här ska gå till. För dom har ju inte den kapaciteten i sin egen förening."

"Om man ser på föreningarna här i Alby så har man egna föreningslokaler, många av dom här turkiska föreningarna. Det betyder ju då också att man jobbar med sina egna barn och det blir en segregerad verksamhet. Det är inte naturligt att man i den här verksamheten kanske då pratar svenska, utan man pratar det språk som ledare, personal, kanske funktionärer runt omkring pratar mest. Nu vet jag inte, barn idag? Man pratar kanske inte ren turkiska heller, men att det blir ganska dominerande i alla fall, med hemspråket, skulle jag tro. Då undrar man ju: hur man annars ska få dom här barnen att umgås med svenska... miljöer och svenska situationer."

Enligt tjänstemännen vid kultur- och fritidsförvaltningens sida är att det är ett problem i mångspråkiga miljöer som norra Botkyrka att svenska inte är det dominerande språket. Vilket också Botkyrka kommuns Handlingsplan (1997:11) betonar.

Ur resonemanget framträder en kommunal uppfattning där hemspråk och modersmål förefaller representera segregation i motsats till svenska språket som står för integration. Föreningsbarnens fritid och hemmiljö beskrivs som vid sidan av det svenska samhället och framställs som att de inte får tillgång till det svenska språket i den osvenska miljö de vistas i efter skoltid.

För att skapa fler möjligheter för föreningsbarnen till språkträning utanför skolan inleddes projektet i biblioteket och i föreningen. Avsikten med projektet är att projektledarna genom besök i föreningen ska medverka till att föreningsbarnen får fler tillfällen att prata svenska istället för modersmålet efter skoldagens slut. Enligt tjänstemännen vid förvaltningen är verksamheten i biblioteket tänkt att fungera som en kommunal förankring för projektledarna, där de kan ha en fast punkt mellan olika aktiviteter i föreningens lokaler:

"Läxläsning är inte huvudsaken i detta projekt. Det är att fånga upp barnen i föreningen där projektledarna ska vara för att stimulera till att prata svenska istället för hemspråket. Barnen ska också uppmuntras att använda biblioteket och dom resurser som finns där. Verksamheten startar efter skoltid så ledarna måste vara någonstans tidigare under dagen. Så då kan dom vara dom här resurspersonerna i biblioteket för dom här barnen som behöver lite extra stöd."

Enligt tjänstemannen vid förvaltningen projektanställdes två personer med villkoret att de "talar svenska utan brytning för att eleverna ska få tillfälle att höra flytande svenska talas mellan två vuxna". Projektledarna förväntades även ha kunskap om datorer, erfarenhet av arbete som fritidsledare eller motsvarande kunskaper. De skulle vara personer med beteendevetenskaplig eller pedagogisk utbildning. Önskemålet om beteendevetenskaplig eller pedagogisk utbildning var centralt, enligt tjänstemannen, så att projektledarnas roll blir en blandning av fritidsledare och beteendevetare. Enligt tjänstemannen är tanken att projektledarna ska kunna analysera och anpassa verksamheten efter olika situationer. En bärande tanke i projektet är att projektledarna ska arbeta i lag så barnen får tillfällen att höra hur vuxna svensktalande pratar.

De projektansvariga tjänstemännen vid kultur- och fritidsförvaltningen introducerade benämningen kompisledare för projektledarna. En tjänsteman förklarade att kompisledarens uppgift är att vara som en kompis till den andra ledaren och ett stöd till ledaren i föreningen. Tanken från förvaltningens sida var att kompisledarna skulle arbeta som assistenter, parallellt med föreningens ordinarie ledare, men inte leda verksamheten i föreningen. Kompisledarna har dock ifrågasatt den föresatsen och menar att deras uppgift och besök i föreningens lokaler i första hand bör vara som vuxenstöd för barnen. Kompisledare har därför i projektet fått innebörden att projektledarna fungerar som vuxna kompisar till barnen i föreningen.

Projektet genomförs i samarbete med biblioteket och även tjänstemannen i biblioteksledningen betonar att det viktigaste målet med läxläsningsprojektet är att barnen ska lära sig svenska. Multimediadatorerna är tänkta att göra språkinlärningen roligare för barnen eftersom båda talad och skriftlig information i multimediaprogrammen är på svenska. Bibliotekets krav för att medverka i projektet tillsammans med kultur- och fritidsförvaltningen var att det skulle vara:

"[...]två helsvenska människor som pratar ren svenska, som inte bryter eller någonting. Som skulle gå bredvid varandra och talar med varandra så att eleverna också får höra två svenskar prata med varandra. Vilket dom ju sällan gör, va? Så var det tänkt från vår del: Att dom skulle hjälpa dom med läxorna, men det var inte det viktigaste, det viktigaste är att dom hör svenska talas. Så att dom kan härma."

Med målsättningen att ge föreningsbarnen fler tillfällen att träna svenska uppstår frågan: när är kunskaperna i svenska tillräckliga? En informant påpekade att svenska är ett tonspråk där betoningen på första och andra stavelsen i vissa ord förändrar ordets betydelse. Infödda svenskar orkar därför inte lyssna på en person som inte talar med svensk intonation och språkmelodi, vilket försvårar tillträdet till arbetsmarknaden för vuxna invandrare. Enligt informanten är det därför viktigt att barn med invandrarbakgrund får en chans att lära sig tala svenska med svensk språkmelodi och därmed öka sina chanser på arbetsmarknaden. Enligt en annan informant är det inte nödvändigt att tala helt brytningsfritt men kunskaperna bör vara så stora att man kan läsa tidningar, skriva brev till arbetsgivare, myndigheter och delta i diskussioner. I informanternas svar finns en tendens att jämställa bra kunskaper i svenska med att tala utan brytning.