LÄXLÄSNING OCH FRITID - ett språkprojekt i biblioteket, del 2

Michael Hansson


Ur föreningens perspektiv
Föreningens kontaktperson H, berättade att föreningen är startad med målsättningen att utgöra ett alternativ och positiv förebild för barn som inte deltar i annan organiserad verksamhet eller har föräldrar som inte kan eller har kraft att ta hand om sina barn efter skolan. Den vuxna personalen arbetar ideellt. I det sammanhanget påpekade H att det är vanligt med oregelbundna arbetstider och dåliga arbetsförhållanden bland barnens föräldrar och tillägger att arbetslösheten är hög bland invånarna i kommunen vilket skapar ekonomiska svårigheter för många föräldrar vilket kan bidra till att de inte kan engagera sig i sina barns fritid.

Föreningen fungerar ungefär som ett öppet fritids genom att barnen inte har obligatorisk närvaro eller regelbundna tider när de måste vara närvarande, föräldrarna betalar inga avgifter. I föreningens lokaler ordnas undervisning i Koranläsning för barnen. Koranläraren har undervisning flera dagar i veckan för pojkar och flickor i skilda grupper. Barnen kommer och går som de vill när de inte deltar i Koranundervisningen.

Enligt H har föreningen valt att medverka i projektet eftersom syftet, som föreningen har uppfattat det, är att ge barnen fler tillfällen att tala svenska och att de får lära sig hur multimediadatorer fungerar. H påpekar att allt positivt och givande för barnen tar föreningen emot.

Under intervjun med H framförs dock en del invändningar mot att kommunalpolitikerna och tjänstemännen vid kultur- och fritidsförvaltningen framställer föreningarna i kommunen som ointresserade av att stärka kunskaperna i svenska språket:

"Vissa beslut är redan fattade. Att vi ska gå in och ändra. Man får hela tiden höra att så här ligger det till, att det redan är fattat beslut. Sen har man ju ingenting att säga emot. Vad jag menar är att man ska vara mer öppen. Det ska börja redan i kommunen. I det här fallet Botkyrka kommun. Dom som är berörda av vad som helst, att man ska vara lite mer rakt på sak. I det här fallet är språket långsiktigt. Gå till varje förening om det behövs. I det här fallet handlar det om att vara delaktig, att beslut inte ska fattas långt ifrån de berörda [...] Om det rör sig om invandrarfrågor då ska man... Om vår förening skulle vara delaktig i det här: då skulle man komma hit, gärna komma hit och besöka och göra som du gör nu: fråga oss; Vad vi behöver för att nå ett visst resultat? Då kan vi säga: det här behövs för att vi ska uppnå vårt mål.

Målsättningen med det här, så som vi uppfattar det: är att folk utifrån tror att invandrarföreningar, vilket vi inte accepterar att vi är, en invandrarförening, även om namnet är Konyaspor. De flesta är födda här, bor här och det är bara namnet, det är vårt ansikte utåt, det ger en personlighet, en identitet. Vi lägger mer vikt på svenska språket än vad man tror utifrån. Det är en självklarhet. Att C och S kom ner och var ju ännu bättre för oss, för då fick vi ju två friska krafter till. Nu kan man ju se resultatet också, eftersom dom har fått lite inblick i det hela, att här pratar vi ju svenska och här kan vi skicka ut medlemmar där dom kan lära sig andra grejor också. I det här fallet data. Så samarbetet och kommunikationen gick ju bra. Det gäller bara att ta steget ut och våga.
F: Hur menar du?
S: Våga gå till andra föreningar. Utifrån tror man ju att svenska inte talas i vissa föreningar. I det här fallet gäller ju i huvudsak svenska språket, så mycket vi uppfattar. Det är ju det, ...det hela handlar om.
F: Vilket?
S: Det här ämnet, projektet. Så som vi uppfattar, det handlar bara om en sak: det är svenska språket man ska satsa på. Så har vi uppfattat det. Dom här två damerna som kom hit. Dom stöttade ju våra barn med svenska språket. Så att det är någonting som är bra.

F: Ni hade inget intresse i att förändra eller diskutera målsättningen med projektet i biblioteket?
S: Det handlar inte om intresse. Vi är ju inte part i det där projektet. Det är inte vi som har skrivit det där projektet.
F: Nej, men eftersom ni ändå är delaktiga i det, eller barnen som finns i föreningen är delaktiga i projektet, så kanske ni som förening har synpunkter på...
S: Synpunkter kan vi ha. Men det är inte vi som har skrivit någon projektplan, hur det ska bedrivas och så vidare. Det var ju.... Jag fick höra det nu från dig, att det finns ett projekt, det finns en ekonomisk kalkyl och så vidare. Det enda vi tänkte var: det kommer två damer och dom är svenskar. Dom ska stötta svenska språket, och någonting som är positivt och givande för våra barn det tackar vi och tar emot. Mycket mer tänkte vi inte på."

I november 1996 kallades föreningsledningen till ett möte i biblioteket av den föreningsansvarige tjänstemannen vid kultur- och fritidsförvaltningen. Vid mötet presenterades den färdiga projektidén och kompisledaren C. Tjänstemannen vid fritidsförvaltningen framförde önskemål om att kompisledarna skulle få besöka föreningens lokaler för att hjälpa till att träna barnens kunskaper i svenska språket. Föreningsledningen informerades också om att tanken var att barnen skulle gå till biblioteket på eftermiddagarna för läxhjälp, tillgång till datorer och möjligheter att lära sig grundläggande datorkunskap.

Föreningsledningen har, enligt H, internt ifrågasatt varför fritidsförvaltningen inte anställde personal från föreningen eller kommunen när de fick pengar till projektet i biblioteket och föreningen. H uppfattar projektet som kortsiktig och frågar vad som händer när Blomman-pengarna tar slut. H utvecklar resonemanget och påpekar att om förvaltningen anser att projektet är en bra idé att satsa pengar på, då borde förvaltningen satsa på de invandrare som finns i kommunen därför att de skulle arbeta med både hjärta och hjärna eftersom språkkunskaper är viktiga. Kommunen och samhället skulle tjäna på en långsiktig strategi som kanske också kan minska arbetslösheten bland invånarna, hävdar H.

Enligt H är många medlemmar i föreningen födda i Sverige och kommer att leva, bo och dö i landet, det är endast ett fåtal som har flyttat till Turkiet. H menar att de som stannar vill arbeta heltid och etablera sig i samhället. I samtalet med H om föreningens synpunkter på projektet framträder en politisk dimension där kommunaltjänstemännens bild av invandrare blir märkbar:

"Som jag nämnde tidigare: vilken bild har man av invandrarna? Hur blir man en svensk? Förstår du vad jag menar? Vad ska man göra för att bli accepterad som svensk? Förstår du frågan?
F: Jag förstår vad du menar, men jag kan ge dig ett enkelt svar, det går inte.
S: Man får inte ha förutfattade meningar om en viss grupp. Om det är en viss grupp så är det så, och en annan så är det så.
F: Hur menar du då?
S: Jag menar att om det är svenska språket som är viktigt. Man behöver inte vara gulhårig, man behöver inte utseendemässigt.... Hur ser en vanlig svensk ut? Man behöver inte se ut så för att vara duktig i svenska språket. Man kan ju likna en kines, man kan ju likna en afrikan, och ändå behärska språket och vara kunnig i området. I den här föreningen vill vi att man ska satsa mycket på den befolkningen som finns här. För här i Alby finns det unga, friska krafter, det finns människor som kan klara av vissa uppgifter. Varför tar man inte vara på dom? Vem ska ta vara på dom?

Föreningen ser sig inte som part i projektet eller medansvarig för dess genomförande och resultat. H påpekar att förvaltningens initiativ är en bra början, men att det inte räcker med kortsiktiga projekt om varaktiga resultat ska uppnås. Språkkunskaper är ett långsiktigt projekt, enligt H, och föreningen borde därför tillfrågats om vad föreningen behöver för stöd och om vilka resurser som redan finns inom föreningen för att stärka barnens kunskaper i svenska.

PROJEKTETS IDÉ
Kompisledare i biblioteket Projektet i biblioteket erbjuder eleverna introduktion på multimediadator, hjälp med ordbehandlingsprogram, informationssökning och läxläsningshjälp. Projektets målgrupp är elever i årskurserna 1-6 och multimediadatorerna är avsedda för dem. Intention är att barnen på ett lättsamt sätt ska bli motiverade att prata svenska med kompisledarna och med varandra eftersom talad och skriftlig information i multimediaprogrammen är på svenska. Biblioteket ligger i direkt anslutning till en högstadieskola vilket har medfört att även elever från årskurserna 7-9 söker upp biblioteket på raster och håltimmar. Eleverna träffar på det sättet kompisledarna C och S som berättar om verksamheten i biblioteket: att de hjälper till med läxor och att det finns datorer för skrivuppgifter och utskrifter. I synnerhet tycks elever från årskurserna 7 och 8 besöka biblioteket för att använda datorerna och läsa läxor.

Biblioteket ligger centralt bland höghusen i ett bostadsområde, bakom ett stort köpcentrum. Lokalerna är ljusa med vita väggar och ljusa träslag i möbler och bokhyllor. Låga bokhyllor gör att dagsljus från de stora fönstren vid entrén når fram till de bortre väggarna. En del av bibliotekets referensavdelning har avgränsats med skärmar där multimediadatorerna är placerade och skrivplatser är iordningställda för läxläsningsprojektet. Under de tre månader fältarbetet utfördes i biblioteket var det vid varje besök vuxna låntagare i biblioteket. Män satt vid tidskrifterna och läste dagstidningar på olika språk. Kvinnor och ungdomar gick längs hyllorna och valde bland böckerna. Barn i förskoleåldern satt vid låga bord i barnavdelningens läshörn och ritade eller spelade spel.

Verksamheten har tre multimediadatorer till förfogande. Utrustningen är uppkopplad i nätverk i Windowsmiljö med två separata cd-rom växlare. En dator var sedan tidigare installerad i biblioteket, den är placerad i skrubben, ett litet rum bredvid referensavdelningen. Datorn hade använts av bibliotekets personal och en bibliotekarie hade i mån av tid ansvarat för att ge datorinstruktioner till elever i årskurs fem.

Datorn i skrubben har ordbehandlingsprogrammen Works for Windows och Write installerade, den har också ett musikprogram som heter Making Music installerat. Utrustningen är i första hand avsedd för skrivuppgifter. Det finns ofta möjlighet att boka två 30 minuters pass i följd vid den här datorn för elever som har läxor som ska skrivas ut. Eleverna kan sitta och arbeta ostört i och med att det är möjligt att stänga dörren. Rummet är ungefär sju kvadratmeter stort och saknar fönster. När dörren stängs blir det snabbt kvavt och varmt i rummet.

Två nyförvärvade datorer placerades vid bibliotekets referensavdelning. I dessa datorer finns det multimediaprogram av informativ karaktär som uppslagsverket Focus; det finns ett spel om hur människokroppen fungerar, Människan; programmet Allt om hur det funkar, om hur de mest skilda saker fungerar och Havet, om världshavens flora och fauna. Det finns också program med underhållningskaraktär som till exempel Den magiska biografen, där eleverna själva kan skapa tecknade filmer; Pippi Långstrump, där eleverna letar efter olika saker i Pippis hem och ska kombinera dem med varandra; och Flyget, ett program om flygets historia, i programmet ingår också ett flygspel med pappersplan som är mycket populärt. Samtliga program har talad information och musik i hörlurar som barnen bär när de använder datorn. Dessa två datorer får barnen använda i 30 minuters-pass. De får oftast nöja sig med en bokad datortid om dagen eftersom dessa datorer är populära och ständigt är upptagna.

De yngre eleverna från lågstadiet och årskurserna fyra och fem använder i första hand datorerna med multimediaprogram. Datorn i skrubben med ordbehandlingsprogram tilltalar elever i högstadiet. Elever i årskurserna sex och sju använder gärna multimediadatorerna men de meddelar också högt att de tycker programmen är barnsliga. Elever från årskurserna åtta och nio använder nästan enbart datorn i skrubben, men de hjälper ofta yngre elever vid multimediadatorerna. Det är vanligen flera barn framför samma multimediadator, ibland väntar de på sin tur, ibland delar de datortid med en kompis och använder femton minuter var av de trettio minuter som får bokas.

När eleverna vill boka en datortid frågar kompisledarna, C och S, om de har körkort. Elever som inte har körkort får vid första tillfället en kort introduktion i grundläggande datorhandhavande. Introduktionen går till så att en kompisledare sitter med eleven och kortfattat berättar hur program startas och avslutas, hur mus och tangentbord fungerar. Eleverna får självständigt undersöka programmen och prova olika kommandon. Om det är något som inte fungerar låter kompisledaren eleven prova flera alternativ för att uppmuntra till att undersöka hur programmen fungerar, snarare än att direkt berätta hur man ska göra för att kommandot ska utföras. Ibland är det svårt för barnen att räkna ut hur vissa kommandon fungerar, i dessa fall ingriper kompisledaren och visar hur kommandot ska utföras.

Hur lång tid introduktionen tar beror på hur stora förkunskaperna är och hur snabbt barnen förstår funktionerna i programmen. En nybörjare som aldrig använt en dator tidigare lär sig hantera program och utrustning efter cirka femton till tjugo minuter. Men det varierar med ålder och förkunskaper, de yngre barnen behöver ibland något längre tid innan de tycker att de behärskar utrustningen även om de använt dator tidigare. Många barn har dock grundläggande kunskaper om datorhandhavande, antingen genom skolan eller från hemmet. Dessa barn lär sig programmen på betydligt kortare tid eftersom de känner till datorns grundfunktioner. Barn som har tillgång till dator i hemmet visar snabbt att de behärskar dator och program och påpekar att de inte behöver någon särskild introduktion av kompisledarna. Men även dessa barn måste visa att de behärskar utrustningen innan de får körkort.

Efter genomgång och introduktion får barnen ett körkort som berättigar dem att boka en dator i trettio minuter. Barnen får därefter självständigt använda utrustningen. Behöver de hjälp med något får de säga till, även om kompisledarna håller uppsikt över barnen och vad de gör vid datorerna. När fältarbetet avbröts i slutet av april vad det ungefär 100 barn som regelbundet besökte verksamheten i biblioteket och det hade utfärdats omkring 250 körkort.

I allmänhet är det omkring tio elever som har håltimme eller rast i biblioteket under förmiddagarna. På eftermiddagen när skolan är slut ökar antalet till tjugo, ibland trettio elever som regelbundet går till biblioteket. En del väntar på sin bokade datortid, andra fördriver eftermiddagen i biblioteket genom att spela spel eller umgås med skolkamrater. När eleverna väntar spelar de spel som till exempel bokstavsspelet Spingo, det är en åttkantig tärning med fyra bokstäver på varje sida och en spingo-sida. Den som kastar tärningen väljer en bokstav som övriga speldeltagare måste använda för att bilda ord på en korsordsliknande spelplan med 25 tomma rutor i storleken 5 gånger 5 rutor. När Spingo kommer upp får kastaren själv välja bokstav. Barnen spelar ibland kort eller en barn- och ungdomsvariant av Trivial Pursuit, det finns också ett spel som heter Sverigespelet, om Sveriges historia, de löser korsord, ritar eller sitter och pratar med varandra och kompisledarna.

Barnen är i rörelse hela tiden, de kommer fram till projektets plats vid referensavdelningen, de sätter sig, letar efter något att göra eller pratar med kompisledarna C eller S. Även om barnen kommer och går hela tiden så är antalet barn som befinner sig i biblioteket relativt konstant. En del barn kommer in och säger hej, bokar en datortid och försvinner. Någon annan kommer och sitter ner, löser ett korsord eller pratar med de andra barnen.

De yngre barnen ger C och S en kram när de kommer till biblioteket, de kryper upp i knät på den kompisledare som sitter vid bordet. C påpekar att barnens vilja att prata svenska har ökat under tiden projektet har pågått, men tillägger att det kan bero på att de lärt känna varandra.

Flickorna i högstadiet sitter gärna och pratar med C och S om allt möjligt; "mest tjejsnack", som C uttryckte det. Flickorna ställer frågor till C och S om hur tjejer som inte bor i kommunen lever, hur 'svenska' tjejer ser på relationer, barn, utbildning och möjligheter inför framtiden. C berättar att en diskussion flickorna ofta återkom till var hur det är möjligt för en kvinna i Sverige att leva ensam och ha barn.

Det är överhuvudtaget tät kontakt mellan barnen och flera av personalen i biblioteket, men C och S har ofta tid att prata med barnen och skapar därmed fler möjligheter att utveckla relationen med barnen. C och S har fått bra kontakt med barnen genom att de ständigt ställer frågor till barnen. Till exempel om vad de gör på kvällar och helger, vad de tycker om olika saker; skolan, sport, filmer, musik och tv-program. Genom frågorna skapar C och S situationer där barnen får tillfälle att prata och självständigt formulera sig på svenska.

När jag besökt verksamheten har det vid de flesta tillfällen varit ganska många barn i biblioteket. Det innebär att det är mycket att göra, tider som ska bokas, barn som bråkar med varandra eller diskuterar vad man får och inte får göra i biblioteket med C och S. I fältanteckningarna finns det en notering från början av mars som kan sägas utgöra ett exempel på verksamhetens vardag:

"Idag var det barn i hela biblioteket. C trodde att det berodde på att det varit sportlov och att barnen saknat biblioteket. De flesta barnen spelade spel: TP, Spingo och kort. Några satt framför datorerna och spelade flygspelet. Tjejerna i sjuan, från föreningen, spelade TP och fnittrade i kapp. En kille i årskurs nio skrev en platsansökan om extrajobb på MacDonalds. Han fick hjälp, eller snarare engagerade hela personalen i sitt skrivande. Han ville ha kuvert, lånade skrivmaskinen för att skriva adressen på kuvertet. S hjälpte honom med typsnitt och formatering av texten i datorn för utskrift. S tyckte att han använde ett originellt typsnitt och textformat, men tillade att det är viktigt att arbetsgivaren lägger märke till ansökan.

Något senare var det en pojke som skrev en text på engelska om smittkoppsvaccinets uppfinnare Edward Jennings. Det var en uppgift i engelska om viktiga händelser i historien. C hjälpte en flicka i åttan med läxor. S försvann strax efter med två flickor i nian för läxhjälp. Det är S som ofta sköter den egentliga läxhjälpen, hon erbjuder sin hjälp och har vid de flesta tillfällen tagit hand om elever som ber om läxhjälp. C har intagit en mer samordnande roll.

Jag tog hand om pärmen med datatider. Det är ganska knepigt att hitta tider på eftermiddagarna så barnen får boka flera dagar i förväg. Barnen glömmer ibland att de har bokat en tid och kan bli ganska ledsna när de kommer vid fel tid, vilket gör att man måste pussla med tiderna för att se om det kanske är någon annan som också glömt sin tid, som den första kan överta. Men det finns lappar där vi skriver upp datum, klockslag och bokad pc och lämnar till barnen."

Eleverna i låg- och mellanstadiet utnyttjar sällan möjligheten till läxhjälp eller använder väntetiden på datortid till att göra läxor i biblioteket. C påpekar att barnen inte har sådana läxor att de behöver be om hjälp. Det är framför allt elever i högstadiet som ber om läxhjälp eftersom deras läxor ibland kräver att de söker efter information på andra ställen än enbart i läroböckerna.






Use the arrows in the footers
to flip through the pages.
Back to FrontPage

The Homepage. 1998 by Mickey.