Olika målsättningar
Det har varit flera möten och diskussioner mellan tjänstemännen vid kultur- och fritidsförvaltningen, kompisledarna och chefen för biblioteket sedan projektstarten om lämpliga metoder att nå projektmålet. Ur diskussionerna har det utkristalliserats tre uppfattningar om verksamhetens praktiska form vilket har medfört att det är tre olika metoder som förespråkas av de olika instanserna. Tjänstemännen vid kultur- och fritidsförvaltningen värnar om den ursprungliga projektidén med kompisledare som ordnar aktiviteter i föreningslokalen; biblioteksledningen betonar språkträningen och läxläsningen i en annan miljö en i föreningslokalen och kompisledarna hävdar att biblioteket är en lämpligt plats för att bedriva både läxläsning och ordna andra aktiviteter.

I bibliotekets målsättning för att medverka i projektet finns också ambitionen att barnen ska lära sig förstå syftet med biblioteket; att det är en lugn och tyst plats där det är möjligt att utan kostnad sitta ner och tänka eller läsa.

Enligt tjänstemännen vid kultur- och fritidsförvaltningen är den uppfångande verksamheten i föreningen det centrala. Förvaltningens starka betoningen på kompisledarnas kontakter med föreningen beror på att föreningens ungdomsverksamhet endast är avsedd för barnen i föreningen och tjänstemännen hävdar att slutna föreningsaktiviteter kan förstärka segregationstendenser i kommunen.

Förvaltningens målsättning är i första hand att genom kompisledarna nå in i föreningens verksamhet och påverka medlemmarna att tala svenska istället för hemspråket. Ett önskat resultat av kompisledarnas besök i föreningslokalen är att barnen från föreningen leds till aktiviteter i "svenska miljöer" som exempelvis biblioteket för att bryta "föreningsberoendet". Syftet är att barnen ska beredas tillfällen att vistas i miljöer med svensktalande vuxna för att lära sig hur svenskar pratar med varandra i olika situationer, men också för att lära sig hur man uppför sig i "svenska" sammanhang, vilket antas motverka segregationstendenser.

Resonemanget antyder hur förvaltningens uttalade målsättning att stärka tvåspråkigheten hos barnen, också kan sägas innefatta en strävan att förmedla vissa sociala eller kulturella koder till barnen.

Kompisledarna framhåller det väsentliga i att det är barnens intressen som bör vara grund för hur verksamheten utformas, de vill undvika att verksamheten blir bunden av regelbundna aktiviteter som vuxna har bestämt. Deras mål är att erbjuda barnen ett forum där de har möjligheter att själva bestämma vad som händer i verksamheten och vad man ska prata om för att därigenom skapa tillfällen för barnen att uttrycka och formulera sig på svenska. Tanken är att det är lättare för barnen att tillägna sig kunskaper i svenska språket om de i första hand får prata om saker som intresserar dem.

Ur den dynamik som de olika förhållningssätten skapat har resultat blivit att verksamheten förändrats vid flera tillfällen sedan starten i november 1996 och under tiden för fältarbetet mellan januari och april.

BR> Verksamheten i förändring
Projektet inleddes i november 1996 när kompisledarna C och S anställdes av kultur- och fritidsförvaltningen. Under november och december 1996 planerade C och S verksamheten i biblioteket och föreningen inför vårterminen, de besökte föreningen, datorer och möbler införskaffades. Verksamheten startade i full utsträckning i både biblioteket och föreningen den 7 januari 1997.

C och S hade avtalat med föreningens ordförande att de inledande kontakterna under november och december 1996 skulle vara intensiv med täta besök i föreningens lokaler. De besökte föreningen flera eftermiddagar i veckan, övrig tid var de i biblioteket. Syftet var att lära känna barnen och skapa förtroende, men också för att kompisledarna skulle få inblick i föreningens verksamhet.

Kompisledarna ordnade bland annat julpyssel under december i föreningens lokaler. Julpyssel accepterades med viss tvekan av föreningsledarna eftersom skolan tidigare ordnat julpyssel och barnen tyckte att det var roligt. C berättade att Koranläraren inte var lika tillmötesgående när de tagit med sig en julgran till lokalen. Han hade visat tydligt missnöje genom att vända i dörren.

När vårterminen började förändrades tidfördelningen mellan föreningen och biblioteket. Det visade sig vara svårt att bedriva pedagogisk verksamhet som läxläsning i föreningslokalen på grund av att lokalen är liten och att det ofta är många barn i lokalen som gör olika saker. Kompisledarnas aktiviteter begränsades till att i första hand befinna sig i lokalen och att spela kort eller spel med de barn som var närvarande.

Svårigheterna att skapa utrymme för läxhjälp i föreningslokalen medverkade till att kompisledarna ville koncentrera sig på verksamheten i biblioteket. Kompisledarna ansåg att arbetet i biblioteket behövde mer tid för att fungera som det var planerat med både datorinstruktioner och läxhjälp. De ville därför vara i biblioteket fler hela dagar än vad som var överenskommet med tjänstemännen vid kultur- och fritidsförvaltningen som betonade vikten av kompisledarnas besök i föreningen för att bryta barnens föreningsberoende.

På initiativ av kompisledarna och i samråd med biblioteksledningen bestämdes att verksamheten i biblioteket skulle få mer tid. Beslutet togs vid ett möte mellan kompisledarna, biblioteksledningen och tjänstemännen vid kultur- och fritidsförvaltningen. Föreningen skulle besökas på onsdagseftermiddagar och för att nå fler flickor även varannan lördag när det är Koranundervisning enbart för flickor. Tjänstemannen i biblioteksledningen framhöll värdet av läxläsning i biblioteket och det pedagogiska värdet för barnen med träningen i att vistas i miljöer med svenska personer.

I mitten av februari i veckan efter sportlovet förändrades verksamheten ytterligare. Barnen uppskattade verksamheten i biblioteket, att det fanns möjligheter att spela spel och umgås i bibliotekets lokaler. Det hade blivit fler barn som regelbundet går till biblioteket och verksamheten började få karaktär av traditionell fritidsverksamhet. Projektledarna höll datainstruktioner för nybörjarna, pratade med barnen, spelade spel och blev mer och mer upptagna med att hålla ordning på barnen. Läxläsningen hade hamnat i bakgrunden eftersom det var svårt att finna tid för en av projektledarna att sätta sig ner med ett barn och hjälpa till med läxor.

Personalen i biblioteket påpekade vid upprepade tillfällen att barnen var för högljudda och att de inte borde spela kort i biblioteket. Barnens prat och skratt var störande för låntagare och den ordinarie biblioteksverksamheten. Bibliotekarierna är inte direkt delaktiga i projektet, de bokar inte datatider eller håller instruktioner för körkort till multimediadatorerna. Tjänstemannen i biblioteksledningen var missnöjd med att verksamheten hade utvecklats mot traditionell fritidsverksamhet. Biblioteksledningen argumenterade för att verksamheten skulle få en organiserad form med återkommande och regelbundna aktiviteter.

För att komma till rätta med störningarna i biblioteksverksamheten ändras ramarna ytterligare en gång för den dagliga verksamheten. De nya regler som infördes efter diskussioner med bibliotekets personal innebar att barnen får möjlighet att spela spel på måndagar och fredagar och kortspel förbjuds. Övriga dagar avsattes för läxhjälp och arbete vid datorerna.

När det inte längre var tillåtet för barnen att spela spel alla veckodagar minskade antalet barn som spontant besökte verksamheten för att det fanns spelmöjligheter och kompisar i biblioteket. De barn som hade körkort eller varit med från början fortsatte att gå till biblioteket i oförändrad utsträckning.

Under denna period blir en motsättning mellan kompisledarnas olika ambitioner med verksamheten tydlig. En kompisledare vill att verksamheten ska vara öppen för barnens intressen, den andra kompisledaren vill att verksamheten ska utvecklas mot fler regelbundna aktiviteter för barnen. Denna olikhet ledde först till att de lade om sina tjänstgöringsscheman så att de inte fortsatte arbeta i lag och slutligen till att en av kompisledarna lämnade projektet i juli 1997.

På grund av minskad närvaro av barn i föreningen i mitten av mars ändrar kompisledarna föreningsdag från onsdag till torsdag. De ändrar också det regelbundna besöket i lokalen varannan lördag till någon gång per månad, eller när de vet att det finns barn i lokalen på lördagen. När föreningens verksamhet tycks avstanna i april slutade kompisledarna att besöka föreningen.

I början av maj 1997 när fältarbetet avslutades hade kompisledarna tillsammans med kultur- och fritidsförvaltningen planer på att avsluta samarbetet med den nuvarande föreningen. De ansåg att målsättningen att bryta barnens föreningsberoende var uppnått genom att barnen går till biblioteket på eftermiddagarna och en kvinnoförening hade kontaktats inför höstens verksamhet.

BR> Slutord
Projektet var fortfarande i en utvecklingsfas när fältarbetet avslutades vilket har inneburit att verksamhetens yttre form ändrats vid flera tillfällen. Verksamheten kommer troligen att förändras fler gånger innan projekttiden är slut eller en permanent projektform har utkristalliserats. Nedan följer en diskussion om verksamhetens nuvarande form och hur den har växt fram.

Kultur- och fritids förvaltningens mål med projektet kan sägas vara tredelat: det första delmålet är att föreningsbarnen ska beredas tillfällen att tala svenska efter skoltid genom kompisledarnas besök i föreningslokalen och verksamheten i biblioteket; det andra målet är att bryta det förvaltningen kallar "föreningsberoendet", vilket innebär att barnen går till föreningen istället för att delta i kommunalt organiserade eftermiddagsaktiviteter; det tredje delmålet är att förmå barnen att söka sig till "svenska miljöer".

Projektet bygger på ett samarbete mellan kultur- och fritidsförvaltningen och biblioteket och är riktat till föreningarna i kommunen, men föreningen vars medlemmar är föremål för åtgärden har inte fått möjlighet att delta i planeringen av projektets mål och utformning. Förvaltningens förarbete med projektidén kan således sägas vara i motsättning till kommunens generella målsättning med insatser för att stärka medborgarinflytandet. Det har resulterat i att föreningen inte anser sig vara delaktig i verksamheten. Kompisledarna har enbart kontakt med barnen, men inte med föreningsledningen.

Kultur- och fritidsförvaltningens idé kan ses som en kommunal ambition att sträcka en arm in i föreningen för att skapa ett "svenskt rum" i föreningens verksamhet. Resultatet är en kommunal verksamhet för föreningsbarnen i föreningens lokaler utan något samarbete med föreningsledningen.

Samarbetet mellan kultur- och fritidsförvaltningen, biblioteket och kompisledarna har i inledningsskeendet resulterat i en viss ostadighet i projektets ramar genom att de olika aktörerna har olika ambitioner med verksamheten utöver språkmålet. Förvaltningens intressen var att knyta föreningen till kompisledarna i större omfattning än vad som nu sker i projektet. Biblioteket hade ambitionen att öka bokutlåningen och starta fler aktiviteter för barn och ungdomar. Kompisledarna hamnade mellan dessa två olika ambitioner med projektet vilket resulterade i att verksamhetens form ändrades flera gånger när de försökte uppfylla de olika aktörernas önskemål i enlighet med de egna ambitionerna med projektet.

Kompisledarna är de enda som kommer barnen så nära att de har möjlighet att göra sig en bild av barnens behov. C och S intresserar sig för barnens behov och har i egenskap av vuxenstöd, snarare än auktoritet i form av lärare eller fritidsledare, utvecklat en tät kontakt med barnen. En viktig del i projektets framgång beror på kompisledarnas engagemang och personliga relationer med barnen.

I studien tycker jag mig se att läxläsningsprojektet i biblioteket fungerar som samlande punkt för föreningsbarnen. Kompisledarna i biblioteket skapar tillfällen för barnen att självständigt använda svenska språket genom att de är lyhörda inför barnens önskemål och intressen. De blir kompis med barnen och fungerar som en resurs både i skolarbetet och socialt. Kontakterna med föreningsbarnen har resulterat i att de går till både till föreningen och till biblioteket efter skoldagens slut.

Studien visar att verksamheten erbjuder attraktiva aktiviteter för barn som inte deltar i annan kommunal fritidsverksamhet. Om språkinlärningen är huvudmålet bör verksamheten vara kontinuerlig för att inte barnen åter ska förlägga sin fritid till föreningens lokaler när projektet avslutas. Likaså är det av ringa betydelse vad som görs för att träna språkfärdigheter, det viktiga är att behålla barnens intresse och motivation att lära sig svenska. Det återstår att undersöka om barnens språkkunskaper har förbättrats efter deltagande i projektet.

BR> Projektet i mars 1998
När läxläsningsprojektet kombinerat med kompisledare i föreningen började i november 1996 fanns det ekonomiska medel för sex månaders verksamhet. Projektledarna startade och planerade verksamheten utifrån de förutsättningar som den begränsade tidsramen tillät.

Verksamhetens omedelbara framgång och popularitet bland barnen ledde till att ytterligare finansiering ordnades genom kultur- och fritidsförvaltningens försorg och tillfördes projektet i maj 1997. Projektet förlängdes till och med april 1998. I skrivande stund, mars 1998, har kultur- och fritidsförvaltningen, biblioteket och projektledarna önskemål och planer på att permanenta verksamheten och söker lämpliga finansieringsformer. Medel är sökt från Ungdomsstyrelsen och ytterligare finansiering är sökt ur de så kallade Blomman-medel som tillfallit Botkyrka kommun.

Ett projekt som läxläsning i biblioteket kombinerat med kompisledare i föreningen där kultur- och fritidsförvaltningen provar nya vägar och metoder för att stärka kunskaperna i svenska blir lätt ostadigt och svajigt inledningsvis. Om man vill bryta ny mark är det ibland nödvändigt att prova och förkasta flera olika former och metoder innan verksamheten kan anta en mer stabil form, vilket bör beaktas vid läsningen av föreliggande rapport. Jag vill därför understryka att denna rapport behandlar inledningsfasen av verksamheten. Det är också av vikt att betona att ur diskussionerna mellan de inblandade aktörerna har en fungerande verksamhet vuxit fram.

I slutet av februari och i början av mars 1998 besökte jag vid ett par tillfällen åter verksamheten i biblioteket. Det projekt jag mötte vid återbesöken hade en påtagligt förändrad karaktär och form jämfört med det projekt jag arbetade med under fältarbetet våren 1997 och som rapporten redogör för.

De ursprungliga projektidéerna; språkmålet, kontakter med föreningar, läxläsning och tillgång till multimediadatorer är fortfarande bärande i projektet men genomgripande förändringar i den dagliga verksamheten har genomförts. Verksamheten är nu avsedd för barn och ungdomar mellan sex och femton år. Under våren 1997 var verksamheten i första hand riktad till låg- och mellanstadieelever, men det visade sig att det främst var högstadieeleverna som utnyttjade möjligheterna till läxhjälp. Projektledarna ville svara på denna efterfrågan och verksamhetens målgrupp utvidgades höstterminen 1997 i enlighet med högstadieelevernas önskemål.

Personalförändringar under sommaren 1997 medförde att det inför höstterminen anställdes en ny projektledare, M, med lärarkompetens för årskurserna 4-9 i engelska, svenska och svenska 2, vilket troligen har påverkat projektets inriktning mot en mer regelbunden pedagogisk verksamhet med läxhjälp och datorer. Under fältarbetet våren 1997 fanns det inslag som hade karaktär av traditionell fritidsverksamhet med spel och uppehållsrum i biblioteket, vilket har tonats ner.

Under höstterminen 1997 utökades läxhjälpen med tio frivilliga studenter från universitet som hjälper framför allt mellanstadie- och högstadielever med läxor och skolarbete. Några studenter kommer till verksamheten regelbundet två gånger i veckan enligt ett i förväg uppgjort schema. Studenterna är tänkta att fungera som i första hand läxhjälpare men också som förebilder och samtalspartners.

I samband med att läxhjälpen utvidgades etablerade projektledarna också kontakt med lärarna i de kringliggande låg- och mellanstadieskolorna samt med högstadielärarna i Albyskolan i samma byggnad som biblioteket. Efter ett möte med högstadielärarna den 5 november 1997 har lärarna aktivt uppmanat eleverna att gå till läxläsningen i biblioteket. Samarbete och kontakter med skolorna är ett av de ursprungliga projektmålen.

Kontakterna med Botkyrka islamiska ungdomsförening upphörde i samband med vårterminens avslutning i juni 1997. Projektledarna och tjänstemännen vid kultur- och fritidsförvaltningen bedömde att målsättningen; att förmå föreningsbarnen att gå till biblioteket efter skoldagens slut hade uppnåtts.

Projektledarna, S och M, som kallas kompisledare i föreningen, besöker sedan höstterminen 1997 Botkyrka muslimska kvinnoförening en eftermiddag i veckan. Vilket är i avsevärt mindre utsträckning än vad kultur- och fritidsförvaltningen planerade inledningsvis. Minskningen är i enlighet med projektledarnas önskemål om att få mer tid för läxhjälp och kontinuerlig pedagogisk verksamhet i biblioteket.

Flickorna i föreningen har turkisk bakgrund och är mellan sex och tolv år gamla. De går regelbundet till föreningen för Koranundervisning. Föreningen har, till skillnad mot Botkyrka islamiska ungdomsförening som var knuten till verksamheten våren 1997, ingen organiserad fritidsverksamhet vid sidan av Koranskolan.

I föreningen arbetar projektledarna som kompisledare i team. De går gemensamt till föreningen eftersom en av tankarna med besöken är att föreningsflickorna ska ges möjlighet att träna hörförståelse när svenska talas mellan två vuxna svensktalande personer.

De hjälper flickorna med läxor i cirka trettio minuter. Efter läxorna pratar de eller spelar spel som tränar svenska språket, pysslar; de arbetar med cernitlera och tillverkar smycken. Kompisledarna genomför "lära- känna-övningar". Det kan till exempel innebära en presentationsövning där flickorna får ett stort pappersark som de delar in i fyra lika stora fält. I de olika fälten ska de skriva eller rita något om fyra olika ämnen som exempelvis berättar något om dem själva: "Något jag tycker om", "Något jag inte tycker om", "Något jag drömmer om", "Favoritfärg". När flickorna är klara med att skriva och rita sätter de sig i en ring tillsammans med kompisledarna och flickorna får i tur och ordning hålla upp sin teckning och berätta vad varje ruta innehåller. Syftet är att flickorna ska få tillfällen att träna sig i att tala svenska.

Enligt projektledarna att det är av mindre betydelse vad flickorna sysslar med vid besöken i föreningen, det väsentliga är att de känner sig motiverade att försöka prata svenska. Både S och M är lyhörda inför flickornas önskemål om aktiviteter, vilket är av central betydelse för verksamhetens framgång.

Verksamheten i föreningen har inneburit att kompisledarna planerar, organiserar och leder aktiviteter i föreningslokalen, vilket är en avsteg från projektets verksamhetsplan som innebar att de i första hand skulle befinna sig i föreningens lokal men inte leda eller ansvara för aktiviteter.

Projektledarnas förändrade roll i föreningskontakten kan ses som ett närmande till den ursprungliga verksamhetsidén som tjänstemannen vid fritidsförvaltningen ville genomföra, innan sammanslagningen av de två projektidéerna gjorde det ekonomiskt möjligt att komma igång med den kombinerade verksamheten i biblioteket och i föreningen.

Två helt nya verksamheter har tillkommit utöver den förändrade läxhjälpen med frivilliga studenter: en tjejgrupp för elever i högstadiet och en teatergrupp för både pojkar och flickor i mellanstadiet.

Tjejgruppen startade den 6 oktober 1997. Gruppen skapades efter uttalade önskemål från några flickor som regelbundet besökt verksamheten sedan den började i november 1996. Projektledaren C, som var med de första sex månaderna, och de nuvarande projektledarna S och M, uppmärksammade tidigt att det fanns ett behov av en tjejgrupp. Många och långa spontant uppkomna samtal mellan flickorna och projektledarna var incitament för tjejgruppen.

Flickorna som deltar värvades genom de personliga kontakter projektledarna redan hade med några av flickorna och genom muntlig och skriftlig information till klasserna i Albyskolan. Gruppen består nu av femton flickor med skiftande etnisk bakgrund: finsk, turkisk, chilensk, Gambias, indisk, iransk och kurdisk. De träffades en gång i veckan i Albybibliotekets lokaler under hösten 1997. Vårterminen 1998 har Tjejgruppen träffats i fritidsgården Café Pausens lokaler i Albyskolan.

Verksamheten bygger på flickornas önskemål om att diskutera ämnen som mobbning, kärlek, sex, vänskap. De vill gå på bio, teater, leka och ordna fester. Projektledaren M har introducerat värderings- och dramaövningar hämtade ur tjejgruppsmaterialet Grus och glitter. En värderingsövning kan innebära att alla deltagarna sitter på stolar. En i gruppen gör ett påstående, exempelvis: "sex före äktenskapet är fel", de som inte håller med påståendet sätter sig på en annan stol. Sedan får varje person motivera varför de håller med, de som flyttat sig får motivera varför de inte håller med.

En annan övning som projektledarna genomför är Forumspel, vilket i grunden är improvisationsteater och en inlevelseövning. Några deltagare spelar en scen om en i förväg överenskommen konflikt: någon är förtryckt eller mobbad. En i publiken säger stopp, "offret" eller den förtryckta byter med den som sa stopp, scenen backas några repliker, och ersättaren visar ett annat sätt att hantera konflikten, och förloppet ges en annorlunda lösning. Övningen bygger på att deltagarna aktivt och flera gånger under den improviserade scenen avbryter och byter ut "offret".

Tanken med båda övningarna är att uppmuntra flickorna att våga säga sin åsikt, stå för den och förstå att personer kan tycka och agera olika.

Projektledarna ser Tjejgruppen som ytterligare ett sätt att stärka flickornas "språk och kommunikativa kompetens". Enligt projektplanen vill de också skapa ett forum där "tjejerna får 'ta plats' och göra sådant de tycker är roligt och intressant". Arbetet med Tjejgruppen har det generella målet att stärka flickornas självkänsla, tolerans och öppenhet inför varandra och andra.

Teaterverksamheten för mellanstadieeleverna inleddes den 6 november 1997, med en timanställd ledare D. Gruppen består av sex flickor och fem pojkar. Barnen värvades genom personliga kontakter bland barnen i biblioteket och genom anslag i mellanstadieskolorna.

På grund av samarbetssvårigheter mellan pojkarna och flickorna i elevgruppen har ledaren koncentrerat verksamheten på korta övningar, improvisationslekar och sketcher. Övningarna har syftat till att träna barnens inlevelseförmåga; att föreställa sig ett yrke, eller hur de skulle reagera en iskall dag. Konflikter och samarbetssvårigheter har ledaren använt som tema i inlevelsesketcher, vilket har förtydligat problemen och konflikterna för eleverna.

Syftet med teaterverksamheten är enligt projektbeskrivningen "att stärka barnens självförtroende på ett lekfullt sätt och ge dem medel att kunna uttrycka sig både kroppsligt och verbalt. På ett lekfullt sätt får de extra tillfälle att öva sig på svenska."

Enligt projektledaren D har verksamheten fungerat och uppskattas av eleverna eftersom de behöver tid att koppla bort skolan och vardagen.

Ett samarbete med fritidsgården Café Pausen i Albyskolan inleddes i mars 1998. Ett projekt som kallas Förebildarna startades på fritidsgården under vårterminen 1998. Målet är att utbilda ungdomar mellan femton och arton år till goda förebilder för barn mellan tio och tolv år.

Tanken med samarbetet är att elever i biblioteket som inte har läxor eller andra uppgifter att lösa ska hänvisas till Café Pausen där mer sociala och livliga aktiviteter erbjuds. Syftet är också att nå elever som tidigare inte gått till biblioteket för läxhjälp genom de utökade kontakterna med fritidsgårdens personal. Det innebär att verksamheten biblioteket ytterligare kan förstärka profilen som läxhjälpsverksamhet.

De första intrycken vid återbesöken i mars 1998 var att verksamheten nu har en tydligare struktur och är mer genomarbetad med en form som är väl avpassad till den ordinarie biblioteksverksamheten. Dessutom har verksamhetens utrustning utökats med två datorer, en med textsök och en med internetanslutning.

Förändringen i de dagliga aktiviteterna mot fler organiserade och regelbundna inslag har troligen medverkat till att verksamheten nu förefaller vara mer samordnad med den ordinarie biblioteksverksamheten. Det är också färre klagomål från bibliotekspersonalen på stojande barn som stör arbetet och låntagare i biblioteket, vilket är positivt för projektets framtida möjligheter i bibliotekets lokaler.

När projektet inleddes i november 1996 hade verksamheten otydliga ramar med endast läsläsning och multimediadatorer i biblioteket samt kompisledare i föreningen som sammanhållande aktiviteter. De dagliga aktiviteterna förändrades och anpassades i stor utsträckning efter vad som för tillfället efterfrågades av barnen som besökte verksamheten i biblioteket, vilket ibland medförde att verksamheten fick karaktär av fritidsgårdsverksamhet.

Barnen och eleverna erbjuds i mars 1998 organiserade aktiviteter i biblioteket som är i nära samklang med målsättningen i övrig kommunalt organiserad eftermiddagsverksamhet vilket troligen har medfört att verksamhetens form blivit stabilare.

Handlingsplan samt ansökan om medel till särskilda insatser i invandrartäta bostadsområden, Botkyrka kommun, Kommunstyrelsen stab 1996-01-23.

Projektbeskrivning, Läxläsningsprojektet, odaterad.

Lindström, Charlotte. Juni 1997. Projektrapport/självutvärdering av projektet Läxhjälp i biblioteket - kompisledare i förening.

Bovin, Sofia. September 1997. Reflektioner kring projektet - "Läxhjälp i biblioteket/Kompisledare i förening.

Bovin, Sofia; Sundbom, Mia; Merdol, Deniz. December 1997. Rapport av projektet Läxläsning i biblioteket/kompisledare i förening.

Bovin, Sofia. Januari 1998. Läxläsning på biblioteket/Kompisledare på förening. Verksamhet 1997 & Verksamhetsplan och budget 1998.

Litteratur
Fundberg, Jesper, 1996. "Möten med föreningar" En studie av invandrares föreningsliv i Botkyrka kommun. Botkyrka: Mångkulturellt Centrum

Runfors, Ann, 1996 (1993). "För barnens bästa" Lärarperspektiv på andraspråksinlärning. Botkyrka: Mångkulturellt Centrum.