I sverige har det funnits rapporteringssystem en längre tid tillbaka. Först ut var BAREP, vilket omfattade kuststaterna runt östersjön. Det ersattes 1985 av SWEREP, som endast berörde svenska farvatten.
I Danmark finns systemet SHIPPOS, som är en integrerad del av SWEREP.
Sverige har också rättat sig efter 1973 års havsföroreningskonvention och har genom detta antagit en lag som gäller Förbud mot vattenförorening
Inom den Europeiska gemenskapen fanns det tidigare ett direktiv, RÅDETS DIREKTIV 79/116/EEC, som berörde vissa tankfartyg som anlöpte eller avgick från någon av medlemsländernas hamnar.
Det finns en rad internationella överenskommelser till skydd för den marina miljön, där MARPOL 73/78 och SOLAS-konventionen, möjligen är de mest intressanta. Dessa har varit och är inbakade i de Svenska reglerna.
BAREP (position Reporting System in the Baltic Areas) var ett positionsrapporteringssystem som omfattade kuststaterna i Östersjön. Dess syfte var att öka sjösäkerheten i östersjöområdet och skapa bättre förutsättningar att vidta snabba och effektiva åtgärder för att förhindra eller begränsa skador på den yttre miljö i samband med trafiken till sjöss.
De fartyg som omfattades av detta positionsrapporteringssystem var:
BAREP ersattes 1985 av SWEREP.
SWEREP (Swedish Reporting System) var ett frivilligt positionsrapporteringssystem vars grunddrag hämtats från BAREP. Dess syfte var att främja sjösäkerheten längs den svenska kusten samt att skapa bättre förutsättningar för att vidta snabba och effektiva åtgärder för att förhindra eller begränsa skador på den marina miljön.
SWEREP omfattade de svenska farvatten (liktydigt med den svenska fiskezonen) och positionsrapporterings-centralen (PRC) låg vid kustbevakningens sambandscentral i Karlskrona.
De fartyg som omfattades av detta positionsrapporteringssystem var:
I och med att de nya föreskrifterna om informationsskyldighet för fartyg trädde i kraft den 13 september 1995 upphörde SWEREP att gälla.
För att trygga stora fartygs säkra genomsegling av danska farvatten och därmed minska risken för olje-förorening förorsakad av grundstötning eller kollision har ett positionsrapporteringssystem inrättats.
De fartyg som anmodas att rapportera är:
År 1980 antog Sverige 1973 års havsföroreningskonvention i den lydelse den fått genom det sk MARPOL-protokollet 1978 (MARPOL 73/78).
I enlighet med detta trädde den sk vattenföroreningslagen i kraft 1981. Lagen innehåller bl a bestämmelser mot förorening från fartyg, om mottagnings-anordningar för oljehaltigt barlast- och tankspolvatten samt om fartygs konstruktion.
Förbudet mot utsläpp gällde skadliga ämnen som härrör eller i övrigt står i samband med fartygets drift.
Inom Sveriges sjöterritorium och östersjöområdet utanför detta får olja inte släppas ut från fartyg utan skall behållas ombord och avlämnas till mottagningsanordning för olja i land.
Följdförfattningar är förordning 1980:789 samt sjöfartsverkets kungörelse (SJÖFS 1985:19) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg.
I SJÖFS 1985:19 finns föreskrifter om skyldighet för befälhavare att rapportera tillbud eller händelser som utgör ett hot mot den svenska kusten och därmed sammanhängande intressen. Denna skyldighet gäller fortfarande i enlighet med rådets direktiv 93/75/EEC.
Den 22 december 1978 trädde rådets direktiv 79/116/EEC i kraft, vilket berörde minimikrav för vissa tankbåtar som anlöpte eller avgick från någon av medlemsländernas hamnar.
Detta direktiv tillkom i ett försök att minska och stävja olyckorna med tankbåtar som seglade på medlemsländernas territorialvatten, samt att vid olycka kunna bekämpa utsläpp på bästa möjliga sätt.
De tankbåtar som berördes var olja-, gas- och kemikalietankbåtar på 1600 registerton och däröver, och som var delvist eller fullt lastade. Även fartyg som var tomma men inte ännu gasfria eller gjort sig av med farligt residues inkluderades i detta direktiv.
De uppgifter som skulle lämnas av fartygen före ankomst eller avgång från medlemstaternas hamnar var:
Home