När en större fartygsolycka inträffar blir konsekvenserna ofta enorma för miljön . Det föreligger ett globalt behov av att öka den förebyggande verksamheten och att tillgång till information om fartyg med farligt eller förorenande gods kan nås på ett snabbt och effektivt sätt för att begränsa eventuella skador på den marina miljön.
Rådets direktiv 93/75/EEC och sjöfartsverkets regler är ett försök att förbättra möjligheterna till att effektivt förebygga miljöhot.
Det återstår dock många hinder till en väl fungerande europeisk organisation.
En av dessa är att informationen om den nya regeln inte fullt ut har nått alla berörda departement, myndigheter och organisationer inom räddningstjänst och sjöfartsnäringen. Fortfarande råder det osäkerhet om var information kan hittas om fartyg och dess last.
Ett annat problem är då fartyg som inte är medlemmar i EU passerar på medlemsstaternas territorialvatten och en olycka inträffar. Informationssystemet fallerar, då man inte har tillgång till uppgifter om fartygen och lastens art.
Jag tänker då framför allt på öststatsländernas fartyg som passerar på Svenskt eller annat lands vatten.
Aktuella kandidater till EU-medlemskap är för närvarande 12 nationer: Malta, Cypern, Polen, Ungern, Rumänien, Slovakien, Estland, Lettland, Litauen, Tjeckien, Bulgarien och Slovenien.
Man kan fråga sig om de länder som har en handelsflotta kan leva upp till de krav som EU ställer på sjösäkerheten och miljöskyddet.
I och med att ny teknik har gjort det enklare att överföra information från fartygen kan myndigheter ha kontroll över fartygstrafiken på ett enkelt, effektivt och billigt sätt.
Detta gör att insatser mot eventuella miljöhot kan sättas in på ett tidigt stadium med full verkan då position och lastens innehåll är känt.
Man kan fråga sig om inte grundtesen om frihet till havs försvinner, då fartygen ständigt tvingas att rapportera sina förehavanden. Myndigheternas växande inblandning i alla aspekter rörande fartygens säkerhet, miljökontroll och liknande kan för många upplevas som ett hot.
Jag tror att vi inte längre kan vara inåtvända och bara se till oss själva utan vi måste på alla sätt gemensamt verka för att få säkrare fartygstrafik och större möjlighet att bekämpa miljörisker. Detta då all intressenter tjänar på en skadefri sjöfart.
Rådets direktiv 93/75/EEC är ett steg i rätt riktning. Endast framtiden kan avgöra om detta var tillräckligt eller om vi måste gå vidare...
Home