Recenserar
- nr 5:1996
Göran Gunner: När tiden tar slut. Motivförskjutningar i frikyrklig apokalyptisk tolkning av det judiska folket och staten Israel (Studia Theologica Holmiensis 1996), 397 s.
I januari 1996 försvarade Göran Gunner, pastor i Svenska Missionsförbundet,
sin avhandling i religionshistoria, När tiden tar slut, i Uppsala, inom
den teologiska fakulteten. Det är inte utan att man upplever en känsla
av vanmakt, när man håller denna avhandling i sina händer. I det yttre,
med sina när 400 sidor, påminner den om en tegelstensroman. En känsla av
vanmakt men också en stor nyfikenhet: ämnet är lockande, och litteraturlistan
upptar en lång rad kända namn inom svensk frikyrklighet under detta sekel.
Ämnet berör frågor, som nästan varje dag bränner i vår tanke: Mellanösternproblemet.
Hur blir det med staten Israel? Hur blir det med palestinierna? Är en fred
möjlig?
Ämnet och uppgiften Avhandlingen är, som vi redan sagt, skriven i ämnet religionshistoria, i vilket ämne Jan Bergman är professor. Den för oss ut på eskatologins vida fält. Eskatologin har länge blivit styvmoderligt behandlad inom teologin, närmast inom dogmatiken. Ofta har den fått några avslutande sidor i dogmatikböckerna. Den vetenskapliga teologin, närmast den systematiska teologin, har dock, från tid till tid, gett rum för eskatologin. Redan 1933 kom Folke Holmström - Gustaf Aulén var hans lärare - med en diger avhandling om Det eskatologiska motivet i nutida teologi, som utgör en bred idéhistorisk översikt över det eskatologiska motivets omvandlingar inom den evangeliska teologin i början av detta sekel. Vid mitten av 1900-talet aktualiserade Hjalmar Lindroth, dogmatikprofessor i Uppsala, Oscar Cullmanns teologiska tänkande, i vilket ”den yttersta tiden” ställdes i belysning, tankegångar, som brukar betecknas som ”realiserad eskatologi” - framtiden är redan här, det eskatologiska skeendet börjar med inkarnationen, Kristi första ankomst. Där möter vi historiens mitt. Den akademiska teologin i vårt land har som regel skyggat för den folkliga teologiska reflektionen om apokalyptik och mellianism (närmast läran om tusenårsriket), säger Gunner, som i sin avhandling just ger sig i kast med den folkliga apokalyptiken. Begreppet eskatologi (läran om det yttersta tingen) är sparsamt använt av Gunner. Istället är det begreppet apokalyptik, som blir ett centralt huvudbegrepp. Det blir ”ett samlingsbegrepp för en förväntan på att det dolda skall avslöjas” (s 22). Ett genomgående drag i avhandlingen är, att författaren är noggrann med att definiera ord och termer. Enkelt kan man uttrycka det så (utanför författarens definitioner), att apokalyptik närmast betyder en detaljerad, ofta spekulativ eskatologi. Och det är en detaljerad, detaljrik eskatologi, som Gunner behandlar i sin avhandling. Gunner begränsar sitt ämne - och det är omfattande ändå - till det judiska folket och staten Israel. Han vill ”beskriva och analysera hur svensk publicerad frikyrkolitteratur uppfattat det judiska folkets och staten Israels roll i tolkningen av de yttersta tingens händelseförlopp” (s 17). I fokus står det judiska folkets roll, som blir en nyckel i tolkningen av nutida trosföreställningar om Kristi tillkommelse. Inom ramen för författarens uppgift står den svenska väckelse- och frikyrkorörelsen, den kristna läran om de yttersta tingen och det judiska folket och staten Israel.
- - -