Detta är den otroliga historien om hur Schweensch med familj, med bara paltorna på kroppen mödosamt traskade från den dimmiga östkusten mot de djupa skogarna i Smålands inland, mot en stad vid namn Jaaanköööp.
I nådens år 1992 gick budkaveln som en löpeld genom det mörka landskapet, Roger den yngre läste det hemlighetsfulla budskapet för sin lilla parvel. Med stora ögon fylldes han av längtan till den stora staden i norr, som sades flyta av honung, mjölk och mammas hemmagjorda mandelkubbar. Pga missväxt, dålig idrott och fulla turister bestämde sig familjen för att flytta. Det skulle bli en nystart för familjen, äntligen skulle den lille få se en riktig storstadsmetropol. Den stora kofferten packades och jordkällaren tömdes, detta var det slutgiltiga uppbrottet. Första anhalten var Wäxsjiöö, djupt inne i den del av landskapet som kallades för Värend.
Här var det känt att folket var inavlade och allmänt tokiga, enligt en utbredd uppfattning berodde detta på att det saknades kvinnor......., jaja nog om detta. För att inte den lille skulle få några griller i sin ännu mjuka hjärna, bestämdes det att han skulle sitta och bränna lite CD-skivor åt sin far. På skumpiga vägar fortsatte det kalmaritiska sällskapet sin färd mot det förlovade landet. När de hade passerat Värend, fick den unge försöka lära sig lite om sitt kommande språk. Det gick knackigt, men framåt. Svårast var nog att säga "fötti", som ju betyder 40. Men, tänkte föräldrarna, det skall nog gå. Mål två under resan var Finnvedenskogarna, här var man tvungen att vara försiktig. De kristna missionärerna hade ännu inte vågat sig hit, så hedendomen var utbredd. Roger var förberedd, han hade ett Nanne Bergstrandfoto som han skulle bränna. Detta offerblot av en kommande quisling och förrädare, skulle göra att de goda makterna står det resande sällskapet bi.
Mödosamt gick färden norrut, den lille Schweensch tyckte sig nästan kunna känna de ljuva dofterna av den stora staden. Efter nästan två veckor kom de resande till en socken som hette Husekvarna, de visste att de befann sig i Jaaanköööp och de fann detta gott. Nu var den stora frågan: Var befann sig alla goda söta mandelkubbar. Lille Schweensch frågade en främmande äldre herre, denne vände sitt groteska ansikte mot parveln och och sa rått:
- Aaahaaa, en liten en som inte gör rätt för sig, detta ska "tvilling" ta hand om.
Den lille blev mot sin vilja släpad från sina föräldrar till helvetet på jorden, Limbo eller varför inte gehennas förgårdar. Det mänskliga namnet är:
HUSEKVARNA FOLKETS PARK
Där stod små pojkar i rad, med fotbojor runt de små vristerna och bingolotter mellan skinkorna. Den lille ställdes bredvid två andra olycksbröder som hette Mats och Yechkin. De båda förklarade att det värsta var inte slaveriet och bristen på mat, utan att man var tvungen att vara trevlig mot skinnvästar och buggskor.
Har ingen hört av dem sen dess, så står de nog fortfarande kvar och nasar bingolotter och skinnvästputsmedel under "TVILLINGTYRANNERIET"