Staten (sid 2)
Innehållsförteckning:Sverige kan bättre utan Persson, staten sid 1, Debattartikel publicerad i UNT 22 augusti 1998
Det vände 1993, tack vare den förda borgerliga politiken, staten sid 2, augusti 1998
Tillbaka till Staten(1), Uppsala, Bostäder och hemsidan
Det vände 1993, tack vare den förda borgerliga politiken Cecilia Forss, augusti 1998Varför drog de borgerliga på sig rekordunderskott i statsbudgeten? När det var som värst (1993) lånade staten 240 mdr kr.
Statsfinanserna i Sverige bygger på att vi skall ha överskott när det är högkonjunktur och underskott när det är lågkonjunktur. Den nationalekonomiska tanken är att överskott från goda år skall användas för att mildra verkningarna av lågkonjunkturer. Vi har bland de mest konjunkturkänsliga statsfinanserna i hela världen.
1991-1994 hade vi den djupaste lågkonjunkturen sedan 1930-talet och därefter har vi haft högkonjunktur.
Sedan 1970 har statsbudgeten endast varit balanserad 2 gånger, 1988/89 och 1989/90. Balanseringen berodde på att skatteinkomsterna ökade snabbt. Ökningen berodde på den höga inflationen och de höga nominella löneökningarna i kombination med mycket höga marginalskatter.
Utvecklingen av saldot vände redan 1989/90 men underskott i finanserna blev det först året därpå, -34 mdr kr. Budgetåret 1991/92 ökade underskottet till –81 mdr kr. Det fanns två orsaker, den kraftiga konjunkturnedgången och skattereformen 1991.
1992/93 (den borgerliga regeringens första år) förvärrades obalansen ytterligare och underskottet närmade sig –200 mdr kr. Huvudorsakerna var sjunkande skatteintäkter och utbetalning av de stora bankstöden. Statens upplåning ökade med 240 mdr kr.
Hur stor del av underskottet berodde på konjunkturen och hur stor del kunde ha åtgärdats genom politiska beslut?
Man kan räkna på olika sätt , men beräkningarna i finansplanen 1993 och kontrollberäkningar som utförts av RRV hamnar på ungefär samma resultat. Cirka hälften av underskottet, 100 mdr kr, kan sägas vara konjunkturberoende och ca 100 mdr kr kan sägas vara den summa som kräver politiska beslut om utgiftsminskningar och/eller inkomstökningar.
I det konjunkturella underskottet ingår dock en stor utgift som de borgerliga politikerna aktivt fattade beslut om, nämligen bankstödet som 1993 uppgick till nästan 50 mdr kr.
Varför fattade inte den borgerliga regeringen beslut som minskade statens utgifter med det strukturella underskottet på ca 100 mdr kr?
Skatteminister Bo Lundgren motiverar det så här:
Om inte budgetunderskottet tillåtits stiga alls (vilket för övrigt hade varit omöjligt) hade hela anpassningen tagits i den privata sektorn med ett våldsamt fall i produktionen och trettiotalsdepression som följd.
En stramare finanspolitik hade gjort att budgetunderskottet blivit mindre men även minskat efterfrågan ännu mer och därmed lett till ett ännu större fall i produktion och sysselsättning.
Den bästa effekten beräknades uppnås om riksdagen fattade beslut om åtstramande åtgärder tidigt i recessionen men lät dem träda i kraft först senare när konjunkturen var på väg upp.
Huvudparten av saneringsprogrammet beslutades redan 1992 (och redan hösten 1991 hade besparingar på 15 mdr beslutats och aviserats) men skulle träda i kraft först 1994 när konjunkturen beräknades vara starkare.
Den borgerliga regeringens budgetförstärkningar, budgetår
92/93
93/94
94/95
Full effektSumma beslutade budgetförstärkningar 20 51 71 91 Merparten av dessa åtgärder revs dock upp av den socialdemokratiska regeringen när denna tillträdde.
Var det den borgerliga regeringens fel att räntorna steg till 500%?
Chockhöjningen av marginalräntan hade kunnat undvikas om kronan tillåtits flyta samtidigt som den finska marken i september 1992 i stället för i november 1992. Det fanns dock en i stort sett total politisk enighet om angelägenheten av att försvara den fasta växelkursen. Omvärldens reaktion grundade sig inte på den förda politiken just detta år, utan på den förda politiken sedan 1970-talet, då Sverige började devalvera så fort den inhemska politiken misslyckades.
Den socialdemokratiska bostadspolitiken:
Räntesubventionerna och bostadsbidragen nådde sin topp 1993. Inte ens socialdemokraterna kan påstå att utgifterna, som vida överstiger 40 mdr kr, orsakats av byggande som de borgerliga partierna påverkat. Byggandet som drevs fram med de höga bidragen kommer med stor sannolikhet att kosta ca 50 mdr kr under kommande år att sanera.
Den offentliga sektorns utgifter
Det vände 1993.
Skillnad i tillväxt mellan Sverige och OECD
Det vände 1993.
Industriproduktionen
Det vände 1993
Antal personer varslade om uppsägning varje månad
Det vände 1993.
Förändring av arbetslösheten
Det vände 1993.
Förändring av statens budgetsaldo jämfört med föregående år.Det vände 1993.
