Kaoset på Nordens Ark Tidningsmannen
En
helg i Romford
Kaoset på Nordens Ark...Det hela började egentligen
efter en trevlig dag på ett blåsigt Smögen.
Jag och min vän Morgan skulle iväg och hälsa på
våran vän ¨08¨ Fredric. Vars föräldrar har
ett hus
som ligger på vägen mellan Smögen och E 6 (Det kom
vi inte ihåg då).Vår tanke var att efter som
inte Fidutten (som han även kallas av oss från GBG, döpt
av mig efter min Kusin Fredrik Z, i
Stockholm så heter han flodhäst, och varför skall vi
gå in på en annan dag) skulle komma ner ifrån
Sto förrän vid tre tiden med ett par timmars marginal så
beslöt vi oss för att åka vägen via Lysekil
och ta oss ett dyk. Men vädret var skit så vi beslöt
oss för att åka upp till Smögen direkt, och se på
dyk där i stället. Vi kom upp och ”gjorde” bryggan som man
skall göra den med en räkbauget och
en bärs. Det bästa med ölen var att den serverades i
ett öl glas som man aldrig ser nu för tiden. Med
andra ord. MED HANDTAG och det är en sak som jag gillar. Där
efter gick vi ner till den närmaste
glassbar. Och tjôtade till oss en glass av den större digniteten....
Men efter att ha dragit om kring där
en efter middag så beslöt vi oss för att söka
upp vår värd för de närmaste dagarna. Glada i vågen
tog vi oss an den utmaningen med en Bergs fast tro att vi skulle hitta.
Efter att ha varit och snurrat i Hunnebo, och på de flesta vägar
emellan Hunnebo och Smögenvägen
utan att hitta så tog vi beslutet att vi åker till Nordens
Ark och ringer ifrån Telias Automat. Döds
enkelt tyckte vi, men även där hade Mr Murphy med ett finger
med i spelet. Vi tittar ut över den
Spräng fulla parkeringen och börjar att ana oro, men vi får
tag i en parkerings plats och går emot
Nordens Ark. Skiter i Inf. tavlan, vilket kom att stå oss dyrt.
Går den långa vägen till den första
boden och frågar vänligt damen som sålde lotter, och
hon svarade med en stor tveksamhet på vår
helt självklara fråga. "Det kanske finns en telefon i det
vita huset mitt i mot det vita huset annars
skulle det kanske finnas i det första vita huset (undra om det
låg mitt emot det vita huset?), annars
kunde det finnas inne på Kanslit".
Lite omtumlande gick vi upp emot de vita husen och det gula Kanslit.
Och där fanns nog räddningen
till det som komma skall. KAFFE !!! Vi båda tog det stora beslutet
att om vi skull klara av detta,
vart vi tvungna att ha en stor kopp med SVART kaffe. Samtidigt som
vi köpte kaffet så passade vi
på att fråga efter en telefon och fick till svar att det
fanns en telefon i det vita huset som det stod
skola på men den var förmodligen fortfarande sönder
så om ni går in i butiken som är det andra vita
huset mitt emot så skall de kunna hjälpa er. Tack sa vi
och de andra kunderna titta på mig som om
jag var smittad av pesten. Vi gick ut och satte oss på terassen
och fick ordning på de vita husen till
slut, och kände att nu vänder det. Vilket man kan säga,
för det hade gått bra tills nu. Vi dömde ut
skolan p.g.a. att hon sagt att den var sönder så vi gick
till butiken, och mycket riktigt stod det en
telefon för personal och internt bruk som vi inte fick använda,
blev sedan hänvisade till den söndriga
kort telefonen, vi motade att vi inte hade något Telia kort.
Då sade hon att hon gärna sålde ett till
oss, men som vi sa vad skall vi med det till när den ändå
är kass. Så vi blev tipsade att gå in till
Kanslit en våning ovan för Cafet. Med bestämda steg
gick vi in i det gula huset, upp för trappan och
ställde oss vi disken. Efter en liten stund kom det fram en ung
tjej på 23 bast. Vi redogjorde vår
historia och hon tänkte efter. Sen blev vi inbjudna till ett rum,
där hon vände sig om och började att
gå ut. Samtidigt tittade jag på den stora knapp telefonen
med en massa x-tra knappar.
Jag lyckades att stoppa henne innan hon han smita. Hon vände om,
lite stressad och tog tag i den för
att koppla upp oss på det stora nätet. Men upptäckte
till sin förvåning att det redan var folk på den
linjen försökte med de andra men utan större framgång,
nu kom den första svordomen dok väldigt
tyst. Nytt försök på den första linjen där
de fortfarande talande, hon ropade hallå för att försöka
få
kontakt, med inte då. Andra svordomen lite högre. Gjorde
ett tredje försök men ingen kontakt. Då
hon nästan skrek ut "FAN". Vi bara små log, hon ursäktade
sig med att hon hade en dålig dag. Bad
oss att gå ner till köket och använda deras telefon.
Vi tackade för oss och gick ner till köket igen, där
det uppstod en kortare förvirring sedan blev vi visade till kontoret.
Efteråt stod vi och tittade på Infotavlan, där det
stod utmärkt var telefonen var men vi skulle inte
dit.
Vi vägrade att gå upp igen så vi åkte igen på
måfå...
/HaGson
Top ?
Några dagar i Romford. Det hela börjar cirka
vid Sju tiden på en Torsdag IRA drar av en bomb
i Docklands ”Canneri Wolf” (tror att det stavas så). Och jag
bor cirka 1,5 mil ifrån och det är en
massa hus och trafik emellan. Men det hindrade inte att jag hörde
och kände vibrationerna ifrån
bomben. Dagen efter var jag på väg för att kolla in
en dyk affär i det området som jag bor i. Så på
vägen dit så stannade jag vid rödljuset för fotgängare
och cyklister, och medan jag står där och
väntar så kommer det en Polisbil i full fart med sirener
och blåljus på. Och i med det att den högra
filen är tom så kör han igenom korsningen igenom den,
men just som han är i mitten så kommer en
bil och möter honom så Polisbilen slår till bromsen
och tvär nitar. Den andra bilen var en övningsbil,
hade inte kommit till den lektionen som visar hur man bromsar utan
väjer undan ifrån Polisbilen och
får då mig i kör riktningen. Men som tur var så
finns det en massa staket just vid övergångs ställena,
så bilen kör in i det istället och nästan välter
på kuppen.
När jag äntligen kommer bort till den ”NY ÖPPNADE” butiken
(de gjorde reklam för den när jag
var iväg på båt mässan för ca. en månad
sedan) så hade de slagit igen. Snopet va ??
Hem igen utan ha fått kollat in vad som fanns där. Gör
mig i ordning för Firmafesten och väntar in
arbetskamraten som skall ta mig dit. Under vägen så kommer
vi fram till en rondell och vad har inte
hänt där då? Jo en ny trafik olycka. Men vi kommer
smidigt igenom för det var bara plåtskador..
Sedan iväg o parta med bakrus som följd.
Top ?
Mr Murphy !!!
Det är mannen som står för lagen om alls djävlighet
!!!
Med andra ord "Kan något gå åt HELVETE så kan
du lita på att det gör det !"
Top ?
Under natten har det kommit mer snö än vad det någonsin
har kommit i mitt manna minne i
Mosstorp.
På morgonen gick jag ut för att skotta mig fram till bilen,
men när jag kom runt hörnet så fanns den
inte kvar. Fan, tänkte jag. Någon har vart här och
snott den under natten innan all snö kom.
Ja, ja. En G-P skall jag ha fram ! Sliter vidare med den något
provisoriska snöskyffeln.
Sliter och lyfter, hör hur den knakar betänkligt, en tanke
som far i mitt huvud "Skall den hålla hela
vägen fram till snösläden?". Kartans (det är min
snöskyffel) spretar böjer sig betänkligt och det
knakar ifrån träskaftet. Jag sänker tempot lite. Den
känns stabilare. Gången som jag får upp är smal
och trång, och jag ser redan efter 3 - 4 meter att den är
på väg att snöa igen. Men jag har ett fast
mål ! Det är att nå fram till snösläden.
15 meter kvar (det är i verkligheten bara 5 men det låter
fräckare med 15) bong !!!, jag blir stel. Vad var det ? I snödrivan
framför mig så hörde/kände jag
något. Kan det vara sant ??? Jag släpper försiktigt
min kratta, och sträcker fram mina händer som
endast är täckta av ett par gamla fingerlösahandskar.
Börjar sakta att skrapa bort lite snö försiktigt.
Känner en fast yta under snön skrapar lite till med handsken,
jag börjar att skymma något blått, min
bil. En kick for igenom min kropp, nu kan jag komma åt mina handskar.
Jag borstar fram min bil
sakta sakta, händerna börjar att bli kallare o kallare. Skall
jag klara av att nå in i bilen innan
händerna fryser till Is, jag hittar något som liknar ett
handtag. Bygger upp en strategi med mitt
snöränsande runt bilen och borstar bara fram dörren.
Får tag i handskarna, stärkt av framgången
fortsätter jag, med min kratta. Gången växer och blir
längre. Når fram till dörren, skottar fram den.
Kommer in och där står den och glimmar i dunklet med sin
galvaniserade yta. Jag tar ett fast grepp
om den och går ut och ger mig i kast med gården. När
jag är färdig så möter jag granen, han berättar
att han har ringt snöröjningen och där ifrån fått
höra att han inte kommer att komma ut denna dag
och även inte på Söndag !!!
Solen gick ner mörkret la sig som en filt. Det var tidningsmannens
hämnd. Grannen sa att det var
någon flane som jagat upp honom tidigare och tidigare. Så
nu skulle han ta ut sin hämnd !!!
Han VÄGRADE att köra snöröjningen. Så här
sitter vi nu helt avskurna ifrån världen, kommer ingen
stans och ingen kan komma hit. Men jag giver inte upp hoppet. Så
länge det finns katter runt i kring
så skall jag kunna leva fram till våren. Hälsa de
andra och så syns vi när snön har försvunnit.
/HaGson
Top ?