Av: Karl Fredricson (text,gfx,layout) och Janne Sutari (text,gfx)

Labb 1 -osmos "i en liten ask"-

Tre potatisstavar lades i tre olika lösningar. Stavarnas längd och hårdhet noterades innan de lades i lösningarna.

A: lösning: kranvatten potatisstav: 5,0 cm

B: lösning: sockerlösning 0,25mol/dm3 potatisstav: 4,8 cm

C: lösning: sockerlösning 1,0mol/dm3 potatisstav: 5,1cm

Efter ca 40min togs potatisstavarna ut ur provrören och undersöktes.

A: hårdare och längre
B: oförändrad
C: mjukare och kortare

I lösning A var sockerkoncentrationen högre i potatisen än i lösningen vilket ledde till att lösningen tar sig in i potatisen, för att jämna ut sockerkonc. så att det blir lika hög konc. i och utanför potatisen. Fenomenet kallas osmos. Potatiscellerna fylls med vatten vilket leder till att staven blir hårdare och längre.

I lösning B var sockerkonc. lika stora därför är staven oförändrad.

I lösning C var sockerkonc. större utanför högre än inuti vilket leder till att vattnet i staven tar sig ut för att jämna ut sockerkonc.. Här kan lösningen ej ta sig in i potatisen för att sockerpartiklarna är för stora för att potatisen skall kunna släppa in dem. Potatisen fungerar som ett semipermiabeltmembran, vilket betyder att den bara släpper igenom vissa saker.

Labb 2 -osmos med salt och potatis-

Ur en potatis skars en sockerbit stor grop fylldes med NaCl(s). Efter 60min hade vatten samlats i saltgropen.

Detta förklaras med osmos. Saltkonc. utanför var högre än inuti. Saltpartiklarna var för stora för att ta sig in i potatisen så att vattnet tog sig ut för att späda ut saltet.

Labb 3 -osmos i lökceller-

Ett friskt cell lager, av en rödlök revs, revs av och undersöktes under mikroskop. Några droppar mättad NaCl(s)droppades på cell lagret och undersöktes.

Cellerna avgav vatten och sjönk ihop. Orsaken till vätskevandringen är osmos.

Labb 4 -omos på rödablodkroppar-

Tre droppar blod placerades på varsitt objektglas. Sedan tillsattes följande lösningar:

Objektglas A: 0,8% NaCl(aq)

Objektglas B: 3,0% NaCl(aq)

Objektglas C: dest. vatten

Objektglas A:

Blodkropparna är oförändrade, eftersom saltlösningen har samma salthalt som våra kroppsvätskor.


Objektglas B:

Blodkropparna sprängdes. Dest. vattnet har lägre salthalt än blodkropparna så det tog sig in i cellen, eftersom saltmolekylerna inte kan ta sig genom cellmembranet för att de är för stora. Cellen fylldes med dest. vatten och sprack tillslut.


Objektglas C:

Blodkropparna skrumpnar ihop p.g.a. att salthalten utanför cellen är högre än inuti , så vattnet tar sig ut ur cellen för att utjämna NaCl konc.