Vikingar
FRIGG
Odens hustru och drottning i Asgård. Hon kan se in i framtiden, men hon delar inte dessa kunskaper med någon. Äkta par som är trofasta mot varandra blir återförenade, efter döden, i hennes hall Fensalen. Hon spinner långa trådar av gyllene skyar.
De tre stjärnorna i Odens bälte kallas Friggs spinnhjul.
HEIMDAL
Guden som vaktar bron som leder till Asgård. Han har så skarp hörsel att han kan höra gräset växa och han sover nästan aldrig. Hans huvuduppgift är att varna när fiender angriper gudarnas boningar, genom att blåsa i Gjallarhornet, som kan höras överallt.
FREJA
Gudinna för kärlek och skönhet, med blå ögon och gyllene hår. Hon är tvillingsyster till Frej och är jordens och fruktbarhetens gudinna. Hon har också ansvaret för den dystra uppgiften att leda valkyriorna när de visar sig på slagfältet och bestämmer vem som skall falla och vem som skall överleva.
ÄGIR
Havets gud, den mäktiga dragande kraften, som lurar i djupen. Det vita långa skägget kan ses drivande skum där sjön bryter mot skären. Skummet påminner om ölskum och därför kallas han också "Bryggaren".
LOKE
Narren bland gudarna. En del gånger är hans "streck" ganska harmlösa och då skrattas det i Asgård, men alltför ofta är han källan till onda planer och rävspel. Han är kvick i huvudet, rolig, men absolut inte att lita på!
HEL
Dödsrikets och undervärldens gudinna. Hel är halvt blå och halvt köttfärgad. Syster till Midgårdsormen och Fenrisulven och dotter till Loke.
ULL
Vinterns gud. Stor jägare och skidåkare, lever i Ydalar. Han har en kraftig båge, en stark sköld och krigarna påkallar ofta Ull dom skydd mot fiendens vapen.
SKADE
Njords hustru. Skiddrottningen och bågskyttets gudinna. Dotter till jätten Tjatse. Då Skade skulle välja sig en make bland gudarna, fick hon bara se deras fötter. Hon valde de vackraste, ty hon trodde att de var Balders.
BALDER
Den vackre sonen till Oden och Frigg. Han är en ljus och strålande gud och är den som är allra mest älskad av alla gudarna. Hans vackra sal heter Breidablick och är gjord av dyrbara metaller. Han är härskare över runorna, som är ristade på hans tunga. Balder är också känd för sina trollkonster.
RAN
Ägirs hustru. Hon har ett enormt nät som hon använder när hon fångar ovarsamma sjöfarare. Med nätet drar hon in dem mot farliga skär. Hennes sal är klädd med guld och här härskar hon över de som omkommer till sjöss. Det kan vara en trygghet att bära små guldbitar på sig för att blidka henne.
FREJ
Son av Njord och tvillingbror till Freja. Han är växtlighetens och välståndets gud och har ett magiskt svärd som kan kämpa utan att han håller i det. Detta brukar han i kampen mot jättarna. Ombord på hans praktfulla skepp, Skidbladner, kan Freja resa över land och hav. När det inte används, kan skeppet vikas ihop och stoppas i en liten pung.
TOR
Odens son. Lång, muskelstark och gud för åska och blixt. Hans vagn dras över himlavalvet av två bockar och de järnbeslagna hjulen framkallar då åskmullret. Blixtarna kommer från de gnistor som flyger från klövarna och tänderna på bockar, Vapnet hans är den magiska, röd - glödande hammaren. Mjölner – "krossaren".
ODEN
Den störste av vikingagudarna och härskaren i Asgård, gudarnas boning. Krigs- och döds -guden , men också vishetens. Två korpar, Hugin och Munin flyger ut var morgon och kommer åter var kväll. De sätter sig på han skuldror och berättar allt de har sett hört. Krigare som faller i strid blir mottagna av Oden i hans praktfulla sal Valhall.
Vikingalagen
§ 1 Var modig och framåt
§2 Var handlingsberedd
§3 Var en bra handelsman
§4 Håll ordning i lägren
For Vikings Only
I det förindustriella samhället saknades ett tidsbegrepp av den art som nutiden äger. Man räknade inte i timmar och dagar. Årets rytm bestämde människans handlande och hennes färder. Därför fanns inte heller avståndsbegreppet, en uppfinning av vår tid , av de snabba kommunikationernas tidevarv. Gigantiska folkvandringar och ständiga arbetsvandringar drog genom kontinenterna. Till sjöss och till lands förmedlades varor och idéer mellan folken. Också till vår, på den nutida kartbilden så avlägsna provins, nådde impulserna. Hit fördes de av främlingar men också av egna köpmän och krigare. För vikingarna, deras föregångare och efterföljare, var Sverige bara närmaste delen av den värld som var deras.
De lätta , snabbseglande vikingaskeppen var hemligheten bakom de vidsträckta färderna och de första framstötarna mot bebyggda och obebyggda länder. Svenskarna seglade i huvudsak österut. De genomkorsade det väldiga Ryssland, vars floder och sjöar erbjöd goda kommunikationer. De nådde ända till Svarta havet och Kaspiska havet, där de fick kontakt med Orientens kultur. De bytte sina nordiska produkter mot åtråvärda föremål. I den svenska jorden grävde de ofta ned sin förmögenhet och här påträffas, särskilt på Gotland, nästan varje år skatter på ibland tusentals arabiska silvermynt.
Danskarna vände sig i huvudsak mot söder och väster. Även om vikingatidens härjningar och illdåd säkerligen överdrivits av krönikörer och legendförtäljare är det belagt att danska flottor härjade flandriska och franska kuster. De höll Paris under belägring men seglade också längre söderut mot hägrande medelhavsländer. Där fick nordisk kultur stundom fotfäste och där inhämtades idéer och impulser.
Norrmännen gav sig iväg åt väster och nordväst, många som handelsmän, många som kolonisatörer – och därtill tvingade av överbefolkningen i hemlandet. De befolkade Skottland med omkringliggande öar, blev liksom danskarna mäktiga, också i England upprättade egna riken på Isle of Man och Irland. De koloniserade de tidigare obebyggda Färöarna och seglade vidare västerut ända till Island, där de skapade den isländska fristaten.
Hundra år härefter, i slutet av 900-talet, styrde Erik den röde sitt skepp västerut och snart uppstod en nordisk bygd på Grönland. Härifrån utsträcktes så småningom, som isländska berättar och arkeologiska undersökningar nyligen bekräftat, färderna också till Vinland, till den Amerikanska kontinenten.
Olov Isaksson
Varmt öl åt frusna män,
Och varmt öl åt trötta;
Ty varmt öl är kroppens vän
Och hågens stav och stötta.
"Röde Orm"
Rusernas rike
Någon gång vid mitten av 800-talet dyker det plötsligt upp en flotta med vikingaskepp i trakten kring Ladoga. Skeppen sprider sig längs de ryska floderna och befolkningen tvingas efter våldsamma härjningar betala tribut till främlingarna. Angriparna biter sig fast på olika stödjepunkter och kommer efterhand att bilda en furstedynasti och ett styrande skikt som kallas Rus, ursprunget till namnet Ryssland.
Både språkliga, historiska och arkeologiska fakta talar för att det var från Sverige ruserna ursprungligen kom.
Väringar
Väringar kallades de nordiska kämpar som i Konstantinopel tjänstgjorde i kejsarens livgarde.
Krossaren
Krossaren är namnet på Tors väldiga hammare. Den är smidd av dvärgar, och trots att den erhöll för kort skaft anses den vara det förnämsta metallarbete som Ivalde-sönerna (Brock m fl) förfärdigat. Tor använder hammaren för att fälla jättar mm. Han träffar allt han siktar på med sin hammare, och den återvänder alltid till hans hand, som en bumerang. Brudpar vigs med hammaren och den lyfts för att välsigna gravskepp. Hammaren var en symbol för den hedniska religionen. I slutet av hednatiden bar de gammaltroende torshammaren om halsen på samma sätt som de kristna hade kors som halssmycken.
Viking
Viking definieras vanligen som "en som kämpar till sjöss, sjörövare, pirat".
Därtill ansluter sig den abstrakta bildningen viking (vara i viking) "härförd till sjöss, härnad". Ordets etymologi och ursprungsområde är omstridda . Det vanligaste har varit att anknyta till ordet vik. En viking skulle då vara en "sjörövare som håller till i vikar och fjordar och därifrån överfaller lämpliga skepp". Alternativt har ordet knutits till vik(in), kustområdet omkring Oslofjorden, dvs "sjörövare från det inre av Skagerakområdet".
Andra har tänkt sig att det har bildats till det fornnordiska verbet vikja (vika) med betydelsen undslippa. En viking skulle då vara "en sjörövare som kommer undan med sitt byte".