Jag är en flat-coated retriever och så här säger
Svenska kennelklubbens rasstandard från 1991-03-20 om rasen:
Hemland: England
Bakgrund/ändamål:
Vid mitten av 1800-talet blev klappjakt på fasan en populär
jaktform på de engelska godsen. En ny typ av hund behövdes för
denna jakt och genom korsningar mellan en rad olika raser utvecklades den
apporterande fågelhunden, retrievern. Mot slutet av seklet delades
denna upp i olika varianter efter hårlag och färg. Flatcoated
retriever var en av dessa.
Standarden för flatcoated retriever beskriver en
hund vars huvudsakliga syfte är att bärga det skjutna viltet
till jägaren. En hund som har kraft nog att arbeta uthålligt
i svårforcerad terräng och som samtidigt har spänst och
snabbhet för att hinna ifatt ett skadat villebråd. Det vakna
och lyhörda temperamentet är en förutsättning för
att den skall kunna fullgöra sina arbetsuppgifter.
Helhetsintryck:
En vaken, aktiv, medelstor hund med ett intelligent uttryck, som ger
intryck av styrka utan att vara klumpig och av spänst utan att vara
gänglig. Den har ett förtroendeingivande sätt och visar
sin positiva och vänliga attityd genom en intensivt viftande svans.
Huvud:
Huvudet är långt och vackert format. Skallen är flat
och måttligt bred. Stopet är obetydligt och på intet sätt
marketat för för att undvika ett "dropp-" eller uppnäst
utseende. Nosspegeln är välutvecklad med öppna näsborrar.
Käkarna är långa och kraftiga så att hunden kan bära
en hare eller fasan.
Ögon:
Ögonen är medelstora, mörkbruna eller nötbruna
med ett mycket intelligent uttryck. (Runda, utstående ögon är
absolut icke önskvärda). Ej snedställda.
Öron:
Öronen är små och väl ansatta tätt intill
huvudet.
Bett:
Käkarna är starka med ett perfekt, regelbundet och komplett
saxbett.
Hals
Huvudet övergår mjukt i halspartiet, som är relativt
långt och torrt, symmetriskt ansatt, snett placerat i skulderpartiet
och mjukt övergående i ryggen, så att hunden med lätthet
kan följa ett spår.
Kropp:
Bröstkorgen är djup och ganska bred med en väl markerad
bringa. De främre revbenen är tämligen flata. Välvningen
ökar gradvis mot kroppens mitt och avtar i det bakre partiet. Ländpartiet
är kort och kraftigt. Ett långt ländparti med uppdragen
buklinje är ej önskvärt.
Extremiteter:
Frambenen är raka med bra benstomme ända ner i tassarna.
Armbågarna rör sig tätt och jämnt intill kroppen.
Bakbenen är muskulösa med lagom vinklade knä- och hasleder.
Hasleden är lågt ansatt. Kohasighet är absolut icke önskvärt.
Tassar:
Tassarna är runda och starka med slutna och väl välvda
tår. Trampdynorna är tjocka och starka
Svans:
Svansen är kort, rak och väl ansatt, bärs glatt men
aldrig över mycket över rygglinjen.
Rörelser:
Rörelserna är fria och flytande, parallella och strama såväl
framifrån som bakifrån sett.
Päls:
Pälsen är tät, med fin till medelgrov struktur, av god
kvalitet och så rak som möjligt. Ben och svans har rejäla
fanor. En fullt utvuxen päls fulländar elegansen hos en färdigutvecklad,
bra hund.
Färg:
Endast svart eller leverbrun
Mankhöjd:
Önskvärd mankhöjd hos hanhund: 58-61 cm.
Önskvärd mankhöjd hos tik: 56-59 cm.
Vikt:
Önskvärd vikt hos hanhund i god kondition 27-36 kg.
Önskvärd vikt hos tik i god kondition 25-32 kg.
Fel:
Varje avvikelse från standarden är fel och felets art skall
bedömas i förhållande till graden av avvikelse.
Testiklar:
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utbildade
och kännbara i pungen.
Här är lite bilder på mig och mina några av mina
kompisar.
