Roberts diabetessida

Tillbaka till Roberts hemsida

Innehållsförteckning

Inledning
Vad är diabetes?
Insulintillverkning
Blodsocker Mat Motion
Hjälpmedel Komplikationer Droger
Varför får man diabetes?
Sociala omständigheter

Inledning

Jag har gjort den här sidan därför att jag tycker att folk i allmänhet kan för lite om diabetes. Om du undrar över något om diabetes t.ex. så kan du väl fråga mig om du stöter på mig, då blir jag glad, annars kan du ju e-maila mig.

När jag var 6 år fick jag diabetes. Jag förstod inte riktigt på den tiden vad som hade hänt med mig, och den mesta informationen riktades till mamma och pappa. Under åren har jag lärt mig behandla min sjukdom och via dessa sidor vill jag hjälpa andra som har funderingar om diabetes.

Ordet diabetes kommer från grekiskans diabainein som betyder gå igenom. Begreppet myntades av den grekiske läkaren Aretaeus omkring år 180 e Kr. Aretaeus syftade på att diabetikern har stora urinmängder, och han ansåg att "kött och ben strömmar bort med urinen".

Urinstuderande läkare

Tidigt konstaterade man att diabetikerns urin smakade sött och detta återupptäcktes av den engelske läkaren Tomas Willis på 1670-talet, och senare gav man diabetes tilläggsnamnet mellitus som betyder honungssöt. Kanske är det härifrån det föråldrade och missledande namnet sockersjuka härstammar ifrån. Det finns två former av diabetes - typ 1 och typ 2. Hos typ 1-diabetiker är insulinproduktionen kraftigt eller helt nedsatt i kroppen och diabetikern måste injicera insulin. Typ 1-diabetes drabbar främst barn och ungdomar. Typ 2-diabetiker har nedsatt insulinproduktion och sjukdomen kan behandlas med kost och/eller tabletter. Typ 2-diabetes drabbar främst äldre och överviktiga personer. Jag kommer på den här sidan att koncentrera mig på typ 1-diabetes.

Vad är diabetes?

Maten vi äter innehåller kolhydrater (sockerarter), fett och protein. Redan när vi tuggar maten börjar nedbrytningen av stärkelse (långa sockerarter), i munnen med hjälp av ett enzym som heter amylas. När maten samlas i magsäcken fortsätter nedbrytningen med hjälp av den sura magsaften. Sedan portioneras maten ut i tolvfingertarmen där den blandas med matsmältningsenzymer från bukspottkörteln och galla från levern. Kolhydraterna bryts ned till de enkla sockerarterna glukos (druvsocker), fruktos (fruktsocker) och galaktos, men först i tunntarmen kan sockret tas upp i blodet som går från tarmen via levern, där en stor del av sockret lagras som ett reservenergi-förråd i form av glykogen, ut i kroppen. Förråden räcker till 24 timmars fasta för en vuxen och för 12 timmars fasta hos ett barn.
MatsmältningsorganMagsäck och bukspottskörtel

Cellerna i kroppen behöver energi i form av glukos för att fungera. Insulin gör att glukoset i blodet kommer in i cellen. Utan insulin stannar energin kvar i blodet, blodsockret ökar, och cellerna får energibrist oberoende av hur mycket man äter. Man brukar säga att insulin är nyckeln som "öppnar dörren" för glukoset så att det kan komma in i cellen.
   Insulin produceras av betacellerna i de langerhanska cellöarna i bukspottkörteln (pancreas). I de langerhanska öarna finns även bland annat alfaceller, vilka producerar glukagon. De langerhanska öarna har en inbyggd "blodsockermätare", vilken känner av blodsockervärdet i kroppen varefter den frisätter insulin om blodsockret är för högt eller glukagon om blodsockret är för lågt. Insulin följer med blodet till cellerna där det fastnar på insulinreceptorer på cellytan varefter cellmembranet kan släppa igenom glukos.

Langerhansk cellöPankreas

Insulintillverkning

Insulin framställdes första gången 1921 av kanadensarna Frederick Grant Banting (1891-1941) och Charles H Best (1899-1978) ur bukspottkörteln från en hund. Efter att man konstaterat att man kunde lindra en diabetesdrabbad hunds åkommor, genom att injicera hormon från en frisk hunds bukspottskörtel, började man arbeta för att producera insulin för människor. Bukspottskörtlar från gris- och nötdjursfoster visade sig vara användbara för att framställa insulin snarlikt människans. Ur en svinpancreas fick man ut cirka 280 E insulin, (1ml = 100 E insulin). En diabetiker som tar 80 E insulin per dag förbrukar med andra ord drygt 100 svin per år. Insulinet som framställdes ur svinpancreas var ett pulver eller tabletter som löstes i vatten. De första insulinpreparaten var sura och relativt orena men genom kristallisering kunde man tidigt förbättra renheten hos insulinet.
   Tekniken man använder idag kallas hybrid-DNA och fungerar på så sätt att man "klistrar in" människans gen för tillverkningen av ett hormon i arvsmassan på en cell eller en bakterie. Den nya genen tar kommandot över bakteriens kemiproduktion och börjar producera mänskligt hormon. Kostnaden för att framställa insulin ur svinpancreas eller med hjälp av hybrid-DNA är ungefär lika stor men slutprodukten i det senare fallet blir renare. Med de mätmetoder som finns tillgängliga idag så är hybrid-DNA exakt likadant som människans eget insulin.
   På Novo Nordisk i Danmark, världens marknadsledande insulinproducent, använder man jästceller som värdorganism. Tillverkningskedjan börjar med några få genmanipulerade jästceller, en helt ny organism som aldrig skulle uppstå spontant i naturen. Jästceller delar sig mycket snabbt, på ett dygn kan av en cell bildas 280 000 miljarder celler. Cellerna utfodras med bland annat potatis- och majsmjöl, sirap, soja, vitaminer och mineraler. Celldelningen sker i 80 000 liter stora cisterner. En cistern får jäsa under tre veckor, men tappas regelbundet på vätska som innehåller jästceller, slaggprodukter och en liten mängd råinsulin. Efter avtappningen fylls cisternen på nytt på med ny näringsvätska. Var sjätte timme tas prover på innehållet för att kontrollera att inget går fel, totalt sett används avsevärt mer pengar och personal på kvalitetskontroll än på själva tillverkningen. Insulinet utvinns ur jäsningsvätskan i ett tiotal olika etapper. För varje steg blir råinsulinet allt renare tills den sista reningen och steriliseringen tar vid. Kvar blir ett vitt torrt pulver med ett kilopris på cirka tre miljoner kronor. Pulvret blandas ut med injektionsvätska och insulinet är klart.
   På 1930-talet lärde man sig att zink orsakade att insulinmolekylerna klumpade ihop sig sex och sex kring en zink atom. För att kroppen ska kunna ta upp insulinet måste det sönderfalla i en-molekyler vilket gjorde att insulinet fick en längre verkningstid. En dansk vid namn Hagedorn, upptäckte sedan att Protamin, ett äggviteämne från lax, hade idealiska egenskaper för att förlänga insulinets effekt. En protamin-molekyl binder sex insulinmolekyler, det ger en helt klar lösning och sönderfaller sedan i lagom takt. Detta insulin används fortfarande mycket och de vanligaste sorterna är Insulatard och Humulin. Efter viss forsking fick man fram insuliner som verkade i upp till 24 timmar, varpå man endast behövde ta en injektion per dag. Nackdelen var att man fick leva mycket regelbundet och systemet var svårt att ställa in och mycket inflexibelt. Ett snabbverkande insulin som Actrapid börjar verka efter cirka 15 minuter, har sin toppverkan efter 2½ timme och slutar verka efter 6 - 8 timmar. Ett långsamverkande insulin som Insulatard börjar verka efter cirka 2½ timme, har sin toppverkan efter 6 - 8 timmar och slutar verka efter 22 - 24 timmar. Nyligen presenterade läkemedelsföretaget Lily ett insulin som heter Humalog och har så snabb verkan att man kan ta det i direkt anslutning till måltiden. Anledningen till att jag inte nappat  på Humalog är att det har en kortare verkningstid än ex. Actrapid, vilket innebär att det inte får gå längre tid än 5 timmar mellan injektionerna/måltiderna. I sådana fall måste man ta en extra injektion och ett mellanmål mellan måltiderna och det vill inte jag. Sedan 1985, då insulinpennan introducerades, har man återigen börjat öka dosantalet, eftersom man därigenom enkelt kan ändra dosen p.g.a. sjukdom eller ändringar i kost och motion. Själv tar jag fyra doser per dag, snabbverkande insulin till frukost, lunch och middag, och en blandning av snabbverkande och långverkande till kvällsmål/natten.

Blodsocker

Blodsockertester

Med hjälp av blodsockertester ställer man in insulindoser och mattider så att diabetesen fungerar och flyter på utan problem. Insulin och motion sänker blodsockret medan mat höjer blodsockret. Detta innebär inte att man kan hoppa över sina insulininjektioner om man motionerar tillräckligt mycket eftersom man då drabbas av insulinbrist och cellerna får ingen energi utan den stannar kvar i blodet. Blodsockret (glukos) mäts i mmol/liter och varierar hos en frisk person i regel mellan 3,3 och ca 7 mmol/l. Mätning av blodsockret går till på så sätt att man punkterar fingret med en lancett på sidan av fingerblomman, använd inte tummarna och höger pekfinger (vänster om man är vänsterhänt) till blodprovstestning, har man otur och sticker sig ofta kan man förlora känslighet i fingertopparna. Applicera bloddroppen på testremsan och vänta angiven tid och avläs sedan resultatet.

HbA1c

HbA1c är ett sorts blodsockertest som ger ett genomsnittligt värde på blodsockret de senaste 2 - 3 månaderna. HbA1c är en förkortning som står för Hemoglobin (det röda färgämnet i blodet som transporterar syre), Adult, och 1c som är en del i provanalysen. Testet bygger på att den röda blodkroppen, som bildas i benmärgen och sedan förstörs i mjälten, lever i 120 dagar. Under sin livstid binds en viss mängd socker till hemoglobinet beroende på hur högt eller lågt blodsocker man har. Med HbA1c provet mäter man hur många procent av hemoglobinet som är bundet till glukos, det ger med andra ord ett genomsnitt på de 2 - 3 sista månadernas blodsocker. Det är viktigt att komma ihåg att HbA1c är ett genomsnitt eftersom ett bra HbA1c värde på t.ex. 5,5% kan vara ett mycket stabilt blodsocker likaväl som mycket hoppiga höga och låga värden. Det finns inga vetenskapliga bevis för att man skulle drabbas av fler diabeteskomplikationer om man har ett kraftigt svängande blodsocker men man mår bättre desto jämnare blodsockret är. Om blodsockret blir för högt samlas det socker i urinen. Sockret i urinen drar med sig mera vätska ifrån kroppen vilket leder till ökade urinmängder, man blir törstig och slemhinnorna blir torrare p.g.a. vätske förlusten. Immunförsvarets vita blodkroppar fungerar dessutom sämre om blodsockret är över ungefär 11 mmol/l.

Högt blodsocker

Ett tillfälligt högt blodsocker på 16 - 18 mmol/l, t.ex. p.g.a. att man ätit för mycket, kanske man inte märker, men om det höga blodsockret beror på insulinbrist så kan man må dåligt redan vid omkring 12 mmol/l. Vid insulinbrist bildas diabetessyror (ketoner) som gör att blodet blir surt (acidos) och man får en syraförgiftning. Kroppen försöker göra sig av med syrorna så gott det går genom att kissa ut dem i urinen och att andas ut dem i form av aceton. Går det nog långt förlorar man medvetandet och hamnar i diabeteskoma. Då måste diabetikern omgående komma under vård och få intravenöst insulin och dropp annars hamnar han/hon snart i livshotande tillstånd.

Lågt blodsocker

För lågt blodsocker leder till insulinkänningar eller hypoglykemi. Symptomen på känningar kan vara olika från person till person och gång till gång, men i regel blir man lite darrig och skakig, kallsvettning, blekhet och dommningskänslor är andra exempel på symptom som kan framkomma vid ca 3 mmol/l. Om man inte märker eller uppmärksammar symptomen från kroppen så följs de i regel av fler symptom från hjärnan såsom sluddrighet, osammanhängande tal, aggresivitet p.g.a. banala saker, yrsel etc. Symptom från bl.a. muskler ex. svettningar matthet, kallas agrenerga medan symptom från hjärnan ex. förvirring och agressivitet kallas nevroglykopena. I de flesta fall lyckas åtminstone jag själv notera symptomen på att blodsockret är på väg ner och korrigera det med att äta något sött, men ibland gör jag inte det och det upplever jag som mycket obehagligt eftersom jag då i regel behöver hjälp av någon annan och själv inte har kontroll över situationen och säger och gör saker som jag sedan ångrar eller inte kommer ihåg. Ibland blir jag även aggressivt motstridig när min omgivning har noterat att något är fel och vill ge mig något att äta. Med en väl inställd diabetesbehandling ska man inte behöva hamna i situationer som ovan och jag själv känner inte någon oro över känningar, men man kan ju alltid hamna i situationer man inte räknat med.

Hormoner

Normalt så har kroppen motreglerande åtgärder när blodsockret kommer ner under ca 4 mmol/l. Insulin som tillverkas i betacellerna i bukspottkörtelns langerhanska cellöar sänker som bekant blodsockret. Glukagon heter ett hormon som bildas i de langerhanska cellöarnas alfaceller. Glukagon motverkar insulin och höjer blodsockret genom att bryta ned leverförrådets glykogen till glukos samt genom att stimulera nybildning av glukos från äggviteämnen. Normalt sätt korrigeras alltså det låga blodsockret automatiskt med en dos glukagon, men som diabetiker så har man i regel, förutom ingen möjlighet att frisätta insulin från betacellerna, även en mycket dålig förmåga att frisätta glukagon varför man kan få insulinkänningar. Om en diabetiker är medvetslös eller så starkt påverkad av det låga blodsockret att han eller hon inte kan äta eller dricka så kan man injicera glukagon i underhudsfettet på samma sätt som en insulininjektion för att höja blodsockret. Om man inte har blivit instruerad i hur man ska använda glukagon i en sådan här situation eller om det inte finns tillgängligt så måste man ringa efter ambulanshjälp. Adrenalin är kroppens stresshormon som utsöndras framförallt vid stress och feber. Adrenalin höjer blodsockret genom att, liksom glukagon, stimulera glykogennedbrytning. Dessutom minskar det insulinproduktionen och cellernas upptag av glukos för att ge hjärnan tillgång till så mycket socker som möjligt. På stenåldern när man mötte en mammut var detta ett mycket användbart hormon, men i dagens livssituation skapar det mest problem eftersom det även utsöndras av t.ex. ett TV-program, och då behöver man ju inte den extra energin. Med en fungerande insulinproduktion löses detta problem enkelt, men om man har diabetes kan det leda till att man går från TV-n med förhöjt blodsocker. Vid lågt blodsocker kan adrenalin höja blodsockret även hos en diabetiker.

Kortison är ett annat stresshormon som bl.a. höjer blodsockret genom att tillverka socker från äggviteämnen och minska cellernas upptag och användning av glukos. Både adrenalin och kortison stimulerar nedbrytningen av fett till fria fettsyror och tillverkas i binjurarna.

HypofysBinjure

Tillväxthormon bildas i hypofysen som är en liten körtel på undersidan av hjärnan. Tillväxthormonets främsta uppgift är att stimulera längdtillväxten. Dessutom bryter det ned fett, bygger upp muskler och ökar initiativförmågan. Det har även en blodsockerhöjande effekt genom att det motverkar insulin på cellens yta och därmed minskar cellens sockerupptag. I puberteten, när man växer mycket, produceras extra mycket tillväxthormon vilket leder till blodsockerhöjningar och ökat insulinbehov. 

Mat

I början när jag hade fått diabetes så var det ganska hårda regler om vad man fick äta om man tänker på bl.a. socker och godis. Det är också en sådan ganska missriktad uppfattning som många andra man möter har ; "Men du har ju sockersjuka, då kan du väl inte äta socker? ". Om en person som har diabetes står kön till kiosken och köper godis tänker de som vet om att han/hon är diabetiker att sådär får han/hon ju inte göra, många kan också påpeka det på ett sätt som kan vara sårande. Om en rökare står i samma kö och köper cigaretter så säger ingen någonting trots att rökningen på lite sikt innebär betydligt större problem för rökaren än vad godisbiten eventuellt kan göra för diabetikern. Det är inte "sämre" för en diabetiker att äta en hög med godis än för någon annan, det behöver inte ens vara regelbundet planerat, förutsatt att han/hon kan kompensera det ökade insulinbehovet med extra insulininjektioner eller öka energiförbränningen i kroppen med hjälp av motion. Glöm nu inte bort den sista bisatsen i föregående mening, för då kommer blodsockret garanterat att skjuta i höjden.

För att kunna planera måltider och insulininjektioner krävs vissa kunskaper om kostens energiinnehåll. Livsmedlen vi äter är olika snabbverkande beroende på bl.a. fiberinnehåll, tillagning och sammansättning av maten. Mat som är kokad eller värmebehandlad på annat sätt tas upp snabbare i blodet. Hur stora matbitar vi sväljer har också stor betydelse för hur snabbt sockret i maten tas upp. Industritillverkat potatismos, som består av ett finfördelat pulver som blandats ut med vätska och kokats, tas upp lika snabbt som en sockerlösning. En hel frukt, t.ex. ett äpple, tas på samma sätt upp långsammare än äppelpure eller äppeljuice. Fett har ingen direkt inverkan på blodsockret men gör att magsäcken töms långsammare, och eftersom sockret i maten inte tas upp av kroppen förrän i tunntarmen så tar det också längre tid innan sockret kommer ut i blodet. Exempel på saker som gör att magsäcken töms långsammare är t.ex.: stora tuggor, fast föda, fett och fibrer i maten. Små tuggor, flytande föda samt dryck till maten är exempel på annat som gör att magsäcken töms snabbare. Så teoretiskt sett, kan man försöka äta ett par skivor WASA sport med margarin och ost innan man äter godis så får man en lite långsammare påverkan av blodsockret p.g.a. fibrerna och fettet.

Godis

Godis kan innehålla väldigt olika mycket kalorier och kolhydrater. I tabellen nedan syns exempel på vad en del olika godissorter innehåller, 15 g kolhydrat är lika mycket som en smörgås.
Antal Vikt Kolh. Fett Kcal.
Jordnötter 100g. 15 53g. 630
Ostbågar 28g. 15 9g. 150
Potatischips 25g. 15 8g. 130
Jordnötsringar 25g. 15 6g. 120
Salta pinnar 25 st. 20g. 15 2g. 80
Popcorn 5 dl. 23g. 15 3g. 110
Hårt bröd 2 skivor 20g. 15 - 60
Mjölkchoklad 6 rutor 27g. 15 9g. 150
Sockerfri 

mjölkchoklad

 30g. 15 11g. 170
Kexchoklad ½ kaka 25g. 15
Mariekex 5st. 15 2g. 90
Geléhallon 5st. 19g. 15 - 65
Dumlekola 4st. 17g. 15 3g. 77
Polkagrisar 5st. 15 - 60
Druvsocker 3 bitar 9g. 9 - 36
Dietorelle 10st. 5-15 1-2g. 20-70
Gnutten 1 ask 10 -
Tuggummi 1 paket 10 -

Motion

Motion är nyttigt för alla och ger bl.a. minskad risk för hjärt- och kärlsjukdomar. När man motionerar förbränner cellerna i kroppen extra mycket energi, varför man måste äta extra i samband med motioneringen. Dessutom får man en ökad insulinkänslighet som kan sitta i under 1 - 2 dygn, vilket innebär att om man motionerar regelbundet tre gånger i veckan eller mer så har man ökad insulinkänslighet även mellan motionspassen vilket leder till att man måste sänka den totala insulindosen under dygnet. Men det är viktigt att komma ihåg att motion inte sänker blodsockret om det inte finns insulin i kroppen samtidigt. Beroende på hur kraftig motion man utövar kan man behöva äta lite extra innan, under och/eller efter träningspasset. Vid kraftigare motion bör man sänka nattinsulinet med ett par enheter pga den ökade insulinkänsligheten.

Hjälpmedel

Blodsockermätare

När jag hade fått diabetes köpte vi, för att noggrannare och enklare kunna kontrollera blodsockret, en blodsockermätare. Blodsockermätningen tog 2 minuter. Man droppade blodet på testremsan och tryckte på startknappen. Efter 1 minut torkade man av bloddroppen och efter ännu en minut stängde man luckan på apparaten och kunde sedan avläsa resultatet. Mätaren mätte 12*18*4 cm, vägde ett par hekto och kostade 2000 kr. Mätaren jag använder idag tar 20 sekunder på sig för en mätning, man droppar en liten droppe på stickan varpå mätaren automatiskt börjar räkna ned 20 sekunder, varefter man får resultatet. Mätaren ser ut som en liten penna, väger 20 g och kostade 225 kr. Man håller nu på att försöka utveckla en blodsockermätare som kan mäta blodsockret utan att man behöver sticka hål på huden och går att bära som en klocka på armen, men än så länge är apparaten stor som en EKG-apparat och inte aktuell för försäljning.

Injektionshjälpmedel

Förutom vanliga engångssprutor används idag främst insulinpennor av olika slag. En insulinpenna är en pennformad manick med utbytbara insulinampuller och kanyler. Dosen ställer man in på pennan, sedan sticker man sig i mage eller lår och trycker in dosen. I jämförelse med vanliga engångssprutor är pennorna mycket smidigare, dels genom att det är så enkelt att ställa in dosen, man behöver inte dra upp en mängd i sprutan och knacka ur luftbubblor, och dels så är den mycket mer diskret än en spruta, speciellt om man tänker på de relativt krångliga förberedelserna. För personer med sprutskräck finns faktiskt en del hjälpmedel. Jet-injektor heter en apparat som med hjälp av mycket högt tryck skjuter in insulinet i form av en tunn vätskeståle, cirka 0,4 mm i diameter. Metoden fungerar bra men det gör i princip lika lite/mycket ont som att ta en vanlig spruta. Injektionspistoler av olika slag är ett annat hjälpmedel. De fungerar som så att man monterar sprutan i "pistolen", sedan sätter man mynningen mot injektionsstället trycker man på en knapp, sedan sköter pistolen själva injektionen. Om det annars är själva sticken som man tycker är obehagliga så finns kvarliggande katetrar av olika slag den vanligaste heter Insuflon (se bild).
Insuflon

Man sticker in sin vanliga spruta i gummimembranet och sprutar in insulinet genom den mjuka teflonkatetern som ligger i huden. Man måste visserligen byta Insuflonen ungefär var 4:e dag, men om man tar fem injektioner per dag så tjänar man ändå en hel del stick. När man sticker in Insuflonen så har man en nål i katetern som sedan dras ur, därigenom blir kanylen något tjockare än en vanlig spruta, 0,60 mm mot 0,30 - 0,40 mm. Om man tycker att det gör ont att sticka in Insuflonen så kan man använda bedövningskräm EMLA®. Under utveckling är också en annan variant i form av en mjuk titannål som man skulle kunna ha i kroppen "en längre tid" utan att drabbas av infektioner och bortstötningar.

Insulinpumpar

I insulinpumpar använder man bara snabbverkande insulin, som pumpen pumpar in i jämn takt under hela dygnet och ersätter därmed det långverkande insulinet. När man äter en måltid så trycker man på pumpen och får extra insulin. Anledningen till att jag inte använder pump är, förutom att jag inte har några problem med att sticka mig, att man får en mycket liten insulindepå eftersom man bara använder snabbverkande insulin, och kan drabbas av insulinbrist redan efter en timma om man kopplar ur pumpen. Varför ska man göra det? kanske du undrar. Pumparna idag är små och lätta (ungefär 12*7*2 cm). Jag håller på med bl.a. Ju-Jutsu och då är det olämpligt att ha en hård plastbit i bältet, det vore inte heller särskilt svårt att fastna med insulinslangen i något under träningen, och eftersom träningarna oftast är över en timma långa skulle jag troligtvis drabbas av insulinbrist om jag kopplade ur pumpen under träningen.

Komplikationer

Problem, som 50-70 -åriga diabetiker får i dag har oftast sin grund i den diabetesbehandling som var aktuell för 20 år sedan och tidigare, med betydligt högre blodsockernivåer och HbA1c-värden. Och är idag med en noggrann diabeteskontroll inte aktuella.

Ögonskador

Om man en längre tid har högt blodsocker blir de små blodkärlen, i främst ögon, njurar och nervtrådar, sköra, vilket kan ge problem. Efter en längre tids högt blodsocker bildas små blåsor på blodkärlen i näthinnan. Om man inte förbättrar sina blodsockervärden kan kärlen komma att brista så att man får blödningar som skymmer synen, blodet absorberas i regel, men stora eller upprepade blödningar som inte behandlas kan ge bestående synfel.

Njurskador

I njurarna finns små nystan med kärl där slaggprodukter filtreras ut till urinet från blodet, om kärlväggarna skadas, läcker äggviteämne ut i urinen. Om läckaget fortsätter kan man få högre blodtryck och konstant äggviteämnesläckage ut i urinen. Om man inte behandlar detta kan det leda till urinförgiftning, d.v.s. att kroppen inte klarar av att ta hand om sitt "skräp", och senare, även risk för njurskador.

Skador på nervtrådarna

Nervtrådarnas blodförsörjning kan även drabbas efter långvarig, dåligt behandlad diabetes. Detta kan ge minskad känsel och domningar främst i fötter och underben, erektionsstörningar etc. Men som sagt så har sådana komplikationer sin grund i en dåligt inställd diabetesbehandling, något som har visats i flera undersökningar. I stockholmsstudien, "the Stockholm Diabetes Intervension Study" (SDIS), innefattades 102 patienter vilka innan behandlades med "regular treatment", d.v.s. att man sällan tog blodsockerprover och hade ett jämnt men högt blodsocker. Av dessa fick 48 börja med så kallad intensifierad insulinbehandling, vilket innebär att insulindosen doseras efter blodsockret. De övriga fortsatte med sin vanliga behandling. I den "intensifierade" gruppen sjönk HbA1c från 9,5 - 7,4%, i den andra gruppen låg HbA1c kvar på drygt 9%. Betydligt fler personer i gruppen med vanlig behandling utvecklade njur- och ögonproblem. Sammanfattningsvis konstaterade man att ett HbA1c-värde större än 1,8 gånger ett normalt HbA1c-värde ger en klart sämre prognos. En studie utförd av Knut Dahl- Jörgensen i Oslo, visar även den att HbA1c har ett klart samband med eventuella komplikationer. Hos patienter som hade ett HbA1c på < 7,5-8% noterades inga njurskador och ingen synpåverkan.

Droger

Alkohol

När man dricker hindras leverns förmåga att bilda nytt socker och den prioriterar istället att bryta ned alkoholen, och koncentrationen kortison och tillväxthormon minskar vid alkoholintag. Detta innebär en ökad risk för lågt blodsocker efter att man druckit alkohol. Eftersom kroppen förbränner 0,1 gram alkohol/kg kroppsvikt och timme, ungefär en lättöl i timmen, så kan det vara risk att man får känningar under hela natten och in på morgonen om man har druckit en större mängd alkohol. Om man skulle få en kraftig känning i samband med att man dricker så gäller det att ens kamrater vet om att man har diabetes och vad dom ska göra eftersom det kan vara svårt att avgöra om killen har domnat bort av en folköl eller om han har en känning. Det är även olämpligt att dricka sig berusad när man har diabetes eftersom man måste tänka klart i många situationer, t.ex. anpassa insulindos, ta insulin och känna efter om man har lågt blodsocker. Har man druckit kan detta vara svårt. Om man ändå kommer att dricka så bör man göra det i samband med att man äter lite extra och ta som regel att alltid äta lite "långsamverkande" kolhydrater innan du går och lägger dig om du fortfarande är berusad.

Rökning

Rökning ger kraftigt ökad risk för lungcancer, kronisk luftrörskatarr och hjärtkärlsjukdomar och åderförkalkning. Som diabetiker har man ökad risk för hjärtkärlsjukdomar såsom åderförkalkning. Om man dessutom röker så läggs riskerna ovanpå varann. Nikotinet från rökningen gör att blodkärlen drar ihop sig och ger ett långsammare insulin-upptag. Dessutom får man en viss insulinresistens, vilket gör diabetesen mer svårinställd.
Lustig bild på rökare

Varför får man diabetes?

Man vet inte varför man får diabetes, men man vet att det inte beror på att man ätit för mycket socker, (sockersjuka). Man tror att 60-70% av orsaken till att man får diabetes beror på icke-ärftliga faktorer såsom infektioner och miljöfaktorer. För övrigt ärver man en känslighet för att få diabetes, barn till diabetiker har 2-5% risk att få diabetes mot 0,1-0,25% om ingen av föräldrarna har diabetes, men minst fyra generationer rakt bakåt i min släkt har ingen haft diabetes. Ingen jag pratade med visste om att någon hade haft det tidigare heller. Man kan visserligen bära på anlag för diabetes även om man inte har det själv. Så om en diabetiker skulle få barn med en icke-diabetiker och barnet senare skulle utveckla diabetes, så kan den utlösande faktorn ligga i ett anlag hos icke-diabetikern. Antalet insjuknade i diabetes per år i olika länder överensstämmer väl med konsumtionen av komjölk. På Samoa-öarna där man inte dricker någon komjölk alls finns ingen barndiabetes. På Sardinien har man lika mycket barndiabetes som i norden, man dricker inte riktigt lika mycket mjölk som i norden, men man dricker betydligt mer mjölk än övriga Italien. Finland har mest utbredd diabetes av alla länder i världen 0,66% av alla barn insjuknar i diabetes innan 15 års ålder (Sverige ligger på andra plats med 0,45%).

Sociala omständigheter

Skola

För att dagliga rutiner ska flyta på smärtfritt på en skola där det finns diabetiker bör personalen ha grundläggande kunskaper om vad diabetes är och vad lågt blodsocker innebär, samt att ungdomsdiabetes inte fungerar på samma sätt som deras farbrors åldersdiabetes. Kamraterna måste förstå varför diabetikern ibland måste ta blosockertester, äta extra frukt under lektioner, få annan mat än de andra och förstå vad en känning är och hur en sådan åtgärdas. Lärarna måste ha förståelse för att eleven kan få sämre resultat på prov p.g.a. för lågt blodsocker. Efter en kraftig känning har man nedsatt funktion i hjärnar i upp till 5 timmar, även om blodsockret har stigit till normal nivå. Diabetesanpassad kost måste erbjudas, soppa är ingen duglig lunch för en diabetiker, dessutom så kan inte diabetikern välja att vara hungrig den dagen det severas pölsa, vilket kamraterna kanske fick vara, eftersom det lätt kan påföljas av en känning. Dessutom måste det finnas tillgång till fria mellanmål och något att äta vid lågt blodsocker. Lunchen bör ha så fasta tider som möjligt omkring kl. 12. Gymnastiklektionerna bör schemaläggas timmen efter lunch eller frukost. Om man skulle ha gymnastik innan lunch vore risken stor för att det skulle bli känningar i slutet av lektionen.

Yrkesval

De flesta yrken passar bra ihop med diabetes, men p.g.a. risk för insulinkänningar får man inte bli polis, pilot, flygvärdinna, busschaufför, taxichaufför, lokförare eller spårvagnsförare. Brandman och ambulansförare kan man däremot bli om man har en välfungerande diabetes utan besvärliga känningar.

Körkort

För att en diabetiker ska få körkort krävs ett läkarintyg på att man har en välinställd diabetes och känner symptom på känningar. Dessutom krävs ett intyg från en ögonläkare. Vartannat år måste man förnya intygen från både ögonläkare och läkare. Diabetiker med insulinbehandlad diabetes (typ-1) får inta ta D- körkort (buss eller taxi) men efter dispens från länsstyrelsen kan man få begrensad C-behörighet. Diabetiker är toltalt sett ej mer olycksdrabbade än övriga trafikanter, men ändå inträffar varje år flera allvarliga olyckor p.g.a. insulinkänningar 
Till sidans topp
Till Robert Christenson
Brev
97-11-23