Gatans asfalt kromar sej och frågar: Vågar du dej på allt eller går du bara där och bågar? Har du råd att va rädd, råd att va vilseledd? Du ville vara en fågel nu är du en vildkatt som fått pälsen svedd. Det måste bli bra ensamt ibland. Silver bara ruskar på skann. Vräk borden över ända! Vad som helst men inte torftighet! Skjut! skriker dörren i varuhuset han dömts att evigt vistas i.
Det var vi som drog ut i krig med blåklockor och rosor. Det var vi som trodde att svaret fanns i sötaktigt doftande dosor. Och det var vi som sprang rätt in i gryningen med en glädje som gränsa till vanvett. Och det är vi som står här idag och undrar var det gick snett.
En väg upp, en annan ner och det är så svårt att ta sej upp så lätt att ramla ner. Serieblaskor och vin eviga samtal på ställen försöka fylla tiden mellan tabletten på morgonen och den på kvällen.
En plats vid svarven ett tröstens sommarhus och sen en medalj för att ha stått ut med ledans lus. Karriär atmosfär ozelotpäls försöka hålla tåget kvar på sin räls mitt i denna maktbalans våld i trance. Kanske en lösning vore att ge herrarna nappen!
Det var vi som drog ut i krig...
Det är rätt länge sen men nu har jag gjort det igen. Det har vart lugnt och skönt men jag borde vetat att det inte var lönt att tro att det skulle vara för gott. Nu blir jag skjuten igen skott för skott.
Jag vill ha ett Lejon...
Man borde ju sitta i rökiga rum och spela kort. Och göra det i garderober eller i nån mörk port. Men nu när jag vet var du finns har skylten slocknat som blinkade: Minns. Och jag vill inget hellre än få reda på vem du är och hur det skulle gå.
Jag vill ha ett Lejon...
Jag satt i rummet helt aningslös och strunta i musiken. Och jag kände det långt innan du kom det blir snart kaos i trafiken
Den fula gula soppan står där och glor. Jag vet att jag kommer att dricka av den tills jag inte vet var jag bor. Men tigern som vaknat i djungelns natt lockas snart hitåt av fåglarnas skratt. Och innan ens silvret har hunnit ner har han tagit sitt språng och jag ligger på knä och ber.
Jag vill ha ett Lejon...
Du är med mej i den här svartmuskiga djungeln. Säj mej, säj mej, vad ska jag ta mej till. Gunilla den randige kungen slår till närhelst han vill.
Det var om natten om natten vi behövde varandra. När morgonen kom var vi genast på jakt efter andra. Nu spricker det järn och pansar omkring mej och ändå så kan jag inte förstå nånting nej. Jag har setat så stilla och väntat på svar med nåt konkret i. Vi är alla på väg in i tystnaden och det vet vi. Jag har gått genom stan och ropat. Vill se dej! Vill se dej! Men allt jag såg var var den fallande snön runt om mej.
Du är med mej i den här...
Naglarna mot berget du vet hur det slutar. Fräls oss från kärlek fräls oss ifrån knutar. Fukt och grimaser under luggslitna lumpen. Och ingen att skylla på inte ens slumpen. Våra vänner från sommarn dom sover numera på bussarna och bär hem sina kassar till middan och barnen och pussarna. Du säjer: Det finns inga rosor i dubbelsängar. Men dina nycklar rasslar som banditernas pengar.
Du är med mej i den här...
Läkarn som står där i lång vit rock det är han, det är han. Nej, han har inte tid med nån dans ikväll det får man fösrstå. Pastorn som står där med lockig lugg det är han, det är han. Nej ,aldrig på tin för dans är en synd det tror han på.
Månen går upp över taken så gul en sommarkväll. Birgitta hon dansar radion står på hon bönar och ber. Molnens diktator han sänder ner sin ljungande eld. På gatan därute kan ingen se vad som händer och sker.
Det hade jag redan gjort så gott som. Åter ensam och rädd i min stad satt jag och sippa min rom Gryningens ljus har du stulit från mej förbannade land i väst och inte nog med det USA. Nu har du tagit den som jag levde med nu är hon borta och jag varnar dej sänd henne hem till mej välbehållen.
Jag har sett dina cowboys och hört dina skott dödande bly. Jag har läst dina böcker och druckit din Coke Jag har lockats och velat fly. Ja, det fanns en tid då jag trodde på vad du gjorde och vad du sa. Men sen jag sett vem du är föraktar jag dej. Du går under nu. Du faller sönder nu. Jag sörjer det inte ändå sitter jag här i dina blåa jeans. Jag varnar dej var rädd om min vän
Här har vi evigheten runt omkring oss det är bara att ta för sej. Jag sa: Här har vi evigheten runt omkring oss det är bara att ta för sej. Och har du lust att dansa vals så finns det inget hinder alls för jag hör dragspel där och jag har dej kär och vi går en stund på jorden ja, vi går en stund på jorden.
Kom så ger vi fan i debatten om betydelsen i konsten. Jag sa: Kom så ger vi fan i debatten om betydelsen i konsten. Här har vi penslar och färg det räcker till och vi målar liksom som vi vill. För livet är lek och spel och vi leker våra spel och går en stund på jorden ja, vi går en stund på jorden.
Och vi köpte lite pulver för vi märkte snart att det var btåttom. Och snart rusa vi omkring i city snutar var det djävligt gott om Men som Ron sa: Varför inte se't såhär: Vi hade flax. Det kunde lika gärna ha vart Cobra Rax.
Vi kom till Velodromen för att visa våra nya konster. Och vi var helt överens om att vi aldrig sett så mänskliga monster. Mefistofeles han satt och skaka livet ur en drink. Ett helgon satt bredvid och hojta: Trink, brüderlein, trink!
Jag sa: Här sitter vi igen här sitter vi i samma satans snara. Jag menar, nån jävla telepati får det väl ändå lov att vara. Ultraliberaler och rop om ax och max och jointen som går runt den stinker Cobra Rax.
Vi lufsa ut i snön igen blodiga av rikoschetter. Jag vill gå hem till Mona Lisa älska, läsa Petter och hans Getter. Hoppa över romantiken hoppa över alltihop. Du och jag och dom, sa Ron vi skriker samma rop.
Ut i skärgårn, mitt i sommarn där finns sol oc hav och vinda bryggor. Till en ö kunde man fly, leva gott allt som stör en det är myggor. Ron han mumla nåt om att det kunde vara dags att äntligen få i sej lite Cobra Rax.
Gunilla borstar sitt hår och det syns att hon sovit i hundra år. Kylskåpet läcker, värden är sur och tapeterna är fulla av sår. Fölorade pjäser ligger överallt men med posten kommer en kvast och i husets enda tevemast sjunger vårens första trast.
Silver hör den och skrattar Gunilla borstar sitt hår. Är jag den ende som fattar att det är vår. Att våren närmar sig city.
Åhå, min törst är oändlig. Åhå, min törst är så stor. Och den läskande vinden den vet var jag bor. Och den kommer den kommer med piskande man. Den kommer den kommer till stan.
Snön den bubblar, solen är banal men fan så märklig om våren. Silver han dansar i sin vrålande sal Gunilla stönar: Åh, den där dåren Trastarna kommer i tusendetal sjunger sej rätt in i såren. Gunilla säjer tyst: Ja, solen är banal men jag tror det börjar kittla i låren. Snutarna snokar i myllan hittar bara blåsippsblad. Silver och jag blir på fyllan och Gunilla börjar bli glad för våren närmar sej city. Ja, våren närmar sej city.
Sen, i enehagen stod vi blickstilla och fick se hur det går till när rävar parar sej.
Åh, söndag långt ifrån stan hammarslagen ekar nere från stugorna. Söndag långt ifrån stan klockorna ringer bortom åkrarna.
Sen satt vi på ett berg. Nere på den svarta åkern sprang hararna som galna. I dikesrenen stod vår godsägare i bayersk rock och sköt av bara fan. Plötsligt förstod vi vart vår katt tagit vägen. Då gick vi hem och harade framför brasan.
Men när min hand fann dina heta bröst under din tröja då gav vi upp och låg med varann så länge vi kunde.
Åh, söndag...