|
Tillbaka
Recensioner A-Ö
Här finns en del recensioner
som jag skrivit. De flesta är väldigt korta just nu men jag tänker skriva dem
utförligare vid senare tillfälle. Sidan är tänkt att kontinuerligt utökas.
Alphataurus
- Alphataurus (1973)
Italien. Crime records.
Skivans första låt har svårt att komma igång, visst finns här en del bra partier men
de hänger dåligt samman. Låtens mittparti är dock riktigt bra. Andra låten är ganska
tung med många olika partier men sången är inte helt lyckad, ganska gapig. Vid tredje
låten så känns det som om bandet har kommit in i andra halvlek och mognat till
ordentligt. Nu spelar man upp en sammanhängande och bra symfonirock, sången är mer
balanserad och mycket bättre. Dock är tredje låten Croma en ganska lugn, stämningsfull
och vacker sång med bra tryck, kanske skivans bästa. Fjärde låten La mente vola är
också lugn och vacker och mycket bra. Sista låten Ombre muta börjar lugnt för
att sedan dra på ordentligt med flera komplexa partier, här är det riktigt symfoniskt
och bra.
| 1. Peccato d´orgoglio |
12.22 |
| 2. Dopo l´uragano |
4.46 |
| 3. Croma |
3.16 |
| 4. La mente vola |
9.21 |
| 5. Ombre muta |
9.46 |
Summering: Svag inledning med två
struliga låtar med gapig sång som påminner om en dålig version av PFM. Efterkommande
låtar är som förbytta och visar upp en mycket hög klass, påminner lite om Loccanda
delle fate.
Betyg: 68
Amon
Duul - 5 years (1980)
Tyskland. Lollipop musik.
Samlingsskiva av olika låtar från åren 1974-78 från den tyska gruppen som började som
ett kollektiv som spelade psychadelisk musik i början på 70-talet men övergick sedan
till en mer progressiv musik. På slutet at 70-talet började dock deras nedförsbacke och
de spelade då en mer tillgänglig rock som är rätt ointressant. Amon duul 2 är ett
ovanligt band som ibland påminner om Jane men är lite för ojämna. De spelar en
sångbaserad rock med influenser av det mesta. På den här skivan kan de ibland visa upp
hur bra de kan spela och man överraskas av riktigt bra symfoniska delar, tyvärr så
visar de också på mindre bra egenskaper och spelar en del musik som är rent patetiskt
dålig. Jag tror att det skulle gå att sätta ihop en bättre samling med Amon duul 2
från dessa år som den här skivan representerar.
| 1. Metropolis |
3.38 |
| 2. Archy the robot |
3.30 |
| 3. Traveller |
4.24 |
| 4. The only thing |
7.30 |
| 5. One blue morning |
7.30 |
| 6. Kismet |
7.45 |
| 7. Hallelujah |
4.15 |
Summering: Samlingsskiva som har sina
ljuspunkter men känns på det hela ganska medelmåttig. Ibland bra och ibland mycket
dåligt.
Betyg: 49
Arachnoid
- Arachnoid (1979)
Frankrike. Musea.
Franskt band som endast gjorde en skiva. Som de flesta franska band har Arachnoid en
mycket speciell stil. Gruppen blandar riktig höjdarmusik med svårlyssnad och konstig
musik. Den teatraliska framtoningen som Ange ibland ger prov på finns även här
inbäddad i musiken på något obeskrivbart sätt. Även landsmännen Pulsar är en bra
jämförelse även om Arachonoid har sin egen säregna stil. Detta band bör absolut
höras, kanske inte för att den här skivan är något att bryta armar och ben för att
få tag i men för att den är så pass originell. Med dubbla keyboards och en spännande
gitarr finns det nog med partier här för att skivan skall få snurra i stereon ett tag.
Skivan är mycket varierande då låtarna skiljer sig ordentligt i stil, ibland är det
riktigt läckra symfoniska delar för att sedan försvinna i någon konstig rytm. Den
första och den fjärde låten är mina favoriter. Lyssna på skivan innan du köper den!
| 1. Le chamadere |
13.57 |
| 2. Le piano caveau |
7.24 |
| 3. In the screen of your eyes |
4.04 |
| 4. Toutes ces images |
8.15 |
| 5. La guepe |
8.44 |
| 6. L´adieu au pierrot |
4.00 |
Summering: Speciell fransk grupp som
låter som en blandning av Ange och Pulsar utan att låta som någon av dem. Klart
originellt. Lite ojämn skiva som är bra utan att vara suverän.
Betyg: 62
Atila -
Intencion (1976)
Spanien. Lost vinyl
Atila är ett spanskt band som består av bas, gitarr, trummor och keyboards. De spelar en
symfonisk rock som påminner starkt om spanska och sydamerikanska band såsom Crack,
Crucis och Espiritu med en del influenser från den italienska symfonirocken. Den CD-skiva
som jag har är inspelad från en LP-skiva vilket ger ett klart sämre ljud än om den
tagits från mastertapen. Man kan höra ett visst knaster här och var som irriterar. Jag
tror ärligt talat att originalinspelningen inte heller var så bra vilket ger en ganska
medelmåttig ljudkvalitet. Bla skränar gitarren en del.
Skivan är ganska ojämn, gruppen blandar riktigt bra delar med sämre. Ingen av de fyra
låtarna står ut så mycket från de andra förutom att jag tycker den sista låten är
klart sämst. Låten börjar bra men flummar sedan bort, bla innehåller den ett tre
minuter långt meningslöst trummsolo. Atila behärskar dock allt från lugna och vackra
partier till mer symfoniska och komplexa delar. De använder sig av en del läcker
moog-synth vilket man aldrig kan få nog av. Musiken varierar mycket och de byter olika
partier med ljämna rum och överraskar en del. Deras mer komplexa delar är riktigt bra
och de använder sig av ibland av delar som påminner om klassisk musik. Bandet
sjunger på en eller två låtar och sången låter ganska hyfsat.
Jag skulle inte vilja vara utan den här skivan pga de ibland riktigt fina delar som finns
men i överlag är det inget att hänga i julgranen. Det finns andra bättre band i samma
stil som man bör titta på först (bla de som nämns längre upp).
| 1. Intencion |
8.39 |
| 2. Cucutila |
4.37 |
| 3. Dia perfecto |
6.25 |
| 4. El principo del fin |
15.43 |
Summering: Ojämn skiva som
innehåller en del riktigt bra symfonisk rock men lite för mycket medelmåttig musik för
att övertyga helt.
Betyg: 56
|