Tre-ma-ha Av Erik Reinicke

1998 års version av Tre-ma-ha hade öken som tema med allt som det nu innebär: sand, oaser inget vatten och en gassande sol. Självklart inte!

Vatten fanns i massor, oaserna duggade tätt, solen lyste med sin frånvaro och skogen var genomblöt (tack för att det finns kängor, ordentligt insmorda). Trist? Självklart inte, jag hade kul i alla fall. Årets arrangörer hade höjt ribban ett antal snäpp i jämförelse med förra årets tävling. Om det är bra eller inte, låter jag dig som gick Tre-ma-ha bestämma själv. För att ta sig till kontrollerna var vi tvungna att i de flesta fall gå på kompasskurs. Det var längesedan jag gjorde det så intensivt på en Tre-ma-ha. Kontrollerna, som jag upplevde som svåra, innehöll det som en Tre-ma-ha bör innehålla.

På sjukvårdskontrollen hade mitt lag fyra poäng, knappt godkänt. (Själv läser jag till sjuksköterska, hmmm) Men förstås det är ju helt klart och tydligt att ett gult geléhallon ska representera gula fläcken i ögonbottnen, men va fasen. För mig är Tre-ma-ha ett tillfälle att träffa folk och testa mig själv. Tävling är inte så viktigt, men kul. I år var det scoutkårerna i Grebo, Björsäter och Åtvidaberg som var arrangörer. Jag tycker att alla med Gunnel Eriksson i spetsen har gjort ett bra jobb och jag ser fram emot nästa års Tre-ma-ha med Johannelund som arrangör.