Med kanot från Björsäter Av Andreas Göransson

Klockan elva en lördagsmorgon träffades roverlaget och några av seniorscouterna i Björsäter för att åka på en dagspaddling. Med oss har vi dessutom vår senaste utbytesscout, Nicole från Kanada. Färden gick till Byrumsbadet vid Risten utanför Björsäter med ett mer eller mindre trafikfarligt lass av kanoter. Väderleksrapporterna lovade först sol och sedan regn under eftermiddagen men för tillfället sken solen och sjön var lugn. Vi sjösatte och begav oss söderut. Vid Hästhuvudet, som är en klippa högt över sjöns yta, tog vi den obligatoriska fikapausen. Efter en stunds rastande och filosoferande runt de viktiga frågorna i livet fortsatte vi vår färd mot sjöns sydöstra ände

”lita inte på det som kallas kanotled”

för att ta oss vidare genom en kanal som leder till ytterligare en sjö, Såken. Kanalen är en breddad å som är lättpaddlad tack vare att de båda sjöarna ligger på samma höjd över havet. Ute på Såken börjar det blåsa upp och en del moln börjar hopa sig, hoppas bara att det inte börjar regna! Sjön har en liten skärgård med både större och mindre öar lämpliga för strandhugg och efter en stunds velande bestämde vi oss för att stanna för lunch på en av dem. De steniga och blockrika klippstränderna gör öarna delvis otillgängliga och det är inte helt lätt att hitta bra platser för att dra upp kanoten.

Vi gör upp en liten eld och plockar fram maten, solen skiner men molnen väntar hotfullt längre bort. Expeditionen går så vidare mot sjöns östra strand, mot Mörkviken där vi gör strandhugg för en ny övning på programmet., grottkrypning. I det sprickrika berget finns en 8 m djup grotta som kallas Jörans grotta efter en sägen om en fredlös pojke som använde som gömställe. Ingången är trång(ca 50x50 cm) och gör att grottans inre vilar i kompakt mörker. Efter att ha tillbringat 10 minuter i detta kylskåp äntrar vi kanoterna för vidare färd norrut.

I nästa vik, Stenvikens, innersta höjer sig en klippa 50 meter över sjöns yta. Nedanför klippan finns en enorm rasbrant med stenblock av den större kalibern. Vi ägnar en stund åt att utforska de otaliga blockgrottor som bildats nedanför berget. Den största av dem, Jörans kyrka, har även denna fått sitt namn efter den fredlöse pojken. Grottan är Östergötlands djupaste grotta med över 10 meter i takhöjd. Vi ger oss av vidare mot sjöns norra ände, mörbultade och med en del skrapsår. Målet med färden är att ta sig via ån från Såken till nästa sjö, Borken. När vi enligt kartan har ca en halv kilometer kvar till utloppet stöter vi på en kompakt vassvägg. Niklas beger sig upp på en sten för att speja.

Vi tror oss se att det finns öppet vatten på andra sidan, vilket också stämmer enligt kartan. Med vårt stora mod trotsar vi den okända vassruggen. En del av oss hittar ganska snabbt ut på öppet vatten på andra sidan. När vi samlats på andra sidan saknas en kanot och två seniorscouter. Erik och Rikard har irrat inåt stranden och kört upp på land. Vi hör hur det brakar i strandskogen och ser en kanot glida fram bakom vassen. Killarna har helt enkelt beslutat sig för att ta landvägen runt vassen. Tyvärr är vassen lika ogenomtränglig runt hela viken och det tar en bra stund innan de hittar ut igen. Äntligen kommer vi in i ån som ska föra oss sista biten till nästa sjö. Höjdskillnaden är drygt två meter mellan de två sjöarna och ingen av oss har paddlat ån förut. Därför är det med oräddhet och pionjäranda likt Livingstone som vi ger oss in i det slutliga äventyret. Första sträckan flyter på fint, det är bara att åka med strömmen och styra lite lagom. Det verkar som om ett slag mellan Dackes män och Gustav Vasas trupper har utkämpats i ån nyligen för hela ån är full med fällda träd, igen gästvänlig terräng precis.

”killarna har helt enkelt beslutat sig för att ta landvägen runt vassen”

Ett brusande talar om för oss att den första forsen väntar runt kröken. En del av forsarna visade sig vara ganska grunda och kanoterna körde fast hela tiden. Detta medförde att man snabbt blev genomvåt efter att ha slitit loss kanoten i med vattnet forsande upp på låren. Som om detta inte skulle räcka har någon lyckats bygge en spärrbro tvärsöver ån något nedströms den första forsen. Upp och lyfta över kanoten som självklart inte går under bron. Efter att ha lyft över ytterliggare timmerspärrar och grundstötta släpat ut kanoten över sandbankarna ådeltat i Borken kan vi lägga till vi badplatsen i Salvedal. Vi konstaterar att alla överlevt dagen och Nicole som paddlat två gånger tidigare verkar ha klarat våra äventyr också. Precis när vi tagit upp kanoterna kommer regnet. Trötta lastar vi kanoterna och åker hemåt efter ett rejält äventyr. En sak hade vi lärt oss: lita inte på kanotkartor och det som kallas kanotled, det kunde lika gärna ha varit en forskningsfärd i Amazonas djungler!