av Anna Kindberg
 Linghems scoutkår
 14th Southgate scoutkår
Äventyr i EnglandJag flyttade till London i mitten av juni och efter bara tre dagar träffade jag engelska scouter. Det var lördag och jag skulle ta en promenad för att se mig om lite. Självklart lyckades jag gå vilse, men mitt irrande ledde mig rakt på en scoutstuga och utanför stod två scouter.

Jag presenterade mig och frågade om de hade någon scoutgrupp som jag kunde gå med i. De blev genast intresserade och lovade att hjälpa mig hitta en grupp.

Fredagen efter var jag med på ett möte med pojkscouter som var mellan 12 och 15 år. Deras ledare, Tim, berättad att scouter i min ålder’(19år) träffades på torsdagar och han gav mig telefonnumret till deras ledare, Mike.

Ännu en vecka senare var jag på mitt första Venturescoutmöte. Alla var mycket trevliga och gjorde allt för att jag skulle känna mig välkomen. Det är inte alltid lätt att vara en svensk tjej i en engelsk pojkscoutgrupp, men de lyckades ta hand om mig bra. Så kom den 4 september, kvällen då jag skulle invigas till engelsk scout. Invigningen ägde rum i en kyrka i närheten av scoutlokalen. Vi var tre nya scouter och först av allt blev vi tilldelade varsin ”vän”, en av de äldre scouterna som skulle hjälpa oss att komma in i gruppen och förklara vad som hände vid de olika mötena. Denna vän fick sedan tvätta och torka mina händer. Detta symboliserade två saker. För det första är det ett bevis på att han är villig att hjälpa mig med allt, hur enkelt det än må vara. För det andra innebär det att det förflutna tvättas bort och jag är beredd att möta det nya. Efter handtvätten läste vi scoutlöftet och sedan tilldelades vi märken och halsduk. Det hela var en mycket fin ceremoni som jag alltid kommer att minnas.

Scouting är något viktigt och var man än kommer så kan man vara säker på att scouterna i området tar hand om en på allra bästa sätt.