Första timmens debatt tyckte jag handlade om allt och inget. Jag kände det som att alla pratade om olika saker. Att hänga med i de ekonomiska svängarna har jag inga större problem med. Och jag tycker alltid det är bra när man debatterar konkreta verksamheter som Folkunga Nytt. Men det var en sak vi glömde: barnen. Vi, eller en del av oss, må vara hur bra som helst på att kränga siffror, dra upp gamla synder, eller bara klagar utan att verkligen göra något åt ”problemen”. Men det är inget sådant som gör livet bättre för de som berättigar vår verksamhet, barnen. De som betalar medlemsavgifter, som vi ska lära upp till goda medborgare och scouter (ungefär samma sak). De som är vår framtid.Vad jag minns så sa vi på höststämman att vi skulle tänka till vårstämman 98, där skulle vi dra upp riktlinjer om komma med konkreta förslag för att styrelsen skulle kunna dra upp en balanserad budget till höststämman 98.Vad jag minns från igår så sa vi att vi skulle tänka till höststämman 98, så att vi där kan dra upp riktlinjer och inför framtiden....

Vad som än händer under tiden fram till höststämman 98 så kommer styrelsen på denna att få skäll för att de inte gjort det som de fick i uppdrag att göra till höststämman. 1998 års vårstämma var kulmen av den okonkreta debatt som vuxit fram under det senaste året. Det är inget som för oss framåt. Det gör däremot barnen.

Men jag tycker det var en hel del bra debatter också. Mycket vettigt kom fram om Folkunga Nytt, vilket jag av naturliga orsaker tycker är bra. Det var ju uppenbart att trots att de som inte tyckte tidningen är värd sextio spänn om året ändå brydde sig mycket om tidningen. Som redaktionsmedlem tycker jag dock att det är lite synd att man bara hör dessa stämmor på stämmorna (!?). Skulle uppskatta att ni som verkade ha en del att säga om tidningen hör av er till mig och kommenterar nästa nummer, som jag personligen kommer att arbeta mycket med. E-maila, eller ring så får vi igång en kommunikation, vilket är hyfsat viktigt för en rörelses överlevnad, eller?

Och så tycker jag att arrangörskåren ska ha en eloge. Att både inse att det bästa alternativet är när alla delegaterna äter lunch ihop, och dessutom fixa en så kanongod sallad.
Fredrik Larsson
 
 

Scouträven