debatt
• • Vart kommer vår rörelse att hamna om utvecklingen fortsätter som den hittils gjort? Debatten har varit mer eller mindre livlig på Folkungalistan den senaste tiden, Folkunga Nytt återger här insändarna i kronologisk ordning
Förmodligen är det inte bara jag som har börjat fundera över vart vi är på väg med vår rörelse. Vi tappar tyvärr hela tiden medlemmar. Vi är bra på att rekrytera men sedan händer det något på vägen. Jag vill påstå att vi har alldeles för dålig koll på varför de som vi rekryterar slutar inom kort tid. De som vi får in i rörelsen blir alltför ofta bara kvar en  kort tid  i verksamheten. Vad  detta beror på har vi naturligtvis olika åsikter om.
 
Men vad skall vi göra för att hejda denna utveckling och vad gör vi åt situationen för att vända denna negativa trend. Själv tror jag det handlar väldigt mycket om vårt program. Det är inte tillräckligt bra, det saknar profil. Hur är vi som ledare, hur uppfattar våra scouter oss och får vi själva tillräckligt med nya vitaminer för att vara tillräckligt engagerade i vår utformning av vårt program. Till vilken nytta har vi våra avdelningsmöten? Om dessa avdelningsmöten blir något som vi har för sakens egen skull, så tror jag att vi har missat en väsentlig del i vårt syfte med rörelsen. Då kan vi lika gärna börja med fotbollsträning istället. Vi måste nog hela tiden komma ihåg att fråga oss själva varför vi gör det vi gör. Det får aldrig gå slentrian i vårt avdelningsarbete.
Hur tar vi hand om våra senior/rover scouter? Själv har jag många gånger sagt att minior är en viktig grupp för vår fortlevnad, men jag har också sagt att senior/rover är ännu viktigare. Det är ju i dessa grupper som vi förhoppningsvis får våra nya ledare inom några år. Det har länge sagts att vi skall låta Er seniorer/rover vara seniorer, alltså inte lägga för stort ansvar på Er. Jag tycker tvärtom, det är dags att Ni senior/rover scouter är beredda att betala tillbaka lite av det som vi andra ledare har lagt ner på Er. Självklart skall man också få leva senior/rover liv. Finner vi inte den rätta vägen inom kort, så är jag själv mycket fundersam över var scoutrörelsen befinner sig när vi går in i  2000 talet . Vi tar olika grepp för att synas, ett bra initiativ är att vi bl.a. skall vara med på Linköpings Sommarfestival sommaren som kommer.

Man kan idag läsa i våra dagstidningar om olika aktiviteter som man saluför på olika sätt, har läst om s.k. överlevnadskurser - miljövärdar - äventyrsarrangemang. Det är ju detta vi håller på med hela tiden - eller? Varför går vi inte ut och talar om att detta som verkar vara väldigt inne, att de är en del i vår rörelse och att vi sedan till detta lägger vår ideologi gör ju inte saken sämre. Vad tror Ni som kämpar där ute i verkligheten? Jag skulle kunna tänka mig följande scenarion! Att alla kårer i Folkunga skulle avsätta en rejäl slant till en marknadsföringskampanj, där vi sticker ut ha
kan och talar om vad vi gör och varför. Tänk Er en samlad annonsering i dagspressen (Östgöta Correnspondenten t.ex.). Till detta kopplar vi, att vi gemensamt genomför, i varje stad/kommun där vi har kårer representerade, en lördag någon gång i höst eller nästa vår, en scoutdag man sent skall glömma. Då menar jag att presentera oss på ett mycket tufft och aktivt sätt, verkligen tala om vad vi gör, hur vi gör och varför vi gör. Tänk Er tanken att vi i Trädgårdsföreningen bygger upp ett komplett läger med alla olika ingredienser och sedan gör man samma sak i olika parker/grönområden i Mjölby, Tranås, Ödeshög, Åtvidaberg, Motala etc. Har vi sedan talat om detta för tidningar och övrig media så är jag övertygad om att detta kommer att ge ett oförglömligt resultat. Det gäller då också att vi sedan står väl rustade till att genomföra en rekryteringskampanj i anslutning till detta. När vi gör detta skall vi naturligtvis också vara beredda på att vi genomför program i våra olika kårer som svarar upp mot detta. Till vår hjälp med annonsutformning etc. tror jag vi skall ta till proffesionell hjälp, en annonsbyrå eller liknande. Detta kommer att kosta en slant, men jag tror också att en sådan investering kommer att betala sig mångfalt. Nu tror Ni kanske att jag fått stora dåndimpen - nej, jag menar allvar - jag tror att det måste till något djärvt grepp för att vända denna trend och få upp ögonen på Svensson vad vi håller på med inom Scoutrörelsen. Idag börjar vår verksamhet bli allför anonym för den stora massan och det är nog det som är vårt problem. Det finns inget attraktionsvärde i  scouting längre, som det kanske fanns för ett antal år sedan.

Det är dags att Ni kliver ur Er kårvärld och lyfter blicken framåt, jag tycker inte att det är många kårer som gör det idag. Nu tycker kanske många att jag är orättvis, jag då får jag väl vara det, men jag tycker så och tycker att jag gör det med fog, när resultatet ser ut som det gör. Vi vill ju inget annat än att få vår rörelse på fötter - det är dags att vi börja tala om dessa viktiga saker och formar våra styrkor inför denna uppgift och talar om dessa väsentliga saker istället för allt annat gammalt tjafs som vi gör på varenda distriktstämma. Att handlingarna kom en dag försent, informationen hade inte hunnit fram eller vad det nu kan vara - det är oväsentligt i detta perspektiv samt det är historia. Den är viktigt att ha med sig - men vi kan inte göra något åt historien, den kan vi inte ändra på - men vår gemensamma framtid kan vi själva vara med och forma

Vill du nu vara med och forma den, låt mig få reda på det, för då skall jag se till att vi kan göra det gemensamt.  Hälsningar från en DO som inte gör annat än tänker på hur vi skall bryta trenden, för det kan ni ge Er den på att det skall vi  -  tillsammans mer Er i kårer ute i distriktet.

/Johnny Lindström  DO.

 
 

NÄSTA SIDA FÖRSTA SIDAN
 
 
Scouträven 
som sagt