Jag håller helt med Johnny när det gäller SSC och RSC. Dessa är en  lika viktig grupp som MSC. Om man skall se det krasst så är det ju ingen vidare ide att rekrytera yngre scouter om vi inte kan få dem att stanna kvar i rörelsen till vuxen ålder. Vi har då lagt ner många hundra arbetstimmar (tusentals?) på att ”föda upp” nya scouter men tappar dem precis när de är mogna att börja stå på egna ben på allvar. Däremot är det mycket viktigt att göra skillnad på SSC och RSC. SSC och RSC är ingen gemensam grupp på något sätt. Seniorscouting är avdelningsverksamhet med ett avdelningsprogram och vissa syften och mål som vi siktar mot under SSC-tiden. RSC är en helt annan form av scouting i den bemärkelsen att den berör alla scouter från 18 år och uppåt. Att säga att låta en senior/rover vara senior är således något fel, rover är enl SSF:s definition antagen på förbundsstämman 1991en scout som är över 18 år. Rover är således vi alla över 18: avdelningsledare, kårfunktionärer, föräldrar som är medlemmar och alla de som inte har tid, möjlighet eller kraft att axla ansvaret som avdelningsledare. Att säga ”att låta dessa vara seniorer” är alltså något motsägelsefullt och termen roverliv är borde väl syfta på vuxenscouting iform av ledarskap och utveckling! Hoppas att den missuppfattningen härmed är undanröjd vad gäller begreppen.

Över till seniorerna. Vad är egentligen  seniorscouting? Seniorscouting är en avdelningsverksamhet precis som MSC, JSC och PSC. Det finns riktlinjer för avdelningsarbetet och mål som vi skall uppnås. Åtminstone har jag själv det i mitt seniorledararbete. Attityden att seniorer står i skuld till kåren är tyvärr mycket vanlig. Kanske kan det bero att det funnits perioder och kårer dår seniorlagen pga bristfällig seniorledarinsats tillåtits att göra i stortsett ingenting. Detta är givetvis fel. Seniorscouting har mål och riktlinjer som bör följas. Det är ju så att vi skall stå för den sista finslipningen inför inträdet i vuxenscoutingen. Vi har ju då i kåren under  tre avdelningsperioder låtit våra scouter utvecklas under handledning från avdelningsledarna. Att sedan inte göra kanske det lilla (ibland stora!) arbetet på senior är därför av stor betydelse. Det handlar om att ställa samma krav (givetvis proportionellt mot åldern)på SSC som på de andra avdelningarna i kåren vad avser utvecklingen. Visst skall vi lägga ansvar på seniorer.
Det är viktigt att komma ihåg att göra det på rätt nivå förhållanden till andra intressen och framför allt skolgång. Ansvaret skall vara av sådan form att det stimulerar senioren till utveckling. En SSC-ledare skall inte bara leda utvecklingen av seniorscouterna utan också vara ettstöd för dem när det gäller tex frågor om livet, framtiden, yrkes- och skolval mm. Där kan vi göra en viktigt insats som ledare. En senior som är rätt stimulerad och känner att den har ett meningsfullt program brukar oftast själv ta initiativ vad det gäller att fylla en funktion i kåren. Jag har själv många gånger varit med om seniorer som bett om att få hjälpa till med vissa saker som läger, assistentarbete, ställa upp med något på ett kårarrangemang. Givetvis sker inte detta alltid, vi är ju alla olika som personer.
En knuff i rätt riktning kan så att säga behövas ibland. En annan fråga man kan ställa sig i detta sammanhang  är vad vi skall göra med de SSC som inte vill eller kan hjälpa till. Skall vi utesluta dem eller fortsätta att jobba med dem för att få dem att ta ett personligt ansvar och utvecklas inom ett område som de känner som värdefullt? Att leva seniorliv (inte roverliv!) innebär för de flesta lägermyset på kvällarna och den sociala biten. Man skall inte glömma att många värdefulla kontakter för framtiden knyts på ett distriktsläger, för vilka är det som skall ta över om några år? Det behöver inte vara ett motsatsförhållande mellan det s k seniorlivet och ansvaret inom kåren, det är vi som ledare som har det fulla ansvaret att styra in dem på ”den rätta vägen”! Problemet som finns idag är att seniorledare kanske skulle behöva en bättre utbildning. Detta är något som diskuteras även i andra distrikt. Innehållet som krävs är grupppsykologi, pedagogik och metodik för tonåringar, att sättas in i tonåringarnas vardag och behov osv. Vi seniorledare bör vara de förebilder som hjälper till att förhindra de ungdomsproblem som är aktuella. Här borde scoutrörelsen spela en betydligt större roll än den gör idag, vi kan göra en samhällsinsats!
Polisen och socialen har ju haft försök med bla hajker både i egen regi och försvarets regi. Såg ett ungdomsprogram på TV för några veckor sedan där man utbildade s k "värstingar" i Stockholm inom räddningstjänst i militärregi. Jag träffade för några år sedan en polis från Linköping som hävdar att det samlades goda förebilder för ungsomar idag. Ungdomarna var mycket nöjda med det de lärt sig och verkade ha förändrats en del på några vekor! Något att tänka på framför allt för PSC- och SSC-ledare! Diskussionen gör att fortsätta i det oändliga...
Andreas Göransson
 
 

Scouträven  som sagt