Marsbäcken, en plats där man aldrig vet vad som kommer att hända, där man alltid stiftar någon ny bekantskap, där man oberoende av hur mycket man sover alltid känner sig trött på något lustigt sätt.

Där var jag i somras. Det började med att jag fick en förfrågning från en av mina vänner i Krokeks Scoutkår om att komma ner och hjälpa till på ett seglarläger och efter några dagars överläggande sa jag ja.

Vad jag inte visste då,men som jag vet nu, var att det skulle bli ett väldigt speciellt läger. Vi var nog kanske åtta stycken som var med på hela lägret, ledare inräknat.

Det kom visserligen en massa människor och hälsade på men de kan man inte riktigt räkna. För det mesta seglade eller slappade vi, och ville man inte det så fanns det alltid lite jobb som behövdes göras . Så här kunde en dag se ut: först frukost någon gång på morgonen, sen tid för någon aktivitet, typ segling, bad eller något liknande, lunch mitt på dagen har jag för mig.

Ytterligare aktivitetstid, middag senare på kvällen och sist bastu innan det var gonatt. Efter ett par dagar där nere så kom helt plötsligt en massa sportfånar (ett fotbollslag tror jag att det var).Och de hade då hyrt ett av husen, men de såg man inte så ofta under dagarna för då var de borta på matcher eller nåt sådant och på kvällarna så hörde man dem mest tjoande. Nån gång efter att sportfånarna hade åkt kom det ett femtiotal tyskar som hade haft någon hajk eller något sådant, där de hade gått genom Sverige.

Men de var faktiskt riktigt trevliga jämfört med andra tyskar. Alla hade lederhosen och var hurtiga och glada. Några av dem vågade till och med att vara med när vi seglade. Gissa vem det var som åkte på uppgiften att segla med dem. Trots att jag är ursämst på engelska och tyska så tror jag att de förstod vad jag sa. Fast det var sportfånar och tyskar där var det riktigt lugnt, så som det ska vara.

Detta var alltså ett seglarläger, så bl. a seglande vi Peter ”Wille” Wilhelmsons båt från Gryt till Västervik, en resa som tog c:a 8 timmar men det regnade inte som tur var även om det såg oroligt ut ett tag på himlen. Sen så har jag provat på att bogsera en motorbåt som tappat motorn med en segelbåt (efter tionde försöket så gav jag upp). En upplevelse jag aldrig glömmer. Jag skulle kunna skriva mycket mer om lägret men det finns en massa annat som måste in i tidningen med.

Men om ni inte har något inplanerat nästa sommar så tycker jag nästan att ni ska ta och åka ner till Marsbäcken. Det finns alltid något som passar.

Det brukar finnas annonser då och då i Fnytten.