Horn/Hycklinge IF

• Krönikan
  
• Framgångar

Just för tillfället har ju inte serien kommit igång än, mycket beroende på att de söta små syreproducerande grönaktiga stråna inte vågat sig upp i kylan. Men det kommer nog framöver. Det brukar det ju göra. Annars vore det ju för gräsligt.

Framgångar:

Rimforsa IF A - H/HIF A  2 <*> 3
Hittills har H/HIFs stolta fotbollsdyrkande grabbar hunnit med att spela fyra hemskt rafflande matcher mot andra tvåbenta fotbollsorakel över hela Kindas Kommun. Jag måste säga att resultaten är häpnadsväckande. Fram tills idag, Söndagen den 14 Mars, var både A-Laget och B-Laget obesegrade. Vårat segertåg började, om inte mina färgglada grå inte minns alldeles galet, förra veckans två sista dagar. Då var det, på Lördagen,  Rimforsa IF A som bjöd upp till kamp på deras storslagna hemmaarena. Tyvärr var det inte många fans som mötte upp inför matchen. Men bland de, för dagen, lätträknade supportrarna syntes det en del Hornbor. Det känns verkligen tryckt att ha en trogen skara fotbollsfantaster som gladeligen delar med sig av sina fotbollskunskaper från läktarplats.
Första halvlek kom att bli en total urladdning från vår sida, mycket tack vare en ruskigt stabil linjeman, som skötte flaggan som en riktig fanbärare, nämligen undertecknad. I halvtid kunde våra spelare gå in till vila med en 3-0 ledning i ryggen. Det såg verkligen bra ut inför de resterande 50% av matchen. Under vilan lät tränare Fredrik Alexandersson, mannen med de beryktade guldlockarna, meddela att ett byte av linjeman var nära förestående. Nu tror ni säkert att mina tvivelaktiga fotbollskunskaper inte räckte till för detta tunga ansvar, men så var det inte. I andra halvlek skulle nämligen mina alkoholhaltiga ben, efter en riktig urladdning på det ökända nöjesparadiset Sandra, få känna på hur planen var på andra sidan, av sidlinjen. Tio minuter in i andra halvlek var det då dags för Tobé att känna på den sfäriska härligheten. Jag fick ta på mej rollen som målhungrig toppforward direkt. Detta tunga ansvar tog jag dock med en klackspark denna dag, mycket beroende på ett dunkande huvudet och ett konstant enerverande sus i vänster öra. Tyvärr var det inte guds mening att jag skulle få sätta den i mål just denna dag. Istället jobbade sig Rimforsapojkarna upp sig på ett föredömligt sätt. Detta genom att sätta två mål i denna halvlek. Vi lyckades också hålla detta resultat, eftersom jag inte gjorde något mål. Vi kunde därför , inte utan viss tillfredställelse, styra kosan hemåt Horntrakterna igen.

Mer kommer...
/Tobé