Cigarren – ett levande väsen
Cigarrens beståndsdelar
Antändning
Cigarren är ett levande väsen och den ska därför behandlas som ett sådant. Många ser enbart cigarren som en stor, stinkande
korv i händerna på feta direktörer i svart rock med persiankrage. Detta synsätt kan inte annat än klandras och förklaras med
dålig insikt i cigarrens betydelse för välbefinnandet. Till skillnad från den illaluktande vita pinnen, i dagligt tal benämnd cigarrett,
är cigarren inte främst ett rökverk.
Den perfekt tillverkade cigarren är en del i en total gastronomisk upplevelse. Cigarren är den perfekta avslutningen på
måltiden. Och goda cigarrer kedjeröks inte, de upplevs var för sig som de levande väsen och individualister de är.
Det finns naturligtvis cigarrer av varierande kvalitet. En riktig handrullad cigarr av hög kvalitet utmärker sig på flera sätt och det
är ganska lätt att lära sig skillnaden mellan vad som kommer att smaka ljuvligt och sådant som bara kommer att smaka
eldsvåda.
Cigarrens beståndsdelar
Cigarren består av tre olika delar: inlaga, omblad och täckblad. För att en cigarr ska bli god måste alla dessa ingredienser
väljas ut och behandlas med största omsorg. De bästa cigarrerna är givetvis handrullade, emedan de billiga varianterna
tillverkas av maskiner med en kapacitet på över 5 000 cigarrer i timmen. En professionell rullare gör högst 10 till 12 cigarrer
på samma tid och därmed är det lätt att förstå prisskillnaden. En maskintillverkad cigarr kan kosta tio kronor, en handrullad
godsak flera hundra.
Cigarrullaren använder träblock för att forma cigarren. Tyvärr är skrönorna om svettiga kvinnor som rullar tobaksblad mot
nakna lår inte riktigt sanna. Däremot lär det en gång i tiden varit så att de kvinnliga rullarna arbetade med bar överkropp i
värmen. Ingen göre sig emellertid besvär med att resa till Kuba för att se detta. Lokalerna lär ha fått bättre ventilation.
Fyllning
Fyllningen eller inlagan i billigare maskintillverkade cigarrer består nästan alltid av hackad tobak. En sådan cigarr kallas "short
filler". Handrullade cigarrer är däremot nästan alltid "long fillers", vilket betyder att inlagan består av hela delar av tobaksblad.
Skillnaden blir att en "long filler" brinner jämnare, vilket ger betydligt bättre smak. Inlagan blandas ofta av olika tobakssorter
utom i den kubanska "havannacigarren", där den alltid består av hundra procent kubansk tobak.
Ombladet är ett helt tobaksblad som rullas runt inlagan. Det bestämmer den slutgiltiga formen på cigarren. En halvfärdig cigarr
med omblad kallas "vickel". Runt ombladet rullas täckbladet från cigarrens främre del och bakåt. Det fästs sedan med lite
naturklister längst bak. Täckbladet måste hålla hög kvalitet, eftersom det till stor del påverkar cigarrens smak och karaktär.
Levande tobak
Både omblad och täckblad ska på en fin cigarr vara av ren och levande tobak. Vill man själv testa en cigarrs kvalitet, fuktar
man hela cigarren och rullar av bladen. När de har torkat, antänder man dem. Luktar det tobak är allt väl, men luktar det
bränt papper är cigarren av en enklare kvalitet. Bladen är då gjorda av homogeniserad tobak, det absolut vanligaste på
billigare cigarrer.
De gröna bladen från tobaksplantan får efter skörden jäsa. Det är då de blir bruna. Det här är en mycket viktig procedur och
hela tobakshanteringen kan därför jämföras med vintillverkning.
Kuba är det främsta odlingslandet och havannatobaken är den fylligaste och aromrikaste av alla cigarrtobakssorter. Andra
länder som producerar cigarrtobak är Sumatra, Java, Brasilien, Colombia, Indien och USA.
Förvaring
Eftersom fina cigarrer består av levande tobak, måste de förvaras rätt. När de är färdigrullade lagras de under en bestämd tid i
speciella förvaringsutrymmen med rätt fuktighetsgrad och temperatur. Även sedan cigarren hamnat hos konsumenten är det
viktigt att förvaringen är perfekt. En exklusiv cigarr kan kosta flera hundra kronor och det är synd om den förstörs av dålig
förvaring.Cigarren mår bäst av att ligga i en relativ luftfuktighet på 60 till 70 procent. Temperaturen bör vara 18 till 22 grader.
Dessa förhållanden uppnås bäst i en humidor – en speciell trälåda som för att hålla rätt fuktighetsgrad har någon form av
behållare för destillerat vatten.
Innan en handrullad cigarr antänds måste den snoppas i bakkant. Bäst görs detta med en speciell snoppare som ser ut som en
sax. Med ett snabbt och bestämt klipp tas en liten bit av cigarränden bort. Det pappersband, maggördeln, som sitter runt
cigarren kan plockas av eller sitta kvar. Det är en fråga om tycke och smak.
Antändning
Cigarren tänds genom att den förs mot en låga från en brinnande tändsticka (det behövs flera stycken), ett stycke cederträ
eller en gaständare. Vän av ordning kanske reagerar på att man kan använda tändare, men det ska alltså vara en gaständare
och inget annat. Den gamla regeln om att man inte får använda tändare alls härstammar från en tid då det bara fanns
bensintändare. Sådana gav cigarren en kraftig bismak av brinnande bensinstation, vilket knappas kan anses vara en njutbar
smakupplevelse.
Cigarren ska inte föras in i lågan, utan hela tiden hållas och rullas runt någon centimeter ovanför. På så sätt antänds cigarren av
värmen. Då och då svänger man cigarren i luften så att den får syre. En cigarr som tänds på detta sätt smakar bättre. Stoppar
man den barbariskt i munnen, tänder och drar in luft samtidigt, antänds den för snabbt. Den börjar brinna häftigt i början och
röken smakar dåligt, eftersom den kommer från brinnande och inte från glödande tobak.
När cigarren fått en fin och jämn glöd är det dags att börja röka den och på så sätt avsluta en god middag. Ett glas med några
centiliter god cognac, armagnac eller calvados ackompanjerar cigarren alldeles utmärkt. En grappa eller en bra likör (bra för
matsmältningen) är inte heller fel.
Enrico Barile
Tillbaka till sidans topp