Detta arbete handlar om hemmabio. Det var egentligen inte så svårt att välja ett ämne att skriva om. Då hemmabio har varit något jag fastnat för de senaste åren. Hemmabio har först nu börjat figurera lite bland allmänheten. Det råder dock väldigt mycket oklarheter angående hemmabio, många vet ännu inte vad det är.

Jag har som syfte med detta specialarbete att:

• Ge svar på vad alla ord som Surround, DVD, Dolby Digital, Laserdisc, THX, Widescreen m.m betyder
• Hur kommer framtiden att se ut?
• Vad är hemmabio egentligen?
• Få dig som läsare, att vela ha hemmabio

Detta är vad jag generellt försöker besvara i mitt arbete. Jag har som syfte att kunna föra in människor som är lite intresserade av hemmabio att få veta mera. Så att man t ex rätt som det är råkar komma in på ämnet hemmabio inte skall kunna känna sig borta bland alla begrepp.

Jag har även gått in lite mer detaljerat på vad THX och alla deras kategorier är samt gått in mer tekniskt på hur laserdiscen fungerar.

Det är faktiskt kul att få skriva ett sådant här arbete. När man går in entusiatiskt för ett arbete som det här, är det svårt att sluta skriva. Jag har fått svar på hela begreppet THX och hur laserdiscen fungerar. Egentligen är ju syftet med arbetet som jag försökte komma in på lite tidigare att vara som en slags handbok för folk som vill veta mer. Även få kunna spåna in i framtiden.

Material som användes var tidningen Hemmabio, Internet samt all kunskap som jag samlat på mig genom åren jag blev bekant med hemmabio. Det fanns svårigheter med arbetet då det inte har skrivits så särskilt mycket om hemmabio, utan den information som finns har oftast varit som sådan att du måste känna till alla begrepp innan du förstår sammanhanget. Jag har försökt att göra arbetet så objektivt som möjligt, för att sedan kunna få lite diskussion längre fram i kapitel framtiden.

Detta arbete har i alla fall tagit mig väldigt mycket tid. Det har faktiskt runnit iväg en hel del pengar genom att sitta på Internet för att hitta något bra som kan ge en nya idéer. Vill även passa på att tacka Janne Fröberg som har bidragit med de dyra färgutskrifterna.

Trevlig läsning, önskar jag Stefan Borensjö!

Hemmabio hindrades länge av bristande teknik och motvilliga filmbolag som inte ville släppa material för hemmabruk. Men under senare delen av 80-talet utvecklades tekniken; begreppet "hemmabio" fick en mer reell innebörd. Och film- och elektronikindustrin anade en marknad……

Hemmabion föddes egentligen först i och med att videobandspelaren blev vanlig i hemmen. Den blev en så pass stark produkt att den hotade biograferna, som dittillls varit det enda sättet att avnjuta film. Folk hyrde hellre en film på video, och fördelarna är desamma än idag; Du kan hyra vilken film du vill, när du vill. Du kan pausa när du vill, och du slipper popcornsprasslande bänkgrannar som hela tiden kommenterar filmen.

Och visst minskade antalet biobesök. Detta drev fram en förfining av filmerna/biograferna vad gäller bild- och ljudkvalitet. Nya avancerade ljudsysten utvecklades liksom större filmformat, allt för att garantera att biografen erbjöd något som videobandspelaren inte kunde.

Till en början gav denna utveckling biograferna en fördel framför videobandspelarna. Efter ett par år visade det sig dock att folk likt förbaskat ville titta på film hemma. Och detta inte bara med en hysad kvalitet. Det skulle vara lika om inte bättre ljud och bild som de större biograferna kunde erbjuda. Därför kunde man se uppkomsten av VHS-bandspelare med stereo, filmkanaler via satellit, plattare och större bildskärmar i våra TV-apparater, man utvecklade även det befintliga stereoljudet så att det kunde återge surround.

Denna utveckling, som påbörjades på 80-talet har fortsatt och t om accelererat. Tekniken har gått framåt i sjumilasteg, och vi har fått utrustningar som återskapar ljud och bild med en kvalitet som ligger i närheten av de bästa biografernas. Hemmabio är idag den mest växande delen av HiFi-branschen, och allting tyder på att utvecklingen fortsätter.

När folk tänker titta på en film tänker de mest bara på bilden. Det som verkligen skiljer en hemmabio från en vanlig TV är ljudet. Med det menas inte att bilden inte är viktig, bara det att bilden och ljudet tillsammans skall ge dig en större upplevelse.

Det var nämligen stjärnornas krig regissören George Lucas som gav biobesöket en större upplevelse. Genom att ta hjälp av Dolby Laboratories, sedan fullgjorde Lucasfilm hans mål; de gjorde det till det "ideala" biobesöket genom att använda något som kallas THX (förklarar det i nästa kapitel). George Lucas började sedan undersöka möjligheterna av att flytta in ljud av riktig bio-klass in i hemmet. Det första han märkte var att filmljud var mixat för att spelas upp i stora lokaler. Därför, var någonting tvunget att kunna konvertera bioljud till mindre hemmabio-anläggningar. Och det var där Dolby Laboratories kom in (det tas också upp i nästa kapitel).

Hemmabio är egentligen ett heltäckande namn på flera vitt skilda komponenter. Hemmabio handlar ju inte bara om ljud utan även om bild. Hemmabiokonceptet omfattar således återgivning av ljud, återgivning av bild, samt olika media för att lagra och spela upp film. Termerna kring dessa komponenter är många och för dig som är ny på området hemmabio är det inte så lätt att hänga med bland de olika tekniska begreppen. LD, VHS, AC-3, THX, DVD, NICAM; vad betyder allt och var hör det hemma?

Detta är lite vad jag tänkt reda ut på kommande kapitel. Att du gillar film vet jag redan att du gör.

Att återge ljud kopplat till bilder är egentligen första steget i hemmabiokoncepteptet. Återgivningen av ljud inom hemmabion är dock inte ensidig, utan flera olika system existerar bredvid varandra. Det allra enklaste av dessa system är stereo. Stereo inom hemmabion fungerar precis som musik inspelat i stereo. Två kanaler, en vänster och en höger används för känslan av att ljud flyttas sidledes i bilden.

Något som nog alla som har stereovideo eller stereo-tv kommit i kontakt med är ordet Nicam Stereo. Detta system blev tillgängligt under slutet av 80-talet och det är beteckningen på den kodning av ljudsignalen som b la Sveriges television använder när de sänder program med stereoljud.

Dolby Stereo är ofta något man förknippar med biobesök. Detta system är utvecklat av Dolby Laboratories och ligger till grund för de stereo- och surroundljud som biografer och hemmabio använder sig av idag. Beteckningen Dolby Stereo används vad jag vet inte på hemmabioprodukter, har i och för sig sett det på en del

Äldre VHS-filmer. Dolby Stereo är ett tvåkanals stereospår som, med Dolbys speciella teknik, även innehåller ljud för center och surroundkanalen.

"Stereoljud blev alltså det första steget till att skapa hemmabion" (Hemmabio nr.4, november 1996). Med en enkelt utförande av en stereovideo kopplat till en stereo gjorde en enorm skillnad jämfört med monoljud. Stereo gör att ljud kan röras i sidled, men med högtalarare bakom tittaren skulle man kunna få ljudet att nå runt tittaren. Man skulle alltså vara en del av ljudupplevelsen – surroundljud.

Idén med högtalare både framför och bakom åskådaren föddes av Ray Dolby. Systemet fick alltså namnet efter sin grundare – Dolby Surround. Denna ljudåtergivning fick första genomslag på biograferna under namnet Dolby Stereo, men i början av 80-talet började även förstärkare och recievers med Dolby Surround dyka upp på hem-marknaden.

För att inte gå in allt för tekniskt, så att även en lekman kan förstå. Dolby Surround arbetar med tre ljudsignaler som "göms" i stereosignalen. Precis som stereo har systemet en vänster- och en högerkanal. Centerkanalen är "fejkad" och skapas av ett monoljud som till lika delar läggs i vänster resp höger frontkanal. Örat uppfattar detta som ljudet kommer från mitten.

Till detta läggs sedan en monokanal som placeras bakom tittaren. Och helt plötsligt så har ljudbilden fått ett djup och omsluter nu tittaren. Detta är dock gammalt idag och ersatt av…..

Ganska snart märkte man bristerna hos Dolby Surround-systemet. Satt man inte i mitten av ljudbilden, utan något åt sidan, så flyttades ljudbilden. Detta gjorde att t ex röster inte alls såg ut att komma ur munnen på den som talade. Istället kom ljudet bredvid TVn.

För att råda bot på detta problem utvecklade Dolby Laboratories ett nytt ljudsystem, Dolby Surround Pro Logic. Detta system lade till en särskild centerkanal till de två tidigare stereokanalerna och surroundkanalen; tre kanaler blev fyra. Ljudet mixades nu så att de ljudkällor som skulle komma från mitten kom ur centerkanalen och dess högtalare. Man kunde nu sitta lite vid sidan av, utan att uppleva att dialogen kom vid sidan av TVn.

En viktig punkt när man talar om Dolby Surround Pro Logic är att både center- och surroundkanalerna är frekvensbeskurna. Detta till skillnad från höger och vänster kanal som återger hela frekvensspektrat. Mittenkanalen kommer under film att främst återge dialog, medan bakkanalen (surround-kanalen) skall återge klang- och kringljud. Varken center- eller surroundhögtalarna behöver alltså återge lågbas, och högtalarna är oftast anpassade efter detta.

Det allra senaste (1997) ljudsystemet inom hemmabion är det nya surroundljudet Dolby Digital. Skillnaden mellan Dolby Pro Logic och Dolby Digital ligger b la i att Dolby Digital är en digital packningsmetod. Detta faktum, att ljudet är digitalt lagrat, gör att bruset försvunnit helt.

Dolby Digital skiljer sig även i och med att den arbetar med fem separata kanaler. Den har även en sjätte kanal för lågbas, därav "5.1 kanaler" som man kan se i samband med annonser. Dolby Digital återger även full frekvens i alla kanaler. Det finns egentligen bara en nackdel med Dolby Digital. Det är att surroundkanalerna är i stereo, och då kommer man till problemet som man löste med centerhögtalaren i frontsystemet. AC-3 kallades detta system när det var utformat för hemmabruk, men för att inte skapa förvirring har man nu fastslagit att det även för hemmabruk, precis som på biograferna skall heta Dolby Digital.

THX

Du har säkert sett de tre magiska bokstäverna fylla upp biografduken (om man gått på en RIKTIG biograf), du har sett dem på förstärkare, högtalare och laserdiscar, men inte många vet vad det står för. Efter en liten undersökning där jag frågade ett 30-tal personer på skolan, de flesta av dessa 30 gick teknisk. Jag frågade; "Vad är THX ?". Jag fick många underliga svar, men endast två svarade någorlunda rätt, det berodde till stor del på att jag knappt inte gjort annat än tjatat om vad THX är, och lite hade de snappat upp.

THX i filmvärlden har ingenting att göra med doktor Sandbergs undermedel att göra, som jag hittade då jag letade fakta om THX. Denna Sandberg skulle nog råka i blåsväder om Lucasfilm fick höra talas om den småländska medicinen. "THX är en förkortning av thymusextrakt. Preparatet har tagits fram av veterinären doktor Elis Sandberg, Sverige. I dag finns kliniker för THX-behandling i Aneby och på ytterligare ett antal

platser i landet. Hittills har ca 150 000 människor behandlats med THX-injektioner" (Alternativmedicinkommittén). Det är säkert en bra medicin, men för först och främst är THX ett registrerat varumärke för Lucasfilm Ltd.

Ursprunget till bokstavskombinationen är dock lite oklar. Lucasfilm själva har velat marknadsföra idén att det står för Tomlinson Holmans eXperiment, men den är jag och många med mig tveksam över. För THX har dykt upp långt innan Holman hade någon som helst anknytning till Lucasfilm; George Lucas första kommersiella film hette t ex THX 1138, Harrison Fords bilnummer i Sista natten med gänget är THX 138.

Flera referenser till både THX och 1138 dyker upp om och om i Star Wars-filmerna. Antagligen får vi aldrig veta vad det egentligen står för.

Legenden säger att THX föddes när George Lucas upptäckte hur illa det lät i nästan alla biografer när man visade den första Star Wars-filmen. Publiken verkade inte bry sig utan kom i miljoner och George Lucas blev en rik man. En del av pengarna från den första filmen plöjdes ner i det som skulle bli Skywalker Ranch, med massor av dotterbolag för efterbearbetning av film. Där föddes THX sedan Lucas blivit djupt imponerad av ljudet från en biografinstallation designad av Tomlinson Holman. Holman anställdes för att designa och bygga Skywalker Sound Facilities. För detta ändamål utvecklade han ett delningsfilter för biografhögtalare som var den första och enda produkten i Lucasfilms THX-program som de själva tillverkar.

Härifrån gick det snabbt och idag består THX av följande delar:

• THX Theatre Certifikation Program
• THX Theatre Sound System
• THX Theatre Alignment Program
• Home THX
• THX Laserdisc Program
• THX Digital Mastering
• Marknadsföringskoncept

De tre första handlar enbart om film på biograf, så det tar jag bara lite kortfattat.

Detta är i princip ett regelverk som en biograf måste uppfylla för att få använda THX-logon i sin marknadsföring. En viktig del är THX Theatre Sound System. Detta kan se ut på många sätt, men alla komponenter måste vara godkända av THX precis på samma sätt för hem-THX.

Vill du veta mer hänvisar jag till Hifi & Musik nr 5/92 där Mats Meyer-Lie presenterar detta system.

Detta är kanske den mest okända delen av hela THX-komplexet. En komponent som inte annonseras alls. Samtidigt är det den mest tilltalande delen, kanske just därför att den sker så nästan totalt i skymundan samtidigt som intentionerna känns äkta.

Liksom de flesta övriga delar av THX komplexet har Theatre Alignment Program en samling regler och specifikationer i botten; allt ifrån kvalitén på filmkopian till skärpan då den visas på duken (<68 linjer/mm i mitten , <40 linjer/mm i hörnen).

THX har kontrollörer som följer upp det hela med jämna mellanrum. Programmet är emellertid knutet till filmen och inte till biografen, så det är fullt möjligt att en film uppfyller alla krav ena veckan, men inte gör det veckan därpå. Kostnaderna betalas av filmdistributörerna.

Nu har vi kommit fram till det som egentligen intresserar mig och förhoppningsvis dig. Hem-THX är inte ett nytt ljudsystem vilket många tror. Hem-THX är ett sätt att konfigurera en hemmabioanläggning, och inte nödvändigtvis det bästa.

Precis som med biograf-THX är hem-THX en samling regler för de olika komponenterna som ingår i hemmabioanläggningen. Det är viktigt att understryka att detta är THX (egentligen Tomlinsons Holmans) uppfattning om hur det ska se ut. Även om det finns mycket i konceptet som är vettigt, finns det en hel del annat som är ganska tveksamt.

Så här fungerar det: För varje produktgrupp finns det ett antal kriterier som måste uppfyllas innan en produkt får kallas THX-godkänd. En tillverkare som önskar använda THX-namnet på sin produkt måste skicka den till Lucasfilm för godkännande. I samband med detta betalas en en ganska hög testavgift. Om produkten godkänns, får de sätta ut THX-logon på apparaten, och får sedan del i THX massiva marknadsföring. För varje apparat som tillverkas måste tillverkaren sedan betala en licensavgift till THX.

Observera att ingenting säger att en THX-godkänd apparat är bättre än en som inte är godkänd. Det enda det innebär är att apparaten ifråga uppfyller THX-normerna. Varken mer eller mindre.

Vilka är då dessa normer? För att besvara den frågan måste vi titta på varje produktgrupp för sig.

Decoder – förförstärkare

Dekodern måste till att börja med vara utrustad med Dolby Pro Logic; detta är en förutsättning, Vidare måste den ha några kretslösningar som är specifika för THX.

Den första är re-equalization; diskanten är hissad i filmljud eftersom en hel del diskant försvinner då ljudet passerar genom filmduken. Dessutom uppstår ytterligare diskantförlust eftersom du sitter så långt ifrån högtalarna i biografen. När du lyssnar i ett normalt vardagsrum kommer ett sådant ljudspår att låta vasst eftersom du sitter så mycket närmare högtalarna och du inte har duken i vägen.

Re-equalization strävar alltså efter att forma tonkurvan så den blir subjektivt rak. Det andra tillägget är egentligen två. De kallas timbre matching och de-correllation. Timbre matching är en tonkorrigering som sägs matcha bakhögtalarnas ljud till det från framhögtalarna och göra panoreringar mellan front och bakkanalerna jämnare och bättre.

De-correllation är avsevärt mer komplicerat, Eftersom bakkanalerna i Dolby Pro Logic matas med en och samma monosignal finns det risk att de kommer att upplevas som en fantomljudkälla placerad mellan högtalarna. Med hjälp av en förskräcklig massa elektronik gör den här kretsen om monosignalen till två "fuskstereo-kanaler". Det här tycker jag är det mest tveksamma i hela THX-konceptet.

En THX-godkänd dekoder måste ha en separat sub-basutgång., filtrerad över 80Hz. Vidare finns det specifikationer för distorsionsnivåer och dynamik.

Det här är sannolikt den minst kontroversiella delen av normerna. Det handlar om minimispecar, och det finns flera förstärkare som överträffar dem med marginal; utan att vara THX-märkta. Återigen, THX-märkningen är ingen undermedicin, det är bara en garanti att dessa minimikrav uppfylls.

En THX-förstärkare måste ha en uteffekt av minst 100 W per kanal i 8 Ohms last och måste kunna leverera mer än 29 volt i en 3-Ohms last. Förstärkaren måste vara helt stabil med 1 Ohms last och testas dessutom med diverse reaktiva laster. Distorsionsspecen har kritisrats av många licenstagare; en THD-siffra i närheten av 0,01 procent är så gott som omöjlig att uppnå utan stora mängder negativ motkoppling.

Utgångsimpedansen måste vara låg. Någon bråkdel av ett Ohm över hela audioområdet. Signal/brusavståndet måste vara högt, och inga mekaniska oljud från t ex transformatorer och fläktar tillåts.

Högtalarna är det område där THX skiljer sig mest från en standard Dolby Pro Logic-anläggning. Standarden är mycket detaljerad då det gäller spridning, frekvensgång, effekttålighet, distorsion, känslighet och mycket annat.

Spridningen är kanske det ovanligaste. En THX-högtalare måste ha en begränsad vertikal spridning för frekvenser högre än 1kHz för att minska effekten av tak- och golvreflektioner. Den horisontella spridningen skall dock vara ganska bred.

Det finns tre sätt att åstadkomma den här effekten; genom att använda hornhögtalare, genom att montera absorbenter över och under diskantelementet och genom att montera två eller flera diskantelement på rad över varandra. Alla tre framhögtalarna måste låta lika; oftast används samma högtalare för vänster-center-höger, men detta är inget krav.

Högtalarna måste ha en rimlig rak frekvensgång både rakt framifrån och från olika vinklar. De behöver dock inte vara speciellt duktiga i basen, kravet är –3 dB vid 80 Hz. Detta beror på att systemet är avsett att användas med en eller flera sub-basar.

Distorsionskraven är relativt stränga för både harmonisk- och intermodulationsdistorsion.

Impedansen får inte gå under 3 Ohm vid någon frekvens.

Högtalarna testas med rosa brus och en nivå av 100dB i fjärrfältet under flera timmar. Högtalaren måste därefter genomgå samtliga tester igen, och ingenting får ha förändrats pga av tortyren.

En THX sub-bas måste ha rak återgivning ner till 20 Hz i ett 3 000 kubikfot odämpat rum. Det innebär

en –3 dB punkt vid ungefär 35 Hz för en sluten låda. En basreflexkonstruktion måste nå något lägre. Effekttålighetstesten är densamma som för framhögtalarna fast testen sker med en oktav (40 – 80 Hz) rosa brus.

Distorsions- och dynamikkraven är också densamma som för framhögtalarna. Inga mekaniska oljud tillåts.

Detta är den verkligt märkbara skillnaden mot en traditionell Dolby Pro Logic-anläggning- Bakhögtalarna skall inte placeras bakom lyssnaren, utan på sidoväggarna i höjd med lyssningspositionen. Det beror på att dessa måste vara dipoler från 400 Hz och uppåt. I-fs sidan (i fas med framhögtalarna alltså) skall vara vänd framåt och ur-fassidan bakåt. Detta för att garantera att lyssnaren endast nås av indirekt ljud.

Kraven i övrigt är desamma som för framhögtalarna, förutom frekvensomfånget som endast behöver vara 125 till 10 000 Hz.

Jaha, detta skulle ha varit hela hem-THX konceptet, men så blev det inte. Den enorma framgång som THX rönte, främst genom sin utmärkta marknadsföring, ledde till att handeln plötsligt insåg att det var lättare att sälja en dyr anläggning med THX-stämpel, än en billig utan. Det gjorde i sin tur att kraven från tillverkarna på fler THX-märkta produkter växte sig starka. Och Lucasfilm, som trots allt är en kommersiell verksamhet, anpassade sig och uppfann testkrav för andra kategorier än ovan nämda. I nuläget går det få THX-godkännande för laserdiscspelare, projektionsdukar och kablar.

Speciellt kabelkategorin kom till enbart pga av krav från industrin. Testkraven är mycket enkla, i princip bara rimliga värden för impedans, induktans och kapacitans. Intressant är att många så kallade High-End kablar inte klarar dessa basala krav!

Slutligen finns det också en hem-THX-rums equalizer, som kan korrigera för milda rumsstörningar.

Laserdisc-programmet är helt enkelt ett kontrollprogram som löper genom hela tillverkningsprocessen och startar med val av vilken filmkopia som skall användas. Oftast sker detta i samarbete med regissören.

Ibland restaureras filmer md försvunna (alltså inte avsiktligen bortklippta) scener.

Avsikten är att presentera filmen så nära regissörens ursprungliga intentioner som möjligt. Med tanke på hur olika utgåvor av samma film på laserdisc skiljer sig från varandra är detta ett lovvärt iniativ.

Reglerna stipulerar också att om en film hade monoljud så skall skivan också ha det, något som låter som komersiellt självmord (mono..blää!!).

Hittils har alltid THX-versionerna av de filmer jag kunnat jämföra alltid varit bättre, så personligen väntar jag hellre på en THX-disc om det finns ett sådant alternativ.

Bakom det här namnet döljer sig helt enkelt THX videokassetter. Det fungerar på precis som för THX laserdiscar, så jag tar inte upp mer om detta. De första THX-godkända kassetterna var Star Wars- filmerna, sedan följde Independence Day. Det är dem som jag vet finns.

Som jag nämt ovan har det nästan blivit nödvändigt för en tillverkare att låta THX-godkänna dyrare hemmabioprylar eftersom det är så mycket lättare att sälja dem då. Med tanke på att de flesta konsumenter inte har en aning om vad THX är så borde det vara tvärtom. Att man lyckas så bra beror på den synnerligen intelligenta marknadsföringen; THX har lyckats skapa sig en nisch som ett absolut obligatorium för ett värsting-system.

På bio känns THX i alla fall som en nödvändighet, och där är det inte fråga om en ren marknadsföringsploj. Nedan följer ett utdrag ur en liten artikel om THX av Anders Edenholm (Hemmabio nr 6 1995). "Jag såg för några månader sedan den senaste Star Trek-filmen, Generations på The Empire Leicester Square, en THX-biograf. Något var fel! När Enterprise kraschade i snårskogen lät det som om man knycklat ihop cellofan snarare än någon framtida superlegering. Ett utmärkt tillfälle att testa hur Lucasfilm lever upp till sitt rykte.

Det är alltså ingen tvekan om att man tar sitt arbete på allvar då det gäller biografsidan. För hemmabioanläggningen är det dock inte inte samma sak, det kommer inga kontrollörer och ringer på mitt i natten och ber att få kolla att din anläggning är rätt justerad (ingen dum idé egentligen).

Samtliga traditionella TV-apparater består av ett bildrör med en bildkanon. På bildrörets insida finns ett raster som delar upp bilden i punkter eller linjer. Det är detta som ger TV-bilden sin upplösning och det är även detta raster som ger bilden sin karaktär, något som kan variera mellan olika märken. Beteckningar som Trinitron och Black Matrix är alltså beteckningar på olika typer av bildrör.

Den stora skillnaden här är Trinitron-bildrören som utvecklats av Sony. Den har en speciell karaktär och om bilden är bättre eller sämre får man själv avgöra.

Det normala TV-bildformatet (proportionerna mellan bredd och höjd) ligger ungefär på 1,33:1 (eller annorlunda uttryckt; 4:3). Detta betyder att bilden är 33 procent bredare än den är hög. Anledningen till att man valt denna något rektangulära bildform är att filmmaterialet som fanns när TVn introducerades ofta hade dessa proportioner. Det var först på 50- och 60-talet som filmindustrin började använda sig av ett bredare bildformat, och detta har långt senare, bara för några år sedan gett upphov till Widescreen TV, eller 16:9.

Widescreen-TV fungerar precis som den vanliga TVn. Skillnaden ligger endast i bildrörets proportioner. Widescreen-TVn har storleksförhållandet 1.85:1, alltså det bildformat som idag normalt används inom filmindustrin.

Dagens svenska TV-sändningar sker dock i 4:3-formatet vilket innebär att du får svarta kanter på sidorna av bilden. Du kan då välja att "blåsa upp" bilden så att den täcker bildröret ända ut i kanterna. Men då kapas bilden i höjdled.

Ibland sänder SVT filmer i Widescreen. Men eftersom själva sändningen sker i 4:3, så blir det svarta kanter runt hela bilden. TVns zoom-funktion löser detta, men upplösningen försämras eftersom du förstorar bilden.

En "riktig" Widescreen-bild utan svarta kanter kan du idag endast få från laserdisc och DVD-skivor.

Digital TV talas det mycket om, det är det kommande systemet för Tv-sändningar och förra året slog regeringen fast i att digitala sändningar skall upp.

Digital-TVn ser ut precis som en vanlig TV. Skillnaden ligger i sändningstekniken där signalen kommer i digital form. Den nya tekniken kommer dock att kräva nya TV-apparater som kan hantera den digitala signalen. Alternativt kommer det lösa "boxar" som sköter omvandlingen åt din analog-TV. Eftersom signalen är digital så innebär det en reduktion av data och det innebär att det får plats fler kanaler på samma våglängd. Eftersom det är digitalt försvinner många störningar.

Digital-TVn är alltså på gång inom några år, med det kommer att dröja innan den slår igenom. Så man behöver inte vara rädd att köpa en ny TV och finna den obrukbar inom de närmsta åren.

Projektions-TV är allternativet för dig som vill ha större bild än vanliga TV-apparater. I grunden finns det två olika metoder för att projicera bilden – bak- och frontprojektion. Och så här fungerar de:

• Bakprojektion

En bakprojektionsTV fungerar i princip som en vanlig filmprojektor; med den skillnaden att bilden projiceras bakifrån och spegelvänds på en halvgenomskinlig duk. För att minska lådans djup används ett spegelarrangemang så att projektorn ryms inom mått som påminner om en förstorad TV.

Det har funnits skåp av den här typen för smalfilm och diabilder sedan 60-talet, tekniken är känd. På 70-talet utvecklades front- och bakprojektionsapparater med tre katodstrålerör; ett grönt-, ett rött- och ett blåfiltrerat, som via objektiv fokuserades på en sfärisk silverbelagd duk. Maskinerna var stora och tunga, och de krävde ett absolut mörkt rum för att bilden skulle annas.

Nu i slutet av 90-talet har tekniken förfinats, men de riktigt smidiga lösningarna på storbildsvisning hemma har låtit vänta på sig. Ännu väger en trerörs bakprojektor upp emot 100 kg. Det är en TV man undviker att flytta.

Med trerörstekniken får apparaten av naturnödvändighet en ganska stor låda. Den ska kunna ha plats för tre katodstrålerör med optik och speglar samt utgöra fundament för den stora skärmen. Men skärmens storlek (den är 127 cm på en 50-tummare) sätter givetvis gränsen.

Genom att driva vanliga katodstrålerör med hög strålström kan fosforskiktet fås att lysa så starkt att bilden iva optik kan projiceras på en filmduk. De första Tvprojarna var svart-vita. För att göra en färgTV i bakprojutförande är det bara att ta tre svart-vita rör och sätta färgfilter framför rören. Ett blått, rött och grönt filter räcker samt mata rören med bildsignal för respektive färgkanal.

Problemet med tekniken är att få bilderna från de tre rören att exakt täcka varandra. Missar täckningen blir bilden oskarp och vitövergångar blir kantade av rött, blått, grönt. Fenomenet kallar konvergens och har alltsedan projektionsTVtekniken började varit ett bekymmer. De jordmagnetiska fälten påverkar rörena avlänkning så at konvergensen går förlorad. Högtalarmagneter kan få elektronstrålen att skjuta fel. Flyttar en projektionsTV gör man inte ostraffat. En stöt kan få kovergensen ur balans. Den är både mekanisk och elektrisk.

• Frontprojektion

Frontprojektions-TVn använder samma princip, skillnaden är att själva projektordelen inte är inbyggd utan ställs ut separat i rummet ungefär som en diabildsprojektor. Frontprojektorer klarar stora bildformat, men problemet med upplösningen blir allt tydligare ju större bilden blir. Därför kan man använda antingen en quadrupler som ger dig en högre upplösning genom att ge dig fyra gånger så många linjer. En quadrupler fungerar alltså i princip som en:

• Linjedubblare

Ett sätt att förbättra bildens kvalitet är att använda sig av en linjedubblare. En bild består av ett antal linjer som löper horisontallt över bildskärmen. NTSC (det amerikanska) hade 525 linjer medan PAL (europeiska) har 625. Genom att använda en linjedubblare kan antalet linjer utökas och med detta förbättras bildens upplösning. Men eftersom det inte finns någon mer information att hämta än den som sändningen innehåller, så framställs övrig information på konstgjord väg. Linjedubblaren är en processor som jämför linjerna i bildruta 1 med linjerna med bildruta 2. De skillnader som finns mellan de båda bildrutornas linjer fylls sedan ut med en uträknad linje som "borde" ha funnits där. På så sätt förbättras bildens skärpa och stabilitet.

Om en projektor skall kunna ge dig full valuta för pengarna, så måste du ge den goda förutsättningar. Snåla altså inte bort dig när det gäller filmduken.

Ända tills ett par år sedan var det projektortillverkarna som bestämde de krav som ställdes på dukarna; med det slutliga målet att de projicerade bilderna skulle vara så ljusstarka som möjligt. Detta krav hade man för att projektorerna skulle kunna fungera i rum med mycket ljus.

Idag vet vi att man måste ha helt mörk för att en projektor skall kunna fungera tillfredställande. Detta betyder inte bara släckt belysning i rummet, utan även att tak, väggar och golv helst skall vara svarta eller i någon mörk färg. Annars reflekteras ljus från duken mot t ex taket och sedan tillbaka på duken. Detta kanske låter konstigt, men har du någonsin besökt en helvit biografsalong?

VHS-bandaren

Videobandspelaren är hemmabions absolut vanligaste komponent och kommer troligen att så förbli under de närmaste åren. Är man hemmabiointresserad och skall köpa en video skall du ha en VHS med Hifi/stereo för att du skall kunna få ut stereoljud ur dina hyrfilmer och TV-kanaler.

Videospelarnas pris ökar givetvis beroende på antal finesser och prestanda. En videobandspelares bildkvalitet är beroende av antalet videohuvuden som sitter i spelaren. Idag är det i princip standard med fyra huvuden i HiFi/stereo-apparater, men lite dyrare modeller med sex huvuden finns för den som vill ha bättre bild. Skillnaden är inte enorm men visst syns den, särskilt i slowmotion och stillbildslägen.

Hyr/köpfilmsmarkanden för VHS är stor och ökar hela tiden. Numera kommer videofilmerna ganska snabbt efter biopremiären (6 månader till 1 år), och i princip alla har Dolby Surround eller Dolby Surround-kompatibla ljudspår.

Den allra senaste tiden har det visat sig att även den svenska videobranschen insett fördelen med widesreen-formatet för VHS-kassetter. Antalet filmer i widescreen är fortfarande litet men ökar så sakteliga.

Laserdiscspelaren är idag jämte DVD det optimala mediet för visning av film i hemmabiomiljö. Laserdiscen är faktiskt väldigt gammal, systemet lanserades av Philips 1972. Det är först nu när hemmabio börjar väcka intressen som laserdiscen börjar uppmärksammas.

En laserdisc ser ut som en stor CD-skiva, och i likhet med denna lagras ljudet digitalt. Bilden lagras analogt, men med superb bildkvalitet.

"Laserdiscen har alla fördelar på sin sida. Inga spolningstider, inget slitage, försumbara störningar, samt väldigt hög kvalitet på bild och ljud. Lägg sedan in aspekten att man snabbt får tag på filmer (ibland tidigare än de har biopremiär i Sverige) samt att filmerna ofta återges i originalbildsformat, så förstår du att det saknas egentlig konkurrens till laserdiscen."(hemmabio nr.4 1996)

Filmerna finns i både PAL och NTSC, där NTSC är den betydligt större marknaden. Nu 1998 finns det kring 12 000 titlar med ökningstakten 10-15 titlar i veckan. NTSC-skivorna importeras från i huvudsak USA, men även Japan och Hong Kong är intressanta filmområden. Laserdisc-spelaren lär överleva ett bra tag fast att DVD kommer att slå igenom inom en snar framtid. Samlare och filmfolk (bl a James Cameron, Quentin Tarantino och Clive Barker) hyllar laserskivan som det bästa mediet för återgivning av film hemma.

En fråga som jag kom fram till var hur detta system som är överlägset VHS egentligen fungerar. Det fungerar med hjälp av frekvensmodulering. Alltså denna optiska skiva har bara två signalnivåer: "grop", "ej grop". Man kan säga att det är ungefär en motsvarighet till datornvärldens 1 och 0. I en frekvensmodulator använder man två elektriska vågor: bärvåg och signalvåg (videosignalen i detta fall). Bärvågen har normalt en fast frekvens, men modulatorn ser till att ändra denna frekvens, uppåt respektive nedåt, i takt med att signalvågen ändrar spänning. Nu kanske du undrar vad signalvågen styr? Jo, frekvensen, men frekvensen av vad? Jo, frekvensen av gropar i spåret. Vid avspelning vänder man processen och låter en krets i spelaren alstra bärvågen. En demodulator jämför sedan bärvågens frekvens med den signal som finns inspelad på skivan. Frekvensskillnaden omvandlas till spänning. Och eftersom skivsignalen hela tiden varierar i frekvens kommer också den resulterade spänningen att variera uppåt och nedåt. Det vill säga; ut från demodulatorn får vi den videosignal som ursprungligen spelades in. Laserdiscen innehåller även en hel del digital information: två digitala ljudkanaler, bildindex m.m.

Metoden för den digitala informationen är väldigt smart. Den kan i och för sig inte till 100% kompensera den analoga teknikens nackdelar och då framförallt de tre stora: brus, svaj och signalstörningar.

Bruset finns där. Signal/brus-förhållandet är 70 dB (med brusreducering inkopplad), att jämföra med den digitala signalens 96 dB. Svajet finns där och kallas för "gitter". Det ställer dock inte till med så stor skada eftersom videosignalen alltid innehåller en hel del synkpulser som är till för att rätta till sådana brister.

Och till slut signalstörningar som damm och repor. När det blivit repor på cd-skivor har du kanske märkt att detta blir till följd att det "hoppar" till, i laserdiscens fall blir det detsamma, fast att det då hoppar över någon bild. Fast enligt Björn Lundgren som är teknisk support hos PIONEER säger: "-Plastskiktet är mycket tjockare än på en CD. Det ska till rätt stora skador till innan det märks." Han anser allstå att det inte ska vara några bekymmer. Okey, då har jag fått svar på frågan hur laserdiscen fungerar.

DVD (Digital Versatile Disc) är och kommer att vara framtidens medium för både film, musik och data. Nu kommer jag bara att ta upp lite kort om DVD för att sedan återkomma längre fram i kapitlet –FRAMTIDEN-. För att DVD är framtiden! En DVD-skiva har samma storlek som en cd-skiva, men där stannar likheterna, för en DVD-skiva är så mycket mer. DVD är helt och hållet digitalt, därför kommer du att slippa störningar på både bild och ljud. Den presterar en ohyggligt bra bild; bättre än tidigare hemmabiomedier som VHS, S-VHS, CD-I och Laserdisc. DVD ger oss valmöjligheter som inget tidigare filmmedium kunnat ge oss, med ett ljud rätt utnyttjat bra bättre än cd-ljud. Det är bara upp till film- och skivbolagen om DVDn skall lyckas. För det är ju trots allt dem som står för mjukvaran.

DVD kan fullt utnyttjad innehålla en film på maximal längd av 135 minuter. Föritom filmen, finns det plats för åtta olika ljudspår, 32 olika textningar, samt annan friliggande information som trailers, making of, textinformation om skådespelare och regissörer, grafiska kapitelmenyer och mycket annat.

Den enda stora nackdelen som jag kan se är det idiotiska valet att slå upp olika regionskoder för spelare och film. Det handlar om att filmbolagen av strategiska skäl vill behålla kontrollen över filmpremiärerna världen runt. En videorelease kan faktiskt äga rum i USA innan ens filmen haft biopremiär i Europa. Ett förutsägbart krav från filmbolagen är därför att man ska kunna styra spridningen även hos DVD-mediet.

Detta betyder att om du t.ex har en europeisk spelare och köper en film på semester i USA, så kan din DVD-spelare alltså vägra att spela upp den.

1. USA
2. Japan, Europa, Mellanöstern och Sydafrika
3. Sydostasien och Hong Kong
4. Australien, Nya Zealand, Central- och Sydamerika
5. Nordvästasien och Nordafrika

6. ---

   Kina

Tidigare chefen på Panasonic, Richard Kraft, påmminner om att det tog 10 år för färg-TVn att nå en miljon sålda enheter trots att skillnaden mot svart/vitt var uppenbart större än skillnaden mellan vanlig TV och HDTV.

• "Det kommer säkert att ta tid innan HDTV finns i de flesta amerikanska hem", säger Kraft.

Det stämmer nog, det han säger. Och Sverige har alltid hakat på trender från USA.

DVD som sagt, det är idag ett begrepp i USA. Sedan introduktionen för ett år sedan har det sålts 500 000 spelare och 1,5 miljoner filmer. 600 DVD-titlar finns idag tillgängliga i USA, och försäljningen av både hård- och mjukvara går bättre än vad både CD och VHS gjorde vid sina respektive introduktioner. Jag hoppas bara att detta fortsätter. Med DVD, HDTV och även Dolby Digital (se kapitel 2) har du nog framtiden. Det är ju först nu som hemmabio börjar bli ett begrepp i Sverige. Jag tror på en framtid där man tittar på bio –HEMMA-. I takt med att fler folk upptäcker hembions möjligheter kommer priserna också att sjunka, jag har redan märkt nu att priserna sjunker. Det är nog troligt att man bygger om ett helt rum endast för hemmabio. En projektor på 300 tum, DVD, Dolby Digital förstärkare, NHT-högtalare, bio-fåtöljer eller kommer den hederliga soffan fortfarande hänga med? Vem vet? Ingen, detta är bara en spekulation, men dock en trolig en. Trots alla oklarheter som varit kring DVD, rör det på sig riktigt ordentligt nu. I skrivande stund (4 mars) blev det nyss klart att Scanbox Sweden skall satsa hårt på DVD. Och det är inte gammalt skräp som kommer, utan samtidigt som de senaste rullarna släpps på VHS kommer de släppas parallellt på DVD. Priserna kommer att ligga kring priserna för VHS-filmer, alltså strax under 200 kr för köpfilm och kring 50-lappen för hyrning. Scanbox kommer också i vissa butiker erbjuda uthyrning av DVD-spelare.

Det kommer dock fram många nackdelar. Om nästan alla börjar skaffa Hemmabio som allt annat nytt som kan göras hemma istället för att behöva gå ut, t ex handla via Internet, istället för att gå ut till affären, kan det bli så

att allt, eller det mesta att skötas från hemmet, man kommer helt enkelt inte gå ut, man riskerar att bli asocial. Man blir slö, går aldrig ut, för det är ju jobbigt, när man kan sköta allt från hemmet. Det finns ytterligare ett exempel som kan bevisa mitt påstående. Precis när DVDn fått fart kom ytterligare en teknik för att stöka till begreppen för konsumenterna: DIVX. Detta, att komma med ett nytt system innan det innan har slagit igenom är hämmande för försäljning och tillväxt av det ursprungliga DVD-systemet. Det intressanta är dock det storkedjan Circuit City och en girig advokatfirma från Los Angeles som ligger bakom DIVX säger. Skall först ge lite

klarhet över vad DIVX är. DIVX – Digital Video eXpress, är ett system där du likt en hyrvideo betalar kring

5-7 $ för att kunna spela filmen i 48 timmar. Sedan fungerar den inte längre om du inte ringer tillbaka till hyrfirman och förlänger tiden ytterligare 48 timmar (kostnaden debiteras på ditt kreditkort). Detta kanske en del tycker låter bra, men så enkelt är det ändå inte. Det hela kräver att du har registrerat ditt kontokort hos hyrfirman och att spelaren kopplas till ett modem så att hyr-firman kan tanka över nya titt-timmar. DIVX säger dock såhär:

• Skönt att slippa åka tillbaka med hyrfilmen som kan kastas bort efter 48 timmar.

Motståndare till DIVX har anlitat GREENPEACE, de strider mot det att miljontals skivor efter det att de har tittats på slängas i naturen i framtiden. Turligt nog är det ytterst tveksamt att vi får DIVX i Europa.

Det jag vill säga med det här är att, detta är ett ytterligare ett försök att försöka förenkla, få det att kunna skötas från hemmet, utan att behöva gå ut. Sedan finns det andra nackdelar, inte sånt som har med folkhälsa att göra utan med hur hemmabio skall nå ut till allmänheten. Visst det finns många butiker som börjat att ha med hemmabio bland sitt sortiment, men jag tycker det verkar lite oseriöst, de verkar inte heller vara så speciellt kunniga. Skall du köpa hemmabio och inte vet riktigt vad du är ute efter, råder jag dig att vända dig till hemmabiospecialister, dessa är mer entusiaster än försäljare, de är med det, mer kunniga, vänligare. Jag fick t ex en visning på nästan 2 h utan att ens vilja köpa. I vanliga butiker får man knappt betjäning om de får höra att man bara vill titta istället för att köpa. Det är dock en nackdel att dessa hemmabio-butiker inte finns så många av, och de även lite i skymundan, det brukar bara vara vi som är mer än intresserade som finner dessa butiker. Vad finns mer att ta upp som nackdel, jo, DVDn hade jag faktiskt för inte så länge tänkt ta upp här bland nackdelarna och det oklara. Eftersom det länge höll på och bråkades om ljudstandarder på de Europeiska spelarna. Först hade man valt ett ljud som heter MPEG-2 som det inte finns någon dekoder för, i övriga världen hade man valt Dolby Digital som ljud. Detta var ju ett hot som kanske skulle göra att DVDn skulle försvinna lika snabbt som den kom i Europa, eftersom alla dekoders har Dolby Digital, så skulle du ha haft Dolby Digital och DVD-spelaren, så skulle detta vara värdelöst eftersom du då inte får ut allt ljud ur spelaren. Dock, blev det ändå Dolby Digital efter stora protester, det var tur och i och med att det även släpps filmer i Sverige (bortser från de importerade) verkar det som DVDn är i rätt riktning mot framtiden. Det kommer dock att ta ett tag.

När nu det ändå verkar som hemmabio kommer att vara det folk kommer att välja, hur kommer det då att gå för biograferna, kommer de att tappa alla besökare, när man nu kan se allt hemma och t.o.m. med bättre ljud och kanske även bättre bild? Nej, jag tror ändå inte det. Som i början när TVn kom så minskade ju antalet biobesök, men det fanns ändå alltid folk som gick till biograferna. Som jag till exempel; Jag vill inte vara utan biograferna, fast att jag är en så inbiten hemmabiofantast. Största anledningen är faktiskt att jag inte orkar vänta på hyr/köp-premiären. Det finns dock andra aspekter såsom det Thomas Nilsson i Hemmabio nr 1 1998 säger:

-"…Under många års kringflackande i världen har biograferna ofta varit min allra bästa tillflyktsort. En del går på muséum, andra tycker om att sitta i svala kyrkor och filosofera. Ge mig en stad, en by eller bara en klunga utslängda ruckel på en bergssluttning – en biograf hittar jag ändå! Byggnaden – biografen – är ofta en lika stor upplevelse för mig som själva filmen. Man vet aldrig vad som kan hända. I en håla i Tunisien öppnade man helt sonika taket en bit in i filmen när det blev för varmt i lokalen. I Thailand får man inte sitta ned förrän man sjungit landets kungs lov, och en gång, i en fullpackad (!) salong i Marrakesh blev jag hög som en flaggstång, när duken med en Bruce Lee-film plötsligt försvann i haschdimmorna."

Vad ska man då dra för slutsatser om det Thomas säger? Kan själva byggnaden vara en lika stor upplevelse som själva filmen? Jag tror faktiskt att det ligger sanning i det han säger, jag finner det så i alla fall. Detta tål att tänkas på i alla fall. Till sist vill jag säga en sak som dock är lika säker som alla oklarheter om framtiden : - Den som lever får se!

Sedan har vi THX. THX skapades av filmregissören George Lucas som ett försök att ge biograferna en gemensam standard för högkvalitativ filmvisning. THX är inte något ljudsystem, utan innehålller riktlinjer inom bio/hemmabio, detta är för enligt Lucasfilm att tittaren skall få en så bra upplevelse som möjligt av filmen. Skall också poängtera att har en produkt THX-stämpling innebär det att den uppfyller Lucasfilms riktlinjer, men det säger inte att den skall vara bättre/sämre än någon annan hemmabioprodukt som inte har denna märkning. Denna märkning är väldigt dyr och därför har många valt att inte betala Lucasfilm massa pengar för testande och slutlig märkning.

Hemmabio är inte alls så svår att få. Genom att börja med att koppla ut din stereovideo till stereon, märker du en avsevärd förbättring. Kompletterar du sedan med Pro-Logic förstärkare och flera högtalare har du det du behöver.

Framtiden ser ljus ut för hemmabio. Laserdisken (en CD-skiva i LP-storlek) har varit stommen, och idag finns det över 16000 film- och musiktitlar tillgängliga – en siffra som ökar med 100 i månaden. Men likt LPn fick en lillebror i CDn har Laserdisken fått en tronföljare i DVDn. På bara ett halvår har DVDn med sin mindre CD-storlek, förbättrade bildkvalitet och smarta funktioner tagit över en stor del av marknaden och säkrat ställningen som framtidens hemmabioformat.

När du sedan har Dolby Digital (stereo i surrounden), en storbildsprojektor som kan ge dig en 300" stor bild, säger jag bara : -Framtiden heter hemmabio – 100% upplevelse! Valet är ditt!

Hoppas att svaren på frågorna i inledningen är uppklarade nu. Vidare hoppas jag att det jag har skrivit fått dig att tänka lite. Bli sugen på detta med hemmabio. Fast som sagt, valet är ditt! Det är något jag har kommit fram till, det kan vara svårt att tvinga på någon hemmabio om man inte vet något tidigare. Med detta arbete har du kraftigt med kött på benen när du ska inhandla din hemmabio, för det är som sagt det jag velat ge. En slags "handbok" för dig som stött på begreppet hemmabio, fast stannat där och vill veta mer. Alla begrepp var de hör hemma och vad de betyder. Hoppas det varit en angenäm läsning.

Hifi & Musik nr. 5 november 1993 (Larssons Offset AB, Södertälje 1993)

Hemmabio nr. 3 september 1996 (Larssons Offset AB, Södertälje 1996)

Hemmabio nr. 4 november 1996 (Larssons Offset AB, Södertälje 1996)

Hemmabio nr. 5 december 1996 (Larssons Offset AB, Södertälje 1996)

Hemmabio nr. 1 mars 1997 (Larssons Offset AB, Södertälje 1997)

Hemmabio nr. 2 maj 1997 (Larssons Offset AB, Södertälje 1997)

Hemmabio nr. 5 oktober 1997 (Larssons Offset AB, Södertälje 1997)

Hemmabio nr. 6 december 1997 (Larssons Offset AB, Södertälje 1997)

Hemmabio nr. 1 mars 1998 (Hedemora Grafiska, Vikmanshyttan 1998)