Spelkort har funnits i Kina och Japan långt tidigare än i Europa. Indiska spelkort finns bevarade från omkring 1000 år tillbaka. Till Europa kom spelkorten med de hemvändande korsfararna. Den första säkra bevisen för spelkortens existens i Europa är i Tyskland år 1377, i Belgien år 1379 och i Frankrike år 1392. I England hade spelkorten en blomstringstid under 1400-talet. Det gick så långt att man år 1463 utfärdade ett införselförbud på utländska spelkort som skydd för landets egna fabrikanter.

Spelkorten är av två huvudtyper. Den ena är den italienska tarokleken, som består av 78 kort. Dels fyra sviter eller färger med 13 nummerkort i varje färg, dels 22 trumf (taroker) försedda med olika symboliska figurer och dels 4 kavaller, kort med ryttarfigurer i rang mellan dam och knekt. Det urgamla spelet Tarok lever fortfarande kvar i Piemonte i Italien, där det skapades för omkring 600 år sedan.

Den andra huvudtypen är vår vanliga kortlek eller rättare sagt den fransk-engelska med 52 kort. Numera kallas ju målarna för kung, dam och knekt, men även dessa namn har varierat kraftigt. Ofta har man som målare i en kortlek valt humoristiska, obscena eller karikerade bilder. I de skandinaviska länderna blev det i början av 1700-talet vanligt att låta målarna vara bilder av medlemmar i de nordiska furstehusen.

Innan boktryckarkonsten uppfunnits var spelkorten en exklusiv artikel. Förmögna personer lät framstående artister måla kortlekar. Vid spelkortstillverkning övergick man så småningom till att använda schabloner. Nästa steg blev avtryck av skurna träplattor. Tack vare detta blev spelkortstillverkning av betydelse för boktryckerikonstens utveckling och typografiens historia.