BRÖLLOPSTRADITIONER

När ett par har bestämt sig för att gifta sig ska de utse en "koumbaros". Det är person/familj som ska välsigna bröllopet och även i framtiden finnas till hands för paret och dess familj. Det är en stor ära men samtidigt ett stort ansvar. Koumbaros är även med och betalar en del av bröllopet. Tanken var från början att man på det här viset utökade familjen och släkten. Det kan jämföras med gudfader/gudmor i Sverige. För vår del frågade vi Stavroula, Georges fars syster, om hon ville vara vår koumbara, vilket hon tackade ja till.

Bröllop i Grekland firas i dagarna tre. Bröllopstraditionerna skiljer sig från stad till stad och från by till by. T o m inom byn finns det olika traditioner i olika familjer. De traditioner som vi här beskriver är de traditioner man följer inom Georges fars släkt, familjen Polyzois.

Dagen innan bröllopet

Festligheterna börjar redan kvällen innan bröllopet. Då är det fest och bröllopskläderna skall inspekteras av släkten. Denna kväll är brudparet helt åtskilda och får inte träffas förrän i kyrkan dagen därpå. Bruden och brudgummen är hemma hos respektive familj för en sista fest bara med de närmaste. Brudens familj har köpt brudgummens kostym, skor och underkläder och dessa finns hos brudens familj. På samma sätt har brudens klänning, skor och underkläder inhandlats av brudgummens familj.

Hos brudgummen inspekteras brudkläderna av de kvinnliga släktingarna för att sedan dansas ut ur huset. Kvinnorna dansar en ringdans utanför huset och åker sedan iväg tutandes med klänningen till brudens hem.
Utanför brudens hem tutas det för att uppmärksamma att brudklänningen har anlänt. Kvinnorna dansar utanför huset innan de släpps in av brudens familj. Väl inne i huset bjuds det på dryck av olika slag. Nu sker överlämnandet av brudklänningen. Tre ogifta vänninor, systrar eller kusiner skall prova klänningen under varsin dans. Sedan tas kostymen fram och överlämnas till brudgummens kvinnliga släktingar. Allt under pågående dans.
Efter dansen lämnar brudgummens släktingar brudens hem och fortsätter hem till brudgummen för fortsatta festligheter.

Bröllopsdagen

Bruden gör sig iordning med hjälp av sina kvinnliga släktingar. Besök hos frisör för håruppsättning och sminkning hör förberedelserna till. Om man gifter sig på sommaren i Grekland sker vigseln oftast sent på kvällen då det är någorlunda svalt(dock kan vara uppemot 25-30 grader kl 21!). Respektive familj samlas hos sig vid ca 19-tiden. Sen går man i samlad trupp mot kyrkan. Man kan antingen ha en orkester som spelar musik från restaurangen eller en grupp som går med mannens familj mot kyrkan. Denna dag är en mycket stor dag för de stolta familjerna som vigs samman och man vill att det ska spelas musik från början till slut. Och alla i byn ska höra att det är bröllop på gång!

Väl framme vid kyrkan står alla och väntar på bruden. Hon kommer till kyrkan i bil, som körs av "koumbaros", d v s bestman. Bilen kör ett antal varv runt kyrkan och tutar för att alla ska höra att bruden anländer. Bruden möter brudgummen utanför kyrkan och man går gemensamt in.

En grekisk-ortodox vigsel inleds med att paret förlovar sig formellt. Tre gånger säger prästen:"Guds tjänare Giorgos(Georges) trolovar sig med guds tjänarinna Charlotta. I faderns och sonens och den heliga andens namn. Amen."

Medan ceremonin pågår delas risgrynen ut och tyst är det aldrig i kyrkan. Alla pratar under vigseln. Prästen läser ur de fyra evangelierna bl a om kvinnans plikt att lyda mannen, men enligt grekisk tradition stampar då kvinnan mannen hårt på foten(osynligt förstås). Sen är det dags för själva sammanvigningen: de vita lagerkransarna välsignas av prästen, evangelierna betygas vördnad genom kyssar. Sedan sker själva vigseln av "koumbaros"(bestman), det är han/hon som genom att föra kransarna över huvudena befäster äktenskapet. Vigselakten tar ungefär en timme. Inte alla bröllopsgästerna stannar i kyrkan hela tiden, utan går ibland ut för att lufta sig. Gästerna antingen står eller sitter. Efter att brudparet och koumbaros återigen kysst evangelierna dricker paret tre klunkar vin var. Och efter vindrickandet ska paret ledas av prästen tre varv runt bordet under ivrigt risgrynskastande inne i kyrkan.

Efter vigselakten får alla gå fram och gratulera brudparet, bestman och respektive föräldrar. Man ger då sin bröllopsgåva till brudparet. Man kan ge presenter till paret (vilka i så fall ges senare)men vanligtvis ger man en slant så att brudparet får en bra start i livet. Man fäster då sedlar/kuvert på mannens och/eller kvinnans kläder när man går förbi.

Vid utgången ur kyrkan står flickorna i familjen och delar ut "boubouneres" till alla gäster. Det är en liten present, ofta godis, som man får som minne av bröllopet.

Nu går alla mot restaurangen i byn, medan brudparet åker iväg för att fotograferas. På restaurangen har festen säkert redan smygstartat. Till dessa bybröllop bjuds naturligtvis många in. Familjerna är fortfarande stora ute på landsbygden och det blir många kusiner att bjuda! Det är inte ovanligt att festerna har 200-300 gäster.

En liten byrestaurang har naturligtvis inte kapacitet att ta emot så många gäster inne på restaurangen, utan man stänger helt enkelt av gatan och ställer ut alla bord. Bordsplacering existerar i stort sett inte, utan man sätter sig med sina närmaste (sen kan det ändras under kvällens gång). Man kan heller inte vänta på att alla har fått sin mat serverad utan man äter när man får in sin mat(kommer i omgångar).

Och i vinguden Dionysos anda håller festen med mat, vin och dans på så länge gästerna orkar, om man så vill, hela natten lång...

Dagen efter

Brudparet, föräldrarna och gästerna tar igen sig. De nygifta tar emot gäster hemma hos sig för att gästerna ska kunna överlämna ev presenter och för att dricka kaffe och smaka på kakan som den nyblivna hustrun har bakat.