Vad är livet?
Varför lever vi?
Detta är ju som bekant stora frågor som vi människor funderar från och
till på ganska mycket i våra liv. Just nu känns det ganska akutellt för
min del, och jag känner ett visst behov av att nedskriva mina tankar för
framtida fundering.
Dagarna knallar på och är sitt vanliga jag, dag ut och dag in, inte
mycket händer, ibland skolkar man, ibland går man till skolan och går
inte särskilt mycket där. Denna tristess är ganska total, men som tur är
har man ju saker som man lever fär, och någonstans bland dessa, utan att
man kan förstå det finns livets mening för min del. Dessa saker är
ganska patetiska, och det är svårt att ställa någon förklaring, eftersom
det alltid finns ett varför av någon konstig anledning. Detta varför
måste ju för innihelvete ta slut någon gång. Som tillexempel, jag tycker
för det mesta att det är ganska roligt att hålla på med 3dgrafik, men
varför? varför skänker det mig glädje att sitta och hålla på med bilder,
och varför blir jag nöjd med dessa, förklaringen är ju självfallet
biologisk. Men det känns ganska svårt att förstå. Hur som helst finns
det iallafall i mitt liv vissa saker som för mig att känna glädje, och
som ger mig någonting som känns värt att leva för, allt bottnar från
början sjävlfallet i att jag känner personlig tillfredsställese när jag
gör dessa saker. Människan är ju trots att hon försöker ge sken av att
hon inte är det, ett mycket självupptaget och egoistiskt djur. Så, vad
är det då som skänker mig tillfredsställese? Jo, framförallt 3dgrafik
(när jag har inspirtaion så klart) och detta är ju då i form av att jag
känner mig nöjd när jag gjort någonting som mina ögon uppskattar, och
som andras ögon också kan uppskatta, dvs, själviskhet. Vad finns det mer
då? Jo, måleriet så klart. Jag tycker om att måla, samma anledningar här
som med 3dgrafiken att jag känner mig glad och upprymd när jag gjort
något jag är nöjd med. Livet skulle bli bra tråkigt utan människor att
visa sina saker för, det inser jag så klart. Stackars de människor som
aldrig får någon uppskattning. Men, det är ju så. . .Jag säger som någon
berömd person sade en gång: "jag har inte träffat en människa som inte
var bättre än en annan på någonting". Det är SANT. Vi är alla egna
individer och vi måste ta hand om oss själva. Så, nu kommer vi då till
kärleken, det ni. Kärlek är enligt mig en komplicerad biologisk process,
som också den bottnar i varje människas behov att bli älskad, om det då
är två personer som älskar varandra är det ju idealiskt. Så? Vad är då
sex?. Ett behov enligt mig, som alla människor har, vare sig de vill
erkänna det eller inte. Visst, enligt mig finns det ju saker som ger
bättre upplevelser än sex, tex musik som är bra. Men vi får ju faktiskt
ta och erkänna alla personer av det mänskliga släktet, att vi faktiskt
inte skulle klara oss utan sex. Sex är en nödvändighet, och en
närhet som visar att man bryr sig om varandra. Jag säger inte att man
måste vara förälskad för att ha sex med någon, man kan ha det trevligt
och visa att man bryr sig iallafall. Jag har inte sagt det här, men jag
har sagt det förr, jag älskar alla människor, och de som uppför sig som
svin är det synd om, för de vill faktiskt bara ha uppmärksamhet. De som
uppför sig som svin, trots att det är uppskattade har jag dock lite
svårt att färstå, men i vissa fall kan det ju vara så att man helt
enkelt inte fungerar så bra tillsammans med vissa typer av människor,
och det är bara att acceptera detta som ett ont faktum.
Så, vad är då livet?
Mycket bra fråga får jag lov att säga, vad är själen egentligen? Jag
brukar nöja mig med att säga att jag är jag, och ingen annan, men det
räcker inte riktigt. Jag är självfallet mig själv för att jag trivs med
det, och jag kan förstå andra som gärna vill se likadana ut, och sådär,
eftersom människan i grund och botten är ett flockdjur, vi klarar oss
inte utansällskap, av den enkla anledning att då kan vi inte få den
kärlek och uppmärksamhet vi behöver. Jag umgås nästan uteselutande med
personer som tänker i banor liknande mina egna, det är så vi trivs bäst,
och dessa människor är dessutom i alla högsta grad sig själva. Jag
brukar ju säga att jag skiter i vad andra tycker om mig, det gör jag
självfallet inte, men jag vet att det finns mnniskor som bryr sig om
mig, och som accepterar mig för den jag är, därför så skiter jag i vad
personer som inte accepterar mig tycker och tänker om mig, mitt
utseende, mina åsikter etc. Så, återigen till livet efter av-vägar. Jag
tror att livet är en slump, och att själen är en biprodukt av vår
intellegens. För att klara av det vi verkligen klarar av måste vi vi ha
en själ. Simpelt. Den finns där för att skydda oss och för att åter
igen, se till så våra grundläggande behov tillfredsställs. Vad som
händer efter döden, kan vi ju som bekant bara spekulera i. Jag vet inte.
Det skall hur som helst bli intressant att se. åter till lite
filosofering över livet . . (hopp-hopp, det är sent på kvällen). Ja,
varför ligger jag egentligen vaken just nu ? Jo, det är därför att jag
genom olika sitter uppe sent kvällar lyckats förvränga dyngnet så
innibomben. Detta mest på grund av att jag stäler ganska hårda krav på
mig själv, jag vill helt enkelt bli bäst, inom 3dgrafiken, alla områden.
Och då finns det ingen nåd enligt mig, självfallet har jag vissa
formsvackor, och jag finner det ganaks svårt att accceptera detta from
time to time, så att säga, men det måste man faktiskt göra. Man måste
unna sin hjärna lite annan gymnastik än bara 3dgrafik dag ut och dag in.
Hjärnan kräver omväxling, annars blir dt tråkigt, tyvärr är det bara att
acceptera, men man kan känna sig nöjd över att om man tar det lite lungt
och gör andra saker man tycker om ett tag så brukar formen återkomma.
Tyvärr kan det ju vara lite tråkigt att ha formsvackor på olägliga
tidpunkter, men sånt är livet. Det är bara att acceptera och se glad ut.
Det är ju faktiskt så att vi arbetar onekligen bäst utan press, även om
det ibland kan vara mycket nyttigt att ha lite press på sig, så man blir
tvingad att rycka arslet ur vagnen. Kärlek är också ett mycket bra sätt
att motionera klumpen mellan axlarna, och det är väll mest i hög grad
vad jag har hållt på med på sista tiden. Förutom 3dgrafiken då så klart.
Kärleken kan och, GÖR en människa både glad och olycklig. Just nu känner
jag mig lite nedstämd, och samtidigt glad. Det är nog likadant för de
flesta. Det kommer och går i vågor, och det är defintivt bekvämare och
trevligare än den totala avsaknaden av kärlekskänslor. Visst, vi
människor kan sitta och säga att vi är så glada att vi klarat oss från
kärlekshelvetet. Men förr eller senare brakar det ihop. Det sexuella kan
ju lösas på enka sätt, men närheten till en annan människa som kärleken
ger, den avsaknaden kan helt enkelt inte fyllas eller simuleras av
någonting annat än kärlek!
slutord. .
Känslor är allt.
Hjärnan kräver omväxling.
Kärlek är omväxling.
Hjärnan kräver stimulans.
uppigande hobbies, och mål i livet ger stimulans.
Kroppen kräver sex, men inte hjärnan (låter lite mysko, men så är det :D)
slut på slutorden. Fan vad vis jag känner mig.
*skratt*
Mina ord till världen.
Mors adjöss och stora blöta kyssar till er alla.
Johan Hellqvist
(fan, jag börjar even trivas med det namnet lite, hemskt. Det är en lång
historia, men vi kan ta den en annan gång, äh. bah. om min totalklyvna
personlighet alltså).