Mel: Nu är det sommar, nu är det sol

Kiss i sängen och ha det bra
ligga kvar och fundera
varm om stjärten som en sommarda’
jag tror jag kissar lite mera.

Mel: Helan går

Denna thaft
är den bäthta thaft thythtemet haft.
Denna thaft
är den bäthta thaft dom haft.
Och den thom inte har nån kraft
han dricka thkall av denna thaft.
Denna thaft
till landth, till sjöth, till hafth.

Mel: Mors lilla Olle

En gång i månan är månen full
men aldrig vi sett honom ramla omkull.
Stum av beundran hur mycket han tål
höjer vi glasen och dricker hans skål.

Mel: Vi gå över daggstänkta berg…

Det var en gång en helangorakatt, fallera
som älskade en vanlig bonnakatt, fallera
och följden blev en jamare,
fast den var lite tamare.
Det var ju blott en halvangor- (sup tages)
akatt, fallera.

Mel: Höga berg och djupa dalar

Höga berg och djupa dalar
finns på golvet i våra salar.
När vi botten i flaskan börjat nå
de’ ä’ farligt att resa sig å’ gå.
Skjut opp den lunken
och njut igen av lilla klunken.

I natt jag drömde något som
jag aldrig drömt förut.
Jag drömde det var strejk på Pripps
och alla öl var slut.
Jag drömde om en jättesal
där tomglas stod på rad.
Så klev där in en bryggare,
som harklade sig och sa:
Det finns inga blå burkar mer
och inte ens en bärs,
och folk som hörde på dem sa,
att detta blir en pärs.
På gatorna gick folk omkring
och drog från krog till krog,
och alla vrålade av törst
och svimmade och dog.

Vi har aldrig vart på snusen

aldrig rökat en cigarr. Halleluja
våra dygder äro tusen,
inga syndiga laster vi har.
Vi har aldrig sett nåt naket
inte ens ett litet nyfött barn
våra blickar går mot taket
därmed undgår vi frestarens garn. Halleluja.
Baccus spelar på gitarren
satan spelar på sitt handklaver
alla djävlar dansa tango
säg, vad kan man väl önska sig mer.
Jo, att alla bäckar vore brännvin
stadsparksdammen fullt av bayerskt öl
konjak i varenda rännsten
och punsch i varendaste pöl. Halleluja.

Mel: Jag är lapp…

Jak är törstik, jak tycker om renvi
å jak jojkar när klonkar jak tar
tet är kanse nåt särskilt met renvi
seten kår ju till son ifrån far.
Så jak synker vid snövita porden
innan vinet tet kår i mitt plod
för sen plir jak så klad -
in i Norden
att jak ej siljer ord ifrån ord.

Nu tar vi den
Nu tar vi den
Nu tar vi den
Nu tar vi den
Nu tar vi den
Nu tar vi den
Nu tar vi den
Nu tar vi den
Nu tar vi den
Nu tar vi den
Nu tar vi den
Nu tar vi den