På 1920-talet blev också Hollywood motagligt för cigarettföretag vilket i sin tur ledde till att skådespelarna rökte i filmerna. Det företag som ville ha med sin produkt i en film betalde inte filmskaparen utan lånade endast ut produkten för användning.

De amerikanska tobaksbolagen började betala filmstjärnor och sporthjältar för att använda och stödja företagets produkter. Att betala skådespelare och modeller för att röka offentligt var något som marknadsföraren på Lucky Strike (ett tobaksmärke) använde sig av, för att få kvinnor att tro att rökning var någon fint och glamoröst.

När ett företag produktplacerade så var det inte speciellt välorganiserat förrän sent på 1970-talet. Det var inte heller förrän på 1980-talet som företagen började med att betala filmmakarna en viss summa pengar för att få ha med sin produkt i filmerna.