Jag kunde inte glömma
de blå ögonen och den
blonda hästsvansen.
När jag hörde tanterna
under mig prata om att
vi skulle få en ny granne
så blev jag faktiskt lite
nyfiken, för det är inte
det roligaste att bo
granne med fem små
tanter. Dom är
visserligen jättemysiga,
och trevliga, men att se
någon jämnårig, på
dagarna hade ju varit
kul.

Jag satte mig upp i sängen
med ett ryck, vad var det
för konstiga ljud. Min
första tanke var att Måns,
min katt, hade smitit ut på
balkongen, men han låg
ihop kurad vid mina
fötter. Plötsligt hördes det
igen, ljudet, följt av några
andhämtingar och
svordomar. Någon höll på
att klättra upp för
stuprännan !
Jag satte försiktigt ner
fötterna i mina inneladder
och tassade upp mot
balkongen. Jag öppnade
tyst den stora glasdörren,
och kikade ut. Den mörka
gestalten kämpade sig
upp, mellan and-
hämtningarna och
svordomarna. Han hävde
sig in på balkongen under
min, och slog i huvudet
med ett brak. Han reste
sig upp och en
ljusstrimma föll över hans
ansikte. Det var grannen.

Han var alldeles nyin-
flyttad och vi hade inte
hunnit hälsa ännu. Men
jag hade sett honom
springa upp och ner för
trapporna med flyttlådor
och kassar.
”En stilig ung man” hade
tant Lövgen sagt och
blinkat åt mig, när hon
hade träffat mig vid sop-
tunnorna. Jag visste att
alla tanterna gärna ville se
mig med en ny kille, jag
hade ju inte träffat någon
sen Johan hade försvunnit
med dunder och brak för
ett halvår sedan.
Det pratades fortfarande
om den tallrik som Johan
hade slängt i väggen. Tant
Lövgren hade nämligen
hört den. Mina grannar är
nämligen rätt lättstörda,
och dom har inte så
mycket annat att göra än
att stå och tjuvlyssna.
Därför hade jag blivit
glad när det skulle flytta
in en jämnårig.
 
Min nye granne var inte
helt nykter, för då skulle
han inte halkat på sin
balkong som han gjorde,
och nu stod han och
ryckte i den låst
glasdörren, jag kände att
det var dax att ingripa.
Jag gick fram kanten och
ropade så tyst jag kunde
neråt. Först hörde han
mig inte, för allt oväsen
som han gjorde. Men när
han sen tittade upp, så
konstaterade jag hur bra
han egentligen såg ut.
Långt hår i en hästsvans
och ett ansikte som skulle
passa en fotomodell.
”Jag försöker bara ta mig
in i lägenheten,” sa han
förklarande. Rösten
sluddrade lite.
”Jo jag ser det, och hör
det” sa jag och skrattade
tyst. ”Men det är onödigt
att slå sönder rutan, den
kostar en förmögenhet.
Klättra ner igen så kan jag
släppa in dig, så att du
kan du ringa en låssmed.”
Han var tyst en stund som
om han behövde
funderade vad jag hade
sagt.
”Okej.”
Jag rusade in i
lägenheten, och tog på
mig en morgonrocken.
När jag var halvvägs nere
så märkte jag att jag
fortfarande hade mina
gristoffler på mig, och
dom var inte det bästa att
möta en snygging i. Men
det var lite sent att tänka
på nu. Han stod redan
nere och kikade in genom
rutan.
”Det var snabbt du kom
ner” sa jag förvånat.
”Hoppade” svarade han
snabbt och slank in
genom porten.
Sen följde han med mig
in i lägenheten för att
ringa låssmeden, vi var
helt tysta och inte förrän
jag hade slått upp numret
så började vi prata. Jag
erbjöd honom en kopp te,
och han tackade ja.
Medan tevattnet kokade
på spisen och jag skar upp
en nattmacka, så stod han
i dörröppningen och
hängde.
Det kändes lite nervöst,
för han var inte bara
snygg, han var lång också.
Han var minst femton
centimeter länge än mig
och såg ut som en jätte
jämfört med mig.
”Det var hyggligt att
hjälpa mig” sa han efter
en stund.
”Äsch, man måste ju
hjälpa grannarna, och det
är ju bara tanter i det här
huset”.
”Jag har sett många tanter
här. Trivs du då?”
Han såg försiktigt upp på
mig när jag satte mig vid
det lilla bordet i mitt kök.
”Jovars.” När jag satte
mig så stötte mitt ben
emot hans och jag kände
hur jag blev generad, och
såg upp honom, men han
åt obekymrat vidare.
”Jag heter Pierre, du då?”
”Eva” svarade jag och såg
Måns komma gående in i
köket.
”En katt!” utropade han
och böjde sig ner och
klappade honom. Måns
mådde och spann ljudligt.
”Jag älskar katter, men
min tjej hatar dom.”
Där sprack det fantasin
som jag hade haft sen jag
såg honom med flytt-
lådorna.
”Eller min före detta tjej”
rättade han sig efter en
stund.
”Vi gjorde slut igår, så
därför var jag ute och
festade med kompisarna.
Och glömde nycklarna på
jobbet”
”Det var tråkigt”
”Vadå?”
Han tittade upp mot mig
och våran blick möttes.
Då märkte jag att han
hade de blåaste ögon som
jag hade sett, de var
nästan självlysande. Det
var otroligt läckert till det
ljusa håret. Jag kände hur
mitt hjärta började bulta,
men jag samlade snabbt
ihop mig igen.
”Att ni gjorde slut”
Ӏsch, det var inte en dag
för tidigt, vi bara bråkade,
och hade olika åsikter om
allt”
Plötsligt ringde det på
dörren. Det var låssmeden
som hade gjort en snabb
utryckning.
”Tack så mycket,” sa Per
när han följde efter
låssmeden. Han hade
verkligen nyktrat till nu.
”Jag jobbar på den nya
baren vid torget, kom dit
någon gång denna veckan
så bjuder jag på en drink.
”Visst”, svarade jag lamt.
Men när jag hade stängt
dörren, gått till sängen,
krupit ner i sägen så
kunde jag ändå inte
somna. Jag tänkte på min
nya granne och hans blåa,
blåa ögon.

Det var inte svårt att
övertala Lisa att gå till
baren, och ta en drink.
Hon blev eld och lågor
när jag berättade om min
nya granne.
”Du skulle bett honom att
sova över” tjatade hon.
Jag slängde en soffkudde
på henne.
”Jag vet ju inget om
honom, förutom att han är
jättesnygg.”
”Det räcker väl” sa hon
och slängde tillbaka
kudden.
Vi skrattade tills vi
kiknade, och sen gjorde vi
oss i ordning för att gå till
baren. Men Lisa skrattade
inte när vi kom fram till
baren där Per stod och tog
emot oss.
”Hej min räddare i
nöden” sa han och gav
mig en bamse kram. Han
luktade rakvatten, något
citrusaktigt och fräscht.
Sen visade han oss till en
mysig liten hörna, med
tända ljus. Han gick för
att hämta en flaska vin,
och Lisa böjde sig fram
emot mig.
”En sån goding” hon
suckade halvhögt.
”Tyst !  Tänk om han hör
dig” Lisa bara flinade
men höll ändå tyst när
han kom tillbaka med en
flaska vin och varsin
tallrik med pasta.
vi hade kommit i värsta
middagsrusningen så han
hade fullt upp, men när
det hade lugnat ner sig så
kom han med ett glas och
höll oss sällskap.
Det var cola märkte jag,
och kom ihåg de glansiga
ögonen, som han hade
haft några kvällar
tidigare.
”Jag dricker inte på arbet-
stid” sa han som om han
kunde läsa mina tankar.
”Jag uppskattar verkligen
det du gjorde
häromkvällen,  det skulle
inte vem som helst gjort”
Jag rodnade till Lisas
förtjusning.
”Jag hade nog inte haft
råd att slå sönder rutan
heller. Sen vill jag inte bli
av med lägenheten nu när
jag pluggar.
”Pluggar du?” frågade
Lisa som hade suttit tyst
hela kvällen.
”Ja, när jag inte jobbar
här.”
”Till Vadå?”
”Jag ska bli präst”
Då tystnade Lisa, och Per
skrattade lite åt hennes
häpna min, men det var
mig han såg i ögonen.
”Jag kanske inte verkar
den seriösa typen, men
det är något som jag alltid
har velat göra sen jag var
barn. Jobbet här har jag
bara för att klara
livhanken.”
Vi fortsatte att prata om
allt från musik till
barndomsminnen. Till
och med Lisa var tyst
ibland.
Men det hände inget mer.
Jag är inte den som kastar
mig på en kille bara för
att han såg mig i ögonen.
Särskilt inte om han ska
bli präst...
Men flera nätter senare
vaknade jag av att jag
drömde om den
underbara grannen i häst-
svans.
Varje gång som jag
träffade honom, så
försökte han växla några
ord, men jag fick inte
fram något vettigt, så jag
blev mer och mer osäker
när jag träffade honom.

Julen närmade sig med
stormsteg och jag stod i
köket och bakade
pepparkakor, när det
ringde på dörren.
Där stod Per med en
flaska glögg i handen.
”Jag kände lukten och
kunde inte hålla mig borta
Vill du ha lite hjälp?”
Jag torkade bort mjölet
från ansiktet och släppte
in honom.
När vi var fullt upp i
baket så var jag
avslappnad och samtalet
flöt på bra.

När den sista plåten åkte
in i ugnen, jag hade bjudit
honom på Lisas fest i
förbifarten, så ringde Per
efter en pizza. Vi slog oss
ner i soffan, åt pizza och
drack glögg. Jag hade
aldrig haft så kul eller
varit så avspänd med en
kille.
Men när TV:n hade slock-
nat för kvällen, så
försvann han snabbt ut
genom dörren. Jag
började nästan gråta av
besvikelse. Då ringde det
på dörren igen. Där stod
Per. Han log lite snett.
”Det var nåt som kändes
fel, och om du blir arg så
får du bli det, men jag
bara måste få göra det...
Han böjde sig fram mot
mig, tog tag i mitt huvud
med sina stora varma
händer, och kysste mig
försiktigt och sedan
hetare och hetare.
Jag lade mina armar runt
hans nacke, kände doften
av honom och njöt av
varenda sekund.
Jag hörde inte ens när
dörren öppnades i
trapphallen.
”Men kära barn. Stå inte
här ute och förkyl er när
ni ändå byter virus med
varandra.”

Tant Lövgrens stämma
hördes nog i hela huset,
för jag kunde höra hur
samtliga dörrar slogs upp
på vid gavel, för att alla
skulle se vad som stod på.
”Javisst, tant Lövgren”, sa
jag bara.
Och så drog jag med Per
in i lägenheten.

     Tillbaka till Tina´s hemsida