Christina Berdén
 Lärare: Lena Eckerdal
 8A
 1997-12-22
SKILJS VÄNNER ?
Peter och jag hade bestämt oss för att ha en mysig hemmakväll
istället för att gå ut och dansa eller något annat när vi firade att vi hade
varit ihop i ett år. Han skulle komma hem till mig vid halv sju och
innan dess så skulle jag vara klar med allt möjligt. Men jag har aldrig
varit direkt bra på att planera. För när jag hade lagt köttet i stekpannan
så kom jag på att vi var tvungna att ha något att dricka. Jag skyndade
mig ut för att gå till systemet och köpa något gott vin. När jag hade
kommit en bit på vägen så såg stans populäraste pub, där jag och Peter
hade träffats första gången. När jag gick förbi så fick jag en stark
känsla i magen, jag ville bara gå in och ta ett glas, men jag visste att
om jag tog ett glas så blev det väldigt gärna ett till och ett till.... och
jag ville ju hest komma hem nykter. Jag skyndade förbi och när jag
kom in på systemet så stannade jag och drog ett djupt andetag och
mina lungor fylldes av luft. Jag såg mig omkring innan jag bestämde
mig för det bästa dom hade sen -89. Jag betalade snabbt innan jag
sprang hem, för nu var det bråttom.
När jag kom fram till puben så öppnades dörren och ut kom en
tjej i kort, kort, svart skinnkjol och långt blont hår. Jag backade
tillbaka när jag såg henne, och jag backade ännu mer tillbaka när jag
hörde några bekanta röster. Jag kunde svära att det var Peter, men vad
skulle han göra där. Men för säkerhets skull så backade jag in i ett
gränd. Men efter en stund så kom hennes kille med ut och det såg ut
som... Det var PETER. ”Hejdå älskling” sa hon med en silkeslen röst.
Hon gav honom en lätt puss på munnen innan hon vände sig om  och
gick sin väg. Peter stod kvar och tittade efter henne tills hon försvann
bakom hörnet. Sedan vände sig Peter om och började gå åt mitt håll.
Jag tog några steg bakåt och snubblade på en omkullvällt soptunna
som gjorde att jag ramlade baklänges. Jag både såg och hörde hur
Peter stannade och tittade in i gränden. ”Hallå gick det bra?” Peter tog
ett steg längre in och jag var tvungen att svara: ,”Ja, gå nu” sa jag med
skrovlig röst. Peter gick vidare och när jag inte hörde hans fotsteg
längre så kravlade jag mig upp på knä. Jag tittade på klockan som
verkade ha fått sig en smäll när jag föll och den var tjugo över sex. Jag
reste mig snabbt och det var då jag kände huvudvärken , men jag hade
inte tid att tänka på det utan skyndade hem.

Det var inte förrän jag kom hem som jag fattade vad som hade
hänt, och då brast jag i gråt. Jag satte mig vid bordet och öppnade vin
flaskan som trots allt
hade klarat sig. Jag vet inte hur länge som jag hade suttit och
druckit, för det fanns bara en liten skvätt av det dyra vinet, när Peter
kom in genom dörren. När han kom in i köket så bara stod han och
tittade på mig som om jag hade varit en främling för honom, utan att
lyfta huvudet så sa jag till honom: ”Vem är hon?”. Peter bara tittade
på mig. ”Men Linda jag förstår inte vad...” Nu var jag inte bara ledsen
utan också arg. ”Jag såg dig med henne på puben och tro inte att du
kan lura mig” Peter tittade ner i golvet och muttrade något om ett
gränd.
”Nu vill jag att du går” sa jag och då gick han utan ett ord.

Nästa dag när jag låg och halvsov så ringde telefonen, jag orkade
inte resa mig upp, så jag lät telefonsvararen ta det. ”Hej Linda, om du
är där så kan du väl svara,men jag förstår om du inte vill prata med
mig. Jag vill bara att vi skiljas som vänner, och...”
Tiden tog slut och samtalet bröts. Jag bestämde mig för att
skicka en lapp till honom och jag satte genast igång med att
skriva.

Du sa att vi skulle skiljas som vänner
Men vet du inte att vänner aldrig skiljs...
                 Linda

       Tillbaka till Tina´s hemsida