För ett samhälle som bygger sin existens på kunskap och kompetens är det förvånansvärt att en 25 år gammal arbetsrätt, anpassad för industrins villkor, fortfarande gäller.
Uppgörelsen mellan regeringen och Centerpartiet innebär därför ett viktigt steg i rätt riktning. Nu måste man börja förbereda nästa viktiga steg mot en arbetsrätt för kunskapssamhället. Även om flera förändringar krävs så ska jag i den här artikeln endast behandla turordningen.
Något som blir allt vanligare är att företag byter inriktning på sin verksamhet. Med detta förändras också behovet av olika typer av kompetens. Med dagens situation hänger förändringens framgång på fackföreningarnas välvilja. Men företagen måste vid omstruktureringar ha möjlighet att sätta sitt behov av kompetens i första rummet. På sikt kan detta bidra till att skapa fler arbeten eftersom det stärker Sveriges konkurrenskraft.
En turordning baserad på kompetens är också rättvis. Rättvisa kan inte bara mätas i anställningsår utan måste också handla om de anställdas ambitioner och ansvarstagande för att växa i sin yrkesroll. Självfallet ingår erfarenhet som en relevant del av en anställds kompetens, men denna måste också omfatta formell utbildning och fortbildning. Kompetenskriteriet ger möjligheten att väga formell kompetens mot erfarenhet.
Kompetensturordningens viktigaste fördel är ändå att den stimulerar företagens kompetensuppbyggnad. För att företag ska investera i de anställdas kompetens och ge möjlighet till utbildning under arbetstid är det väsentligt att de vet att de får behålla investeringarna även vid produktionsnedgångar. För den anställde innebär en sådan regel att de får incitament att ta del av vidareutbildning.
För att göra turordningen rättvis bör en kompetensturordning huvudsakligen tillämpas så att den som avstår från att ta del av erbjuden vidareutbildning får finna sig i att bli förbigången då turordningslistor görs upp.
Vid strukturförändringar är en sådan metod givetvis inte tillämpbar, utan företagen bör ha möjlighet att undanta de människor vars kompetens bedöms som nödvändig för den verksamhet man kommer att bedriva.
Till en ny turordning vore det naturligt att koppla den diskussion om kompetenskonton som förts en tid i den svenska debatten. Företag som vill basera turordningen på kompetens bör också ge de anställda möjlighet att utvecklas i sina arbeten och avsätta en del av vinsten i kompetenskonton, liksom anställda får vara beredda att avstå en del av sitt löneutrymme. Staten bidrar genom att göra avsättningarna för kompetensutveckling skattefria.
Självfallet kan olika invändningar resas mot en turordning baserad på kompetens. Men fördelarna överväger klart.
En svårighet är att individer har olika möjlighet att tillgodogöra sig utbildning. Vid arbetsplatsförlagd utbildning som är relevant för yrkesrollen bör emellertid dessa invändningar inte spela någon roll.
Ett svårare problem är att objektivt mäta kompetens. Det är svårt att ställa upp kriterier för att mäta kompetens till skillnad från formell utbildning. Såväl relevant erfarenhet som formell utbildning och, i viss mån, personliga förutsättningar måste vägas in. Ett visst mått av subjektivitet lär tyvärr förekomma då man bedömer anställdas kompetens. Problemet borde ändå inte bli särskilt stort eftersom man i allmänhet kan resonera sig fram till en rimlig bedömning.
Ibland hörs också oro för att en kompetensturordning skulle diskriminera äldre arbetare till förmån för yngre med mer formell utbildning.
Det skulle vara sant om inte erfarenhet räknades som en del av kompetensen. Räknar man in den innebär en kompetensturordning egentligen en fördel, som vi nämnt ovan, eftersom den ger möjlighet att väga erfarenhet mot formell utbildning, som dessutom alla bör ha möjlighet att ta del av.
De invändningar som jag diskuterat ovan förtjänar moget övervägande och bör resultera i ett arbete för att avgöra hur kompetens ska mätas, men är på sikt inte relevanta som invändningar mot principen om en turordning baserad på kompetens.
En reform, som den jag föreslår, vore mest angelägen för småföretag, som inte har samma möjlighet som större företag att utnyttja turordningskretsar och dessutom är mer beroende av varje enskild anställd.
Ofta är det dessutom svårt för dem att förhandla om turordningen. Som princip skulle jag ändå föreslå att den tillämpas konsekvent eftersom det är svårt att göra en avgränsning av vad som är småföretag, vare sig man försöker basera den på omsättning eller antal anställda.
För att undvika tröskeleffekter vore det därför önskvärt att kompetensturordningen helt ersatte dagens turordningsregler.
Henrik Sjöholm
Förbundsordförande
Centerns Högskoleförbund