3 Resurstilldelning

De resurser som det allmänna satsar på utbildning och forskning måste användas på ett så optimalt sätt som möjligt. Systemet måste vara hållbart över tid, ge rimliga planeringsförutsättningar och ge incitament för kvalitetsutveckling. I det nya tilldelningssystemet ges varje högskola ett utbildningsuppdrag som dels talar om statsmaktens ekonomiska ansvar och dels högskolans åtagande. Utbildningsuppdraget talar om vilka examina en högskola får utfärda, högsta antalet helårsprestationer som staten ger ersättning för samt en beställning av ett minimiantal av för staten viktiga examina. Huvuddelen av medlen skall tilldelas enligt ett resurstilldelningssystem. Kortfattat innebär detta att ersättningen till högskolor och universitet består av tre komponenter. Huvuddelen av resurserna tilldelas per capitaersättnig där en del baseras på helårsprestation dvs vilket studieresultat som uppnås. Dessutom ingår en rörlig del sk studentpeng, motsvarande 40% av totalbeloppet, baserat på antalet studenter samt en del som skall premiera hög kvalitet i utbildningen.

CHFs uppfattning är att det nuvarande tilldelningssystemet till stor del uppfyller våra krav. Det finns dock några justeringar som bör göras.

3.1 Grundutbildning

I ett system där högskolans ekonomiska ersättning till viss del utgår från att studenterna klarar sig igenom sin utbildning ökar trycket på högskolan. Detta innebär rätt att utnyttja kvalitetsdimensionen där högskolan med individuella åtgärder ger stöd åt studenten att klara sina examinationer. Felaktigt utnyttjat kan det innebära en negativ kvalitetsutveckling. Att öka fokuseringen på antalet avklarade poäng även inom studiemedelssystemet kan tillsammans med resurstilldelningssystemet leda till ett olyckligt tryck både på studenten och på institutionerna. CHF menar att ett fast basanslag i form av studentpeng som följer studenten skall vara den dominerande delen i högskolans statsanslag. För att säkerställa till synes "smala" utbildningars fortlevnad bör en särskild ekonomisk garanti införas för dessa.

CHF anser

3.1.1 Fri antagning

 CHF förespråkar en fri antagning till högskolan för alla behöriga sökande. Vi anser att det inte nu är rimligt att genomföra detta men målsättningen bör vara att alla som önskar och har förkunskaper skall kunna beredas plats inom högskolan. Naturligtvis går inte denna ambition att uppfylla inom alla högskoleutbildningar. Exempelvis kan inte denna målsättning gälla för särskilt kostsamma utbildningar såsom läkarutbildningen. För att på sikt åstadkomma fri antagning bör takbeloppen höjas för att på sikt mönstras ut. Den ersättning högskolan får för att ha fullgjort sitt utbildningsuppdrag bör vara enkelt och lättöverskådligt. Av denna anledning är CHF emot att lokalkostnader schabloniseras och läggs in i tilldelningssystemet. Lokalkostnader bör lösas i särskild ordning.

CHF anser

3.2 Decentraliserat forskningsanslag

 Decentralisering är ett adelsmärke för centerrörelsen. CHF har under lång tid drivit frågan om decentralisering av forskningsmedel till de mindre och medelstora högskolorna. Tillgången till en decentraliserad, kvalificerad utbildning och forskning kommer att bli en allt viktigare del i regionernas infrastruktur och bidrar därmed till regionernas framtida utveckling.

Högskolorna har både ett nationellt och ett regionalt ansvar. Nationellt i form av att vara riksrekryterande och ge utbildning av nationell standard. I den regionala rollen innebär det att ge utbildning och forskning inom speciella områden där det lokalt finns ett särskilt behov. Många av de mindre och medelstora högskolorna har en betydande storlek vad gäller antal studenter, antal disputerade lärare och en betydande bredd i sitt utbildningsutbud. Med en bättre fördelning av ekonomiska insatser och forskningsresurser skulle dessa högskolors betydelse mångfaldigas.

Grundutbildning och forskning hör ihop. Genom aktiva forskare skapas närhet till forskningen, vilket dels leder till ökad kvalitet i grundutbildningen och dels till att rekryteringsbasen till forskarstudier breddas. Betydelsen av ett nära samband finns mellan forskning och utbildning är fastlagd i den nya högskolelagen (1 kap 3§: "Verksamheten skall bedrivas så att det finns ett nära samband mellan forskning och utbildning")

CHF anser

3.2.1 Fasta forskningsresurser

 I ett enhetligt högskolesystem är det viktigt att alla högskolor ges likvärdiga förutsättningar att utvecklas för att inte riskera ett A- och ett B-lag inom högskolesystemet. När utbildningsanordnarna skall konkurrera om studenterna är konkurrensneutralitet ett grundvillkor. Därför krävs att de mindre och medelstora högskolorna har fasta forskningsresurser.

Magisterexamen om 160 poäng med fördjupning på 80 poängsnivå innebär en början på forskarutbildning eller ger forskarbehörighet. Kanslersämbetet har att utvärdera, granska och rekommendera vilka högskolor som kvalificerar sig för att utfärda magisterexamen. I det uppdraget ingår flera parametrar för att säkerställa en god kvalitet. Rätten att utfärda magisterexamen måste resultera i fasta forskningsresurser. Först då blir det relevant att tala om principen om forskningsanknytning och vetenskaplig grund.

Med denna modell kommer fakultetsanslaget att fördelas till fler högskolor än idag. Fler institutioner och forskare kommer att få sin forskning finansierad via fakultetsanslag. Därför bör det även komma till stånd en resursöverföring till detta anslag. CHF förespråkar att nya resurser förs till fakultetsanslagen. Om detta inte är möjligt bör rådsmedel föras över till fakultetsanslagen.

CHF anser

Centerns Högskoleförbunds hemsida