8 Forskningens frihet

Fyra olika intressenter intresserar sig för hur forskningen i Sverige bedrivs. Forskarna på universitet och högskolor är de som bedriver forskning och de eftersträvar så stor frihet som möjligt. Staten är intresserad av att styra forskarna och forskningen mot vissa förutbestämda mål. Marknadskrafterna är den tredje intressenten, vilka vill att forskning skall bedrivas så att kommersiella produkter kan tas fram. Slutligen önskar det civila samhället med olika intressegrupper att det forskas inom olika områden t ex miljöforskning.

Maktförhållandena mellan dessa intressenter är ojämn. Staten och företagen har stora ekonomiska resurser att satsa på forskning och kan inom vissa, för dem intressanta, områden styra forskningens innehåll. Det civila samhället är ekonomiskt heterogent; vissa organisationer har medel att satsa på forskning medan andra saknar medel. De senare riskerar därmed att utestängas från forskarvärlden med dess innehåll. Forskarna är i sin tur ekonomiskt beroende av staten, företagen och de resursstarka organisationerna.

För att målet om en fri forskning skall uppfyllas krävs att forskningens integritet och autonomi kan hävdas gentemot finansiärerna. För att forskningen inte i stor utsträckning skall styras av politiska nycker krävs en stabil ekonomisk grund. Det är dock mycket viktigt att forskningen inte bara kommer resursstarka organisationer till gagn. Grupper som inte har stora finansiella resurser att tillgå måste också beredas möjligheter att få gehör för vad de klassar som intressanta forskningsområden.

Forskare och forskargrupper måste ha ett stort mått av frihet i sitt arbete. Dock är det av största vikt att fullständig frihet inte ges från samhällets sida inom alla forskningsområden. Forskning som kan anses vara etiskt kontroversiell, som exempelvis genforskning, bör stå under insyn från det civila samhället.

CHF anser

att forskningen skall granskas och hållas offentlig
att staten skall garantera att även ekonomiskt resurssvaga organisationer bereds möjlighet att få gehör för vad de klassar som intressanta forskningsområden
att marknaden inte ohämmat skall kunna köpa forskning och forskningsresultat.

8.1 Forskningsanknuten utbildning

Undervisningen skall vara forskningsanknuten och skall grundas på kunskap framtagen från forskning i ämnet. För att trygga utbildningskvaliteten bör det vara ett mål att samtliga lärare vid universitet och högskolor skall ha disputerat i sina ämnen.

Lärare inom all utbildning skall inneha pedagogisk kompetens. Den högskolepedagogiska utbildningen ska innehålla tillämpning av de pedagogiska och didaktiska teorierna.

CHF anser

att samtliga lärare vid universitet och högskolor skall ha disputerat i sina ämnen
att lärarna skall ha högskolepedagogisk utbildning.

8.2 Decentralisering

Om Sverige skall kunna ta tillvara all begåvning i landet måste det finnas ett finmaskigt nät som gör det möjligt att fånga upp dessa.. Ur såväl demokratisk som ekonomiskt konkurrensmässig synpunkt är det viktigt att alla medborgare bereds möjlighet att studera. Från den enskildes perspektiv måste kunskapsinhämtande underlättas så mycket som möjligt så att var och en får möjlighet att förverkliga sig själv. Individen skall inte hindras från att förkovra sig vare sig i teoretiska eller praktiska ämnen. Tillgång till även kvalificerad undervisning och utbildning bör göras så bred och rik som möjligt. Universitet och högskolor måste av dessa anledningar finnas i hela landet och inneha ett brett utbud av utbildningsmöjligheter.

CHF anser

att universitet och högskolor skall vara spridda över landet
att de små och medelstora högskolorna skall ha ett brett kursutbud.

8.3 Forskning vid mindre och medelstora högskolor

Varje institution utvecklar sin kultur och sina forskningstraditioner. Med starka professorer i ledningen sätter de ofta normen för vad som är att betrakta som riktig vetenskap, teori och metod. För att öka mångfalden av forskningskulturer är det rimligt att även de små och medelstora högskolorna erhåller fasta forskningsresurser. Alternativa och konkurrerande teoriskolor kan då utvecklas. Om forskning finns på de små och medelstora högskolorna kan rörligheten stimuleras - det finns fler alternativa forskningsmiljöer som en forskare kan söka sig till. Utbyte och kreativitet stimuleras. Studenterna får dessutom tillgång till fler lärare och lärare med olika synsätt vilket i sin tur stimulerar studentens kritiska tänkande.

Statsmakten har beslutat att fortsatt utbyggnad av högre utbildning skall ske vid framför allt de mindre och medelstora högskolorna. För att inte icke önskvärda olikheter mellan studenternas utbildningar, skall uppstå, beroende på om studierna bedrivits på ett universitet eller en högskola, måste alla utbildningsanstalter med rätt att utfärda magisterexamina erhålla fasta forskningsresurser. Det får alltså inte uppstå skillnader i utbildningens kvalitet mellan universitet och högskolor på grund av bristande forskningsanknytning. Rekryteringen av forskarstudenter underlättas om kvaliteten i undervisningen är likvärdig.

8.4 Doktoranders och forskares situation

CHF anser att antalet disputationerskall öka. Problemet är att det för närvarande inte finns tillräckligt många doktorandtjänster för att finansiera nuvarande forskarstudenter. Om målet skall nås måste därför fler doktorandtjänster inrättas och alla nuvarande utbildningsbidrag omvandlas till doktorandetjänster.

Många erhåller inte doktorandtjänster utan tvingas till alternativa sätt att försörja sig på. En vanlig konsekvens av detta är att forskarutbildningen kan ta dubbelt så lång tid som högskolelagen stipulerar. Förutom tjänsten måste också de forskarstuderande erbjudas villkor som skapar en god arbetsmiljö. Det idag nästan totala beroendet av en särskild handledare och bundenheten till lärosätet måste brytas. Därför bör vissa grundläggande rättigheter för doktorander fastslås.

Inte heller de mer seniora forskarna, vilka kan vara docenter, kan vara säkra på att erhålla tjänster i form av lektorat. Den ekonomiska osäkerheten är stor bland alla som inte har fast tjänst. Fler postdoktorala tjänster, som t ex forskarassistent, måste inrättas.

CHF anser

att antalet doktorandtjänster måste öka och stå i paritet med det antal doktorander som utbildas
att grundläggande sociala rättigheter för doktorander bör fastslås
att antalet postdoktorala tjänster, som t ex forskarassistent, måste utökas.
att antalet lektorat måste öka.

8.5 Professorskompetens

De professurer som utses idag kommer bara ett fåtal forskare till del och sker ofta i konkurrens med andra, lika meriterade forskare. CHF anser att ett förordnande utifrån professorskompetens bör införas.

Professorskompetens innebär att docenter som anses ha uppnått en viss nivå av kunnande inom sitt område, skall erhålla professors namn. När en tjänst utlyses skall alla de sökanden som anses vara behöriga erhålla rätten att kalla sig professor. Förfarandet skulle ske i paritet med nuvarande docentutnämningar. En nämnd bedömer de personliga färdigheterna och utser professorer. Detta skulle ge en mer rättvisande bild av kompetensstrukturen inom högskolesystemet än nuvarande hierarkiska uppbyggnad.

Professorskompetensen ger fördelar på flera plan:

Individuellt ges ett kompetenserkännande, som annars bara ett fåtal får på relativt osäkra grunder (formuleringar som "person X har djup men saknar bredd" eller tvärt om undviks). Man konkurrerar dessutom bara med sig själv vilket borde ge ett vänligare forskarsamhälle och gynna både kvinnor och män.
På institutionell nivå (institutioner och högskolor) "avslöjas" den samlade kompetensen och vittnar om framgångsrika och starka högskolor.
Geografiskt ger det också fördelar: de kunskapsmässiga resurser som de små och medelstora högskolorna besitter blir mer uppenbara och argumentationen för att ge dessa fasta forskningsanslag stärks.
Uppdrag som kräver professors grad kan delas på flera och avlasta de nu ofta tungt arbetsbelastade professorerna. Kraven på administrativa meriter kan i de flesta fall sänkas och professorerna får mer tid över till forskningen.

Professorstjänst är, förutom domare, det enda livstidsförordnandet som finns i Sverige. För att öka forskningens kvalitet bör högre krav ställas på att uppnå resultat. Detta kan ske på olika sätt, varav tidsbegränsning är ett. Möjligheten till detta finns redan men är inte ett generellt rådande system. Problemet med tidsbegränsade förordnanden är risken för att professorernas forskningsintegritet störs. Om tidsbegränsning är den bästa och enda åtgärden för att öka effektiviteten bör utredas.

En professor har i dag stora administrativa uppgifter, till vilka han/hon inte är utbildad för. En professor skall arbeta med det denne har kompetens för det vill säga att vara forskningsledare och inte administratör. Om tjänsten till övervägande delen är av administratrativ art bör den tidsbegränsas. Därefter skall den utlysas igen.

Vid tillsättande av prefekt vid en institution ska inte det avgörande urvalsinstrumentet fokusera kring professorsgraden.. Här är det administrativa kunnandet av största vikt. Det vore önskvärt om man kunde dela upp administrativt ansvar och forskningsansvar tydligare, vilket skulle effektivisera institutionerna betydligt.

Detta finns redan på försök bland annat i Linköping där man kallar det för assisterande professor.

CHF anser

att en professorskompetensreform snarast bör genomföras
att effektivitetshöjande åtgärder i syfte att höja forskningens kvalitet och att tydliggöra uppdelningen av administrativt ansvar och forskningsansvar, bör utredas

8.6 Jämställdhet i forskarvärlden

Arbetet med att utveckla och förbättra jämställdeheten inom högskoleväsendet har gjort vissa framsteg under senare delen av 1900-talet, men går fortfarande långsamt. CHF anser att forskarrekrytering måste ske efter varje individs enskilda kompetens och inte efter personens hudfärg, kön, religion etc. Dock är forskarvärlden idag allt för dominerad av män. Medan kvinnorepresentationen inom grundutbildningen är över 50 procent är exempelvis mindre än 10 procent av professorerna kvinnor.

Högskoleväsendets nuvarande tjänstestruktur har existerat sedan de första universiteten grundades i Europa för ca. 900 år sedan. Dess aktualitet torde för länge sedan vara överspelad.

Att införa en professorskompetens skulle ge många fördelar på jämställdhetsområdet (se 8.5 ovan). Även om dessa åtgärder införs, kommer det sannolikt att ta en tid innan de ger fullt utslag. För att skynda på processen mot en bättrejämställdhet, skulle därför ett tillfälligt förfarande med positiv särbehandling till förmån för den i sammanhanget underrepresenterade gruppen vid likvärdiga meriter kunna införas vid tillsättandet av forskartjänster och professurer, samt vid antagningen till forskarutbildning.

Införandet av fler doktorandtjänster är ett viktigt inslag för att uppnå ökad jämställdhet bland forskarstudenter. Doktorandtjänster skapar den sociala trygghet som krävs för att fler studenter skall våga satsa på en forskarutbildning. En mer flexibel doktorandtjänst som möjliggör tjänstgöring på deltid ger exempelvis småbarnsföräldrar möjligheter att fortsätta sina forskarstudier.

Det är viktigt att uppnå en jämn könsfördelning i tjänsteförslagsnämnderna och vid tillsättandet av lektorat. Speciellt viktigt är att tjänsteförslagsnämnder uppfyller dessa krav, då deras förslag är direkt avgörande för tjänstestrukturerna. Kan inte kraven på jämställdhet mellan könen uppfyllas kan kvotering till förmån för den i sammanhanget underrepresenterade gruppen komma att bli nödvändigt att tillämpa vid tillsättande av tjänsteförslagsnämnderna. Hur fördelningen i tjänsteförslagsnämnderna skall se ut regleras i högskoleförordningen, och därför måste ett tillägg i denna införas.

CHF anser

att om det befinns vara nödvändigt, bör positiv särbehandling till förmån för den i sammanhanget underrepresenterade gruppen vid likvärdiga meriter införas vid tillsättandet av tjänster inom högskolan.
att tjänsteförslagsnämnderna skall ha en jämn könsfördelning.

Centerns Högskoleförbunds hemsida