MIDSOMMAR 1999

Så var det midsommarafton igen. Vi var fem tjejer från Lidingö. som skulle åka ut till skärgården på midsommarafton. Det var Katarina som körde med sin vita Volvo 245 DL av 1981 års modell. Vi hade först varit och handlat lite saker som vi skulle ha med oss. Bland annat hade vi köpt lite mat och dryck. Dessutom hade vi köpt en tårta. Nu skulle vi bara in till Katarina och säga glad midsommar till hennes mor. Katarinas mor skulle filma när vi startade bilen och skulle köra iväg. Vi skulle ha videokamera med oss och vi hade redan filmat när vi varit iväg och handlat. Dessutom hade Katarinas mor filmat när Katarina kört iväg och hämtade oss andra och hon själv hade filmat när hon hämtade den första av oss andra. Sedan hade vi hjälpt till att filma när resten av oss plockades upp. Katarina kör väldigt bra och jämnt. Bilen hade startat fint hela tiden. Nu skulle vi bara stanna till hos Katarinas mor och säga glad midsommar innan vi for iväg till skärgården. När vi kört upp på upp farten till Katarinas hus slog Katarina av motorn. Vi gick ur bilen, men Katarina glömde att släcka belysningen. Det märkte ingen för solen sken så kraftigt just då. Katarinas mor heter Gisela och är väldigt trevlig.

Efter cirka tjugo minuter där var det dags att köra iväg och vi satte oss i bilen. Gisela filmade oss som planerat. Katarina tog fram startnyckeln, satte den i tändningslåset och vred om. Motorn hostade och hostade och efter cirka en halv minut släppte hon startnyckeln. Därefter vred Katarina genast om startnyckeln för ett nytt startförsök. Efter en halv minut släppte hon startnyckeln igen utan att kunna starta motorn. Katarina försökte ytterligare tre gånger med att försöka få liv i motorn, men utan att lyckas. Därefter kom hon på att hon glömt att släcka belysningen och släckte den. Ibland kan det hjälpa och bilen hade ju bara stått med belysningen på i cirka tjugo minuter och batteriet hade inte visat några som helst svaghetstecken. Katarina återupptog startförsöken, men motorn ville inte starta. Stämmningen i bilen blev allt nervösare och deppigare. Katarina vägrade ge upp startförsöken och till slut började batteriet att laddas ur, men hon försökte ändå desperat att få liv i motorn. Till slut var batteriet helt urladdat och det sade bara klick när Katarina vred om startnyckeln. Stämningen var helt deppig och vi satt uppgivet kvar i bilen en liten stund. Sedan gick vi ur bilen och tömde den på allt vi skulle haft med oss. Istället för en helmysig midsommarafton ute i skärgården blev det midsommarafton hemma hos Katarina och Gisela som försökte muntra upp oss så gott hon kunde.

Tur i oturen var att vi inte kört ut till skärgården direkt istället för att köra till Gisela och och bilen vägrade starta därute långt ifrån andra människor.