VINTERKYLA OCH BILAR

Vintern 1998-99 var jättekall i Norrland. Jag Patricia och Reiko var uppe i Lappland en vecka i Januari och hälsade på en väninna. Vi körde upp till Lappland på söndagen. Det var Reiko som körde i sin gamla vita Volvo 245 GL av 1981 års modell. Vi körde iväg vid klockan åtta på morgonen. Kylan var stark och vinden ven. Temperaturen låg på -35⁰C. Snön låg på marken. När vi packat in våra saker i bagaget så satte vi oss i bilen. Först skulle Reiko starta bilen och sedan när vi fått igång värmen i bilen skulle vi hjälpas åt att skrapa bilrutorna. Reiko chokade motorn och trampade på gaspedalen. Sedan vred hon om startnyckeln för att starta motorn. Motorn hostade och hostade tungt och efter en halv minut släppte Reiko startnyckeln. Ytterligare 15-20 startförsök behövdes för att få den tungt hostande motorn att starta och sedan motorn startat satte Reiko på värmen. Lättade över att Reiko lyckades starta motorn i det kalla vädret väntade vi på att värmen skulle komma igång så att vi kunde skrapa rutorna. Sedan skrapade vi rutorna medan motorn fick vara igång och bli varm.

Därefter kunde vi börja vår tre timmar långa resa upp till Lappland. Bensintanken var helt full så vi behövde inte stanna på vägen för att tanka. Nu skulle det inte vara några problem eftersom motorn startat och nu blivit varmkörd, trodde vi ja. Efter en timmes körning började motorn att hosta och till slut tappade den kraften. Reiko körde ut i vägrenen och sedan dog motorn helt och hållet. Så nu började samma visa för Reiko som ju fick försöka starta motorn igen. Hon var minst sagt trött på att göra en massa startförsök med tanke på hur det var när vi skulle köra iväg. Reiko försökte i över en timme med att försöka starta motorn. Vi var livrädda, för det är ju inte roligt att sitta i en strejkande bil långt från andra människor. Efter över en timmes startförsök gav Reiko upp. Vi satt tysta en lång stund och till slut bad jag Reiko att hon skulle starta motorn och köra. Reiko återupptog därför trött startförsöken och efter en stund startade motorn med några hostningar. Efter att motorn varit igång en liten stund körde Reiko vidare. Vid middagstid kom vi fram en timme försenade jämfört med vår tidsplan för vi fick ju motorstopp på vägen. Vår vännina som heter Sissel välkomnade oss med middag och kaffe.

Följande söndag skulle vi köra hem efter en jättetrevlig vecka. Eftersom bilen stått i Sissels varmgarage med plats för hennes egen bil och en till så Reiko kunde starta bilen redan efter det första startförsöket. Hemfärden gick jättebra. Först fick vi köra och tanka bilen och sedan var det bara och köra. Vi kom hem vid sjutiden på kvällen.