Ur Svenska Dagbladet om föreställningen "OOMÓO" med MIELI-ensemblen, som spelades 23/4-99;
“ Sångerskornas utstrålning - i sin blandning av perfekt tonkontroll,
ordfyrverkerier, stilsprång och raffinerade vulgaritet fullt jämbördig
med den gudomliga Cathy Berberian - kändes så stark att myllret av tonsättare
- Peter Aston, John Cage, Oliver Knussen, Mauricio Kagel,
Igor Stravinsky - anonymiserades och smälte samman i en helt ny musikdramatisk
substans.
Det krävs en festival för att synliggöra ett sådant mästerskap som Mielis.”
Carl-Gunnar Åhlen / SvD
| Plats för bild |
|
Delar av artikel i G-P 13/3-97:
"Närbild: Lena Frilund"
"..... Lena Frilund är ett aktat namn i
göteborgska körkretsar, en tjej på väg uppåt inom den folkrörelse som körsjungandet
faktiskt är i Göteborg. Det finns uppemot 400 körer och intresset för körsjungandet
ökar stadigt. Lena har varit ledare för många körer och utan att låta klämkäck säger
hon att hon sjungit sig genom livet.
- Det är så otroligt häftigt när allt plötsligt faller på plats, säger hon. Att leda
en kör är som att leda en stor orkester. 30 olika röster fungerar som 30 olika
instrument. Glädjen att musicera tillsammans i en kör är något som alla människor borde
pröva på någon gång.
1995 gick Lena Frilund ur Musikhögskolan i Göteborg med yrkestiteln rytmikpedagog.
Hon är frilans och har många ben att stå på inom musiken. Att försörja sig enbart
som körledare går knappast. Sången är Lenas huvudinstrument, men hon spelar också piano
och lite trummor. Hon har även regisserat musikalföreställningar och beskrivs som en
ledare med temperament, som är bra på att lyssna och ta till sig synpunkter från gruppen,
säker i sin yrkesroll utan att för den skull vara auktoritär och bra på att skapa god
stämning i gruppen.
Vissa människor är födda med den egenskapen, men i Lena Frilunds fall handlar det
också om lång träning.
|
-Det är den kollektiva insatsen som räknas i en kör.
Visst skall det finnas plats för stjärnor även i en kör, men om inte samspelet fungerar
mellan medlemmarna blir det inget bra resultat. Att leda en kör är ungefär som att
vara tränare för ett fotbollslag, fast inte fullt lika svettigt. Men oerhört trött
efter en repetition eller en föreställning kan man vara ändå, säger Lena.
...En körrepetition med Lena Frilund är en upplevelse i sig. Ena stunden står hon uppflugen
på en stol. I nästa moment sitter hon på golvet och viftar med armar och händer, och
befinner man sig tillräckligt nära henne i lokalen kan man höra varenda svordom.
Det är temperament i allt hon företar sig. Hon delar ut sceniska råd till höger och vänster
("titta på publiken som om du skulle läsa Tomten av Viktor Rydberg"), och är beredd
att pröva och ompröva hela tiden.
|
|
 |
-Kördemokratin fungerar, men i slutändan är det ändå jag som tar besluten.
Jag har inte svårt för att fatta beslut. Det är en del av jobbet som jag gillar. "
Ur G-P 23/4-97
Får man sjunga Dies Irae i kaffefläckig
morgonrock till en galet tjutande elgitarr ? Koka potatis till Confutatis ?
Sjunga en dödsmässa roligt och vackert ?
Javisst! Kören Rabalder från Göteborg har tidigare blandat musikstilar friskt
och den här föreställningen, Liksom Liv, skulle den lekfulle Wolfgang Amadeus Mozart
ha gillat.
|
|
Ur Vadstena Tidning 9/5-92
|
|
