|
|
|
|
LÅT DEM INTE KNÄCKA DIG. FÖRLÅT DEM, -DE FÖRSTÅR INTE BÄTTRE... Ta i från samhället makten över ditt liv. Det fick sin chans, och försummade den. Satsa all din energi på att förverkliga de drömmar som du närde en gång i tiden. Om du sedan som "åldring" kan konstatera att du aldrig nådde målet, så har du i alla fall levt ett mer berikande liv än de som nöjde sig med mindre. Glöm inte... ... att ofta är det själva resan som är målet...
Arbetslösheten är ett gissel. De som inte har varit där förstår det inte. Man känner sig utlämnad, överflödig, och oönskad. All kreativitet blir bockerad och ordet "inspiration" blir ett tomt begrepp. Vardagarna går tillslut bara ut på att överleva. Alla hanterar situationen som arbetslös olika. Men vi som har varit där kan nog vara överens om att det även kan knäcka den starkaste. I bland hjälper det att skriva av sig... Skriv gärna till oss om din arbetslöshet, eller ventilera dina åsikter om arbetslösheten, så kommer ditt verk också att få en plats på den här hemsidan.
FÖRTVIVLAN vandrar långa ödsliga steg mellan diskmaskin och fjärrkontroll följer gråa dubbelglasfönstret måste deklarera sanningen, mata tvättmaskinen, fånga dammråttor Sitter uppe i lägenhetsholken endast en grå liten fågel med hypokondri och stämplingskort måste ta sig i kragen, ta en dusch, gå ut med soporna blicka ögonkontakt med datorögat förutom kontaktlins och husets katt försöker hela långa dagen trä upp modet på en tråd, rycka upp sig, boka tvättid ligger på flotten resårmadrassen mitt emellan hopp och förtvivlan studerar 3-rumstakets filosofi måste räkna stämplingsdar, avmaska katten, ta en alvedon se den oförbrukade naturresursen väntande i ocean av tid vandrar från fönster till fönster väntar på inspiration väntar på posten väntar på mitt liv Eva HC Nyström, Visby
ARBETSLÖS Vem ser mig om jag kan sjunga, skratta eller dansa vem ser mig när dagar läggs till dagar av ensamhet med ansträngt högburet huvud bär jag återigen mina betyg min meritlista mitt värde mitt liv vördnadsfullt inför den allsmäktige Arbetsgivarens granskande blick och det vore mig som samlade jag minuspoäng då krävs det mod att bära mitt liv och säja att livet har mer av värde än papper i min hand än betyg men ingen frågar Ingen frågar om jag kan ge av mig själv om jag kan visa glädje, dansa eller måla om jag kan ge världen färg Anna-Lena Vikström, Umeå
Citerat: Ser det i deras ögon frågan är påväg slingrar mig likt en mask vrider mig i kramp där! Jag är spetsad på en krok ser den i deras ögon frågan som är på väg: Har du fått något jobb än? Liselotte Gillberg, Norrköping
Citerat: Och ännu en dag får du sitta längst bak i bussen och tjuvlyssna på dem som sitter längst fram. Avskärmad från händelsernas centrum och frusterad över att världen faktiskt fortsätter att snurra utan din medverkan. Dagarna passerar sedan varandra och plötsligt tappar du greppet om tid och rum. Du blir din egen arbetsgivare som bestämmer över tid och rum. Du äter, sover och vaknar när du själv vill och trivs med det i tre, fyra veckor, men när veckorna blir till månader krymper genast din tillvaro och du får många timmar till övers. För många människor blir det ett udda sätt att upptäcka sitt rätta jag. Det svåraste är ändå att samla ihop självförtroendet som ligger på marken och stönar efter vatten. Efter alla dessa dagar vägrar det att ställa sig upp och göra honnör. I stället beger vi oss hem strykandes längs husväggarna som om vi tappat kontaktlinserna båda två. Jenny Lundqvist, Hässelby
|