|
|
Urtidsmänniskorna hade en ursäkt; - de förstod inte bättre. Där sitter de… veganerna. Tonåringar med svarta kläder, trassliga eller rakade frisyrer, nitar och karamellfärg. "Militanta" säjer somliga, "dumma i huvudet" säjer andra. Jag ser veganerna skrika ut sitt hat, sin smärta, sitt lidande. Lidandet som kommit ur den oundvikliga insikten om det fasansfulla övergrepp som den mänskliga rasen begår på vår moder jord, och som strider mot alla universella lagar. Den onödiga masslakten är en del av den insikten. Vad har veganerna gjort för fel? De lyckades inte förtränga att de bearbetade köttstyckena blödande ligger och väntar på dem i bäddar av miljöfarlig cellofan i butikernas kyldiskar. De kan inte förtränga att ett oskyldigt djur fått ge livet för att skorna ska vara gjorda av äkta skinn. Det är vi som har format dem, dessa tonåringar, genom att via massmedia spy ut det ena ekobrottet efter det andra. Allt från miljöföroreningar till fruktansvärt djurplågeri, dag ut och dag in. Här är massmedias avkomma! Vad hade ni trott? Att alla skulle vara lika "starka", genom att lyckas förtränga eländet och dessutom delta i det dagligen? De sitter utanför en pälsbutik mitt i akademikerstaden Linköping. Någons döttrar och någons söner. Undrar om föräldrarna är stolta, undrar om de finns? Känner lust att ställa mig där bredvid dem, haka fast i armkrok och möta de föraktfulla men nyfikna blickarna från publiken. Jag, i mina snygga kläder från Vero Moda och med håret omsorgsfullt ordnat i en förrädiskt naturlig frisyr. Framför dem ligger en päls med rödfärg på. Nog förstår man budskapet. Det går in i mitt hjärta och stannar kvar där. Har för länge sedan lagt ner kampen med att försöka förtränga den insikt som slagit mig någon gång under mina 25 levnadsår. Det står faktiskt helt klart för mig, och faktumet står bortom alla tvivel, att djur är besjälade. Möt nötkreaturets blick i dödsögonblicket, och förneka det. Möt blicken hos ditt älskade husdjur när du kelar med det, och förneka. Kan du förneka att djurens överlevnadsinstinkt och livslust motsvarar våran, den mänskliga rasens? Kan du förneka dödskampen i djurets dödsögonblick? Förnekar du smärtan i djurets blick när du sticker kniven i det? Den svarta komiken i det hela är att väldigt få svenskar i dag överhuvudtaget skulle kunna tänka sig att döda ett djur. "Urtidsmänniskorna hade en ursäkt; de förstod inte bättre". Alla vet att vi inte behöver äta kött längre. Många vet till och med att köttätandet är hälsovådligt. Som tur är blir de yngre generationerna mer och mer medvetna. Tidens gång, och så har det alltid varit. Barnen lär av föräldrarnas misstag. Vegetarianerna och veganerna blir fler och fler. Pälskapporna blir fördömda. Vi når alla insikten till slut. Poliserna bär undan veganerna med våld. "Olaglig demonstration". Jag ler åt min tanke på hur det skulle vara om poliserna plötsligt drabbades av denna insikt, och gick in och hämtade ut butikspersonalen i handbojor: "Ni är en del av kedjan i massmördandet och den psykiska och fysiska misshandeln av djur, varför vi nu läser upp era rättigheter…" Folkmassan skingras och jag går där ifrån. Bokstugan / Sverige -98 "Jag förstår känslorna hos de 'militanta' veganerna, jag förstår vad som driver dem att utföra dessa vansinnensdåd. Men jag sympatiserar inte med dem, jag tycker att de gör fel. Våldsamheter är ingen lösning, och även om de inte misshandlar någon fysiskt så är det psykiskt våld att förstöra annans egendom och på det sättet försöka tvinga på andra ens egen åsikt. Jag tror på kommunikationen." |