RECENSIONER

Skivrecensioner:

Att säga att det här är bra vore väl kanske att ta i.
Att däremot tänka sig att det här är på allvar, någonstans, på något sätt, känns inte ett dugg främmande.
Det vore att göra bort sig att kalla detta för nyskapande, samtidigt som man förr eller senare tvingas inse att det inte heller är föråldrat. Det är i högsta grad aktuellt och det är inte gjort utan fantasi.
På Vostoks förstlingsalster, en självtitulerad demo, får vi en regelrätt uppvisning i brittpop, oavsett vad bandet själva vill kalla det. För vad som spelas har, samtliga spår igenom, en oantastlig kärna som formligen osar "Union Jack".
Detta har man dock försökt kamouflera med oortodox, men väl fyndig, körsång, lite stämningshöjande gitarrplock och orgel.
Det faktum att Vostok klarar av att låta som både Hepstars och Oasis gör mig glad, för det visar sig vara en blandning som tar en genom skepsism, förbi, och till ett stadium då det hela känns riktigt trevligt. Men inte bra.
Tre spår får du; Flower by the motorway, No highway in the sky och Valentine, vart och ett genomarbetat och över förväntan snyggt producerat. Men varför spelar de JoHn-material?

Charles Franz - Arvika Nyheter - 991210