Vår Rover köptes in som ett renoveringsobjekt i augusti 1996, avställd sedan 21 december 1982. Den var då rostlagad och motorhuv och bagageluckan var nedslipade till aluminiumen. Då bagageluckan hade ett par bucklor, som visserligen var uppspacklade, tyckte vi att det var lika bra att skaffa en bättre, då vi även behövde en förardörr då det var fel vinkel på underkanten på dörrspegeln efter en tafflig lagning. Det var nya skärmar runt om, nya trösklar och ny sandplåt med i köpet, så efter montering av dessa och provkörning av motorn, efter oljebyte och översyn givetvis, så besiktigades bilen omålad som den var. Det visade sig vara endast ett par småfel på bilen som behövde åtgärdas, så det blev snabbt en ombesiktning. Därefter lackerades bilen i sin originalkulör Arden green. Inredningen är förhållandevis hel, då det bara är en söm som har spruckit i skinnetpå förarstolen. Inredningen är förresten i beige.

Vi har använt Rovern som finbruksbil plus husvagnsdragare då det inte har varit snö, d.v.s. från slutet på april till början på november. Den har fungerat utmärkt med bara ett par smärre missöden, såsom läckage från automatlådan vid husvagnsdragning, men det åtgärdades under vintern -97/98, då motor och låda lyftes ur för en noggrannare översyn. Vi har även monterat ett oljekyl till lådan i fronten då det i den vanliga kylaren inte fungerar. Det ända större missödet vi har haft var när servot till det ena bromsbandet i automatlådan haverade i somras. Som tur är har vi en reservlåda, så det var bara till att palla upp bilen, riva ner tråget till lådan och byta hela servoenheten och justera in bandet så var det felet lagat.

Vid långkörning drar den inte mer än 1,1 liter/mil om man håller hastighetsbestämmelserna, vilket vi tycker är mycket bra för en V8. I stadskörning har jag lyckats få upp förbrukningen till över 1,6, men då är det mycket accelerationer från stoppljus. Den är utomordentligt bekväm att åka i, jag tycker att den är klart jämförbar med många moderna bilar.