Pälsdjursuppfödning

Pälsindustrin är beroende av att massor av djur dödas varje år. Det behövs exempelvis 40-70 minkar eller 10-20 rävar för att tillverka en enda pälskappa. Människan kan lätt klara sig utan pälsprodukter - det är helt orimligt att pälsdjur lider och dör för att bli onödiga lyxvaror! 

I Norden är minkar och rävar de vanligaste djuren på pälsfarmerna. Det finns totalt cirka 5 000 mink- och rävuppfödare i Norge, Danmark, Sverige och Finland.
I Sverige dödas över 1 miljon minkar och tusentals rävar varje år bara för att människor vill tjäna pengar på deras pälsar. 

Så länge tillräckligt många personer är beredda att betala dyrt för de här lyxprodukterna kan pälsindustrin fortsätta att betrakta pälsdjur som råvaror som kan ge stora vinster. Du har ett viktigt ansvar som konsument! Om allt fler av oss konsumenter avstår från pälsprodukter kan vi göra försäljningen så olönsam att den minskar och så småningom förhoppningsvis helt upphör. Vi kan också sprida information till så många som möjligt för att skapa debatt om hur pälsdjuren behandlas.

För att få ett slut på pälsdjurens lidande måste vi vara mycket uppmärksamma. Pälsindustrin försöker nämligen också få ut sina produkter på marknaden med hjälp av varor som främst inte är gjorda av päls. Det kan till exempel vara pälskragar på jackor och kappor. Inte mindre än 90% av alla rävskinn används till just den här typen av pälsdekorationer.

Det "liv" pälsdjuren lever på pälsfarmerna är helt onaturligt för dem. Rävar och minkar är djur som rör sig över stora områden när de lever i frihet - men på pälsfarmerna trängs de ihop i små nätburar innan de oftast gasas ihjäl eller dödas med elchocker. Flera minkar tvingas in i burar som inte är större än en uppslagen kvällstidning och rävarnas burar är bara 1-2m2. Den instängda tillvaron är väldigt stressande och kan leda till sjukliga beteenden som till exempel att djuren biter på varandra så att de får allvarliga skador. De här förhållandena är ett direkt hån mot djurskyddslagen, som säger att djur som föds upp för pälsproduktion har rätt att "hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt".

För rävarnas del finns en gnutta hopp inför framtiden. I djurskyddsförordningen står numera att rävar ska kunna gräva och vistas tillsammans med andra individer. De nya villkoren ska vara genomförda år 2000, men hur det praktiskt ska gå till är oklart. Förbättringen gäller inte för minkarna, som ändå är de i särklass vanligaste pälsdjuren på svenska pälsfarmer. Under 1994 föddes 
1 200 000 minkar upp i Sverige jämfört med 20 000 rävar.

Pälsindustrin använder mycket grymma avlivningsmetoder. Det är ett tydligt exempel på att djuren betraktas som råvaror - det väsentliga är pälsens kvalité, inte djurens lidande. På svenska pälsfarmer är det vanligaste sättet att avliva rävar att döda dem med elchocker. En elstav förs in i munnen och en annan i ändtarmen. Elstavarna kopplas sedan till ett batteri och strömmen slås på. 
Det behövs ingen spännings mätare vid el avlivning, trots att en låg batterispänning kan göra dödsprocessen extra plågsam. 
Minkarna avlivas oftast genom gasning. Mellan 15 och 40 minkar tvingas in i en låda som sedan fylls med dödlig gas.

 Gasen stängs av efter ca 4 minuter.

Saxfångst

I Sverige är det förbjudet att fånga pälsdjur med bensaxar, därför att metoden anses vara för plågsam för djuren - men trots det tillåter Sverige att pälsprodukter importeras från länder där bensaxar används! Pälsprodukter som säljs i Sverige kan alltså mycket väl komma från djur som har fångats med bensaxar. Pälsdjuren kan skadas mycket svårt av bensaxar. Det är inte ovanligt att djuren drar benen ur led i sina desperata försök att bli av med den fruktansvärda smärtan och att de i sin förtvivlan gnager på bensaxen tills både tänder och käkben bryts ner. De djur som inte dör av bensaxskadorna, attacker från andra djur, svält, värme eller kyla, slås eller sparkas ofta ihjäl av jägarna. Dessutom fångas en hel del så kallade "skräpdjur" i bensaxarna, ca två av tre fångade djur är djur som jägarna inte är intresserade av: hjortar, rådjur, fåglar, hundar och katter skadas och dör en kvalfull död helt i onödan.