Planetär är en rörelse som går från väggen till mitten (på ett rör) på ett inspolande sätt. Det kan vara en vatten-, luft- eller jordrörelse. Ämnena (i jord, luft eller vatten) som då sättes i rörelse är i väentlig grad bipolära och har varnadra motsatt polaritet, t ex kolväte och syre. Alla inblandade ämnen som har en högre atomvikt än vatten kommer att centreras till virvelns mittaxel. Det vakum som uppkomer understödjer därvid förbindningen mellan varandra motsatta medier och polära spänningar, varvid ena gången uppkommer en kvalitetsförsämring och andra gången en dito förbättring. Det avgörande är vilken kraft som överväger.
Bildlikt talat motsvarar denna rörelseart svängningsrörelsen hos en uppåtstigande örn som stiger i en skruvrörelse och med vingspetsarna styr luftmassorna till en virvel omkring sin egen axel, en rörelse som både är riktad "omrking sig själv" och "in i sig själv". Omkring örnens droppformade kropp sker en "inspolning". På det sättet uppkommer längs kroppen en emulsionsprodukt av biomagnetisk art som urladdar sig i fjäderpennorna. Dessa uppladdas då och blir till en ackumulator vars innehåll bidrar till en leviterande effekt på fågelkroppen som (alltså) innehåller både uppbyggnads- och uppdriftämnen.
Dessa levitationsämnen uppkommer om man sätter en blandning av syre, kol, väte och kväve i en spiralrörelse. Detta skall ske i en äggform som är väl isolerad och sluten mot ljus- och värmepåverkan. Det uppstår då i denna blandning en jäsningsrörelse lik den som uppträder i en vinkällare. Detta är den kalla jäsningsprocessen.
Senaste tidens upptäckter och forskning har visat att det överraskande nog ej finns ett sterilt vatten. T o m ur förbrända bakteriekulturer uppstår nytt liv och växande om man sätter denna rest i planetär rörelse. Denna oförstörbarhet kan kanske förklara den gödningsverkan som jordiska livsrester av alla slag utövar, likgiltigt om det rör sig om utskilda fäkalier eller slagger som blir kvar vid en förbräningsprocess. Sådana gödningsämnen är emellertid mindervärdiga eftersom det är fråga om rester av oxidationsprocesser. Genom värme eller liknande strålning (röntgenstrålning) har de urladdats och berövats sina uppbyggnads- och uppdriftskrafter. De söker därför draga till sig nya livskrafter från omliggande medier, speciellt grundvattnet. Detta urladdas och sjunker efterhand allt djupare.
Så kan grundvattensänkningen i närheten av vattenkraftverk förklaras där man byggt in vattenturbiner av stål som fungerar med tryck. Tryckrutbiner, peltonhjul och också snabbgående jordbruksredskap (plogar eller kultivatorer) har större skadeverkan ju hastigare de rör sig centrifugalt och alstrar värme. Samma gäller ochkså för flygplanets propellrar som verkar som en dynamo i luften. De urladdar luften och sänder ut fördärvlig strålning.
Dessa nedbrytningskrafter på atomnivå uppstår också om man för ett gott källvatten - som ännu är geosfäriskt överladdat - genom järnledningar med rund profil eftersom dessa är överladdade med syre. Om sådant vatten sedan sipprar ut t ex genom läckor och bildar vattensamlingar som sedan användes vid bevattning, så verkar det som ojäst latrin eller fäkalier upplösta i vatten. Det rör sig i båda fallen om översyrliga bildningar som avskilts ur livsformer för att dessa ej skall skadas av nedbrytningsprocesserna och förstöra varje vilja till ny gestaltning.
En nedbrytningsprocess kräver tillsatsvärme. Detta förklarar ökningen av patogena skadedjur och organismer som man sedan måste bekämpa med gift. Man förbiser att varje tillståndsändring orsakas av förändingar i grundämnesområdet vilka ständigt utvecklar allt utvecklingsfarligare parasiter ju mera felaktiga rörelse- och impulspåverkningar som drabbar livets groddzon.
Om man däremot låter vattnet strömma i speciellt utformade och legerade anordningar för spiralrörelse under hermetisk isolering från ljus, värme och luft så kyles vattnet (som innehåller kol, väte och kväve). Samma sker med gödselvatten blandat med finfördelade fäkalier om detta ledes på samma sätt i en sådan rörelse. Slutresultatet är ädelgödning. Vid ett bestämt varvtal utveklas en produkt mitt emellan energi och materia som bidrar till uppbyggnaden av det vi kallar äggvitekoncentratet.
Detta koncentrat förvandlas genast till nedrytande hydrat om man utsätter det för alltför mycket ljus eller värme eller sätter det i hastig rörelse eller med don av järn (stål). Medierna vatten, luft och jord bryts ner och deras produktionskraft försvagas ju mer man i dem alstrar elekrolytiskt verkande emanationer som ändeffekt i tidsbesparande rörelsedon och maskiner av alla slag. Man uppnår en kortlivad skentillväxt som bär förfallets frö inom sig. Detta förfallets frö har utveklats till den tekninska tidsålderns pest, cansern som angriper alla högre organiserade livsarter genom det översyrade driks- och bruksvattnet. Genom livsmedlen förstör denna översyrlighet tänder och skelett och en här av läkare försöker stoppa igen hålen i tänderna.
Havsvattnet som försörjer de olika världsdelarna med vatten förlorar denna egenskap genom att en naturfrämmande teknik och industri förgiftar vattendragen. Ändå har detta vatten i sig i finaste fördelad form metalliska och mineraliska spårelement som i ett embryotillstånd innehåller uppbyggnadens frö i sig. För att åter utveckla det döende havsvattnet måste man fylla det i en nära nog helt tät skål. I en sådan konstgjord urform tillsättes antisyraartade ämnen och kolsyra. Därpå sätts blandningen i rörelse mot inspolning av en speciellt utformad anordning för bildande av spiralrörelse. Som redan nämnts kommer vattnet då att pendla in emot + 4 grader, vattnets anomaliepunkt. Härigenom uppnår man först en uppdelning av de ingående bipolära grundämnena. Översyrade grundämnen centrerar sig mot rörelseaxeln tillsammans med tillsatta negativt laddade sediment och atomiseras mekaniskt genom spiralrörelsen. Därpå förs de uppåt på et trombartat sätt och sugs på nytt in i den u undre tredjedelen av kärlet roterande sugpropellern. Denna process får fortgå tills de inblandade ämnena ej längre är synliga för ögat. Om nu det uppkommande undertrycket nått 0,96 atö och temperaturen +4 grader så ändrar sig innehållets materiella karaktär. Syret, som är atomiserat solenergiavfall i gasform, bindes av motsatt polariserat kolämne. Slutprodukten av denna intima förmålning är högvärdigt dricksvatten som är i klass med högkällornas kvalitet. Om latrin behandlas på samma sätt får man som resultat ett idealt gödningsämne och en förbättrad växtlighet.
För att åter göra jorden fruktbar skulle man, för att tala med dr Fritz Kahn, plantera in så många konstgjorda ägg med helt täta skal i den kvalitetsämneslösa marken och sedan, som Moder Jord gör, sätta inehållet i planetär rörelse.
De nuvarande fysikerna, kemisterna, avloppsrenings- och jäsexperterna, de moderna skogs-, och lantbrukarna samt vattenteknikerna liksom energiteknikerna, kan endast se de tillståndsändringar som uppträda som följd av yttre miljöpåverkningar. Med sina förprogrammerade föreställningar kan de därför ej begripa vilka väldiga produktionsökningar vid samtidigt stigande kvalitet, som skulle kunna uppnås om man gjorde allting tvärtom mot vad som nu sker i hela den civiliserade världen.
Av samma orsak (som ovan nämts) lägger fiskarna sina ägg i kallt källvatten, amfibierna i kalla hålor. Fågeln lägger ägg med hårda skal och påverkar dem med den temperatur som svarar mot deras anomalietillstånd.
När solens värme är ringa på morgonen och avtar mot kvällen så tilltar istället solljusets intensitet. Därför lägger örnen sina ägg på stora höjder i gropar på skuggiga klippväggar. Endast på mornar och kvällar lämnar fågeln äggen för att söka föda. I annat fall skulle det nödvändiga och konstanta anomalietillståndet hos äggen ej kunna bibehållas.
Djuphavsfiskar och amfibieartade ålar lägger sina ägg, som endast är täckta av en mjuk hinna, i det mörka, nästan helt ljusfria djupa havsvattnet. Ur äggen utvecklas sedan individer som har ett nästan otroligt ömtåligt skelett. Om man tar upp dem i vattennivåer där det atmosfäriska trycket råder bryter skelettet nästan omedelbart samman.
Det varmblodiga livet behöver ljus och värme för att kunna bygga upp sitt hölje som skyddar själen, det biomagnetiska inre kraftfältet. Det kallblodiga livet kan undvara det starka filterskyddet ju mörkare och kyligare det omgivande mediet är. Trädarter som hör samman med ljusa växtplatser har tjock bark, de som skall stå mörkt har däremot tunn bark. Den moderne skogsägaren som övergivits alla goda makter, planterar de senare ljust för att uppnå en förment "ljustillväxt". I verkligheten för hans träd endast molekylärt sönderfall, saftröta och cancer.
Den naturfrämande jordbrukaren luckrar upp jordens hårda yta - det hårda skalet - med maskinplogar av järn och uppnår till sist en nästan fullständig sterilisering av sin jord. Vatten teknikern förbiser att vattnet som rör sig ovan jord måste vrida sig som steken framför elden för att skydda sig mot solens hetta. Energiteknikern alstrar explotions- och expansionskrafter. Han förbiser att implosionskraften skulle kunna skapa obegränsad och kostnadsfri energi som skulle lösa en god del av de nuvarande världsproblemen. Som atomtekniker har han plockat sönder världens urverk i dess minsta delar. När han sedan skulle sammanfoga vad han plockat sönder fick han atombomben i handen som förintar allting och vars strålning förbränner honom utan eld.
Vad skall väl ännu kunna hända innan dessa narrar begriper något?
Översättning ur IMPLOSION nr 65
Översättare: Olof Alexandersson