(se även Introduktionen.)
Han kom från en släkt som i många generationer hade ägnat sig åt vården
av vattnet, skogen och det vilda djurlivet. Han hade alltså en rik fond
av traderad kunskap att falla tillbaka på när det gällde naturens liv.
Själv hade han en mycket skarp iakttagelseförmåga och en osedvanligt stark
intuition. Han var tydligen dessutom mycket paranormalt begåvad.
Som ung skogsvaktare kom han till ett stort, avlägset liggande revir där det fanns orörd urskog. Läget hade gjort det omöjligt att avverka skogen. Schauberger kunde därför i flera år studera hur ett ostört naturliv fungerar i ett sådant område och i synnerhet intresserade han sig för vattnets roll och uppträdande.
Men en dag föll också denna orörda skog offer för plånbokstänkandet och han kunde då se vad detta medförde för vatten, djur och växter inom detta område - och inte bara där utan vida omkring, långt ifrån avverkningen. Inte minst såg han hur de degenerativa verkningarna spred sig till de kringliggande jordbruksbygderna, hur skördarna minskade och förlorade i kvalitet och hur sjukliga störningar bredde ut sig bland växter, djur och människor. Därför blev han under hela sitt liv en våldsam bekämpare av det moderna kalhuggningsskogsbruket med dess onaturliga planterings-, gallrings- och avverkningsmetoder.
"När en människa dör ringer klockorna, men när skogen dör och därmed ett helt folk vigs åt undergången, då rör inte en människa ett finger", utropade han förtvivlad år 1931.
Och vad allt hade han inte att säga om vattnet! Hur fick han då¨sin kunskap om vattnet, denna kunskap som man inte finner någon annan stans?
Ja, dels hade han ju fädernas tradition att bygga på, och med beundran talar han om allt de visste om naturen som inte finns att läsa i böcker. Vidare säger han att han har "arvminnets gåva". Han kan minnas vad gångna släktled upptäckt om vattnet. Men dessutom har han uppövat en egen metod att komma vattnets hemligheter på spåren, och om detta berättar han:
"Jag drog mig ständigt ut i skogen, redan i min tidigaste ungdom. I timmar kunde jag sitta och studera det rinande vattnet utan att bli trött eller uttråkad. På den tiden visste jag ingenting om den stora hemlighet som finns gömd i vattnet. Jag visste inte heller att vattnet är bärare av livet och det som vi kallar medvetande. Aningslöst lät jag det rinnande vattnet strömma förbi framför mina ögon.
Först efter flera år märkte jag att det rinnande vattnet magnetiskt drar till sig vårt medvetande och tar med sig en del av detta. Det är en kraft som kan verka så starkt att man övergående förlorar det egna medvetandet och ofrivilligt somnar in djupt.
På det sättet lärde jag mig att så småningom leka med dessa hemliga krafter i vattnet. Jag överlät på vattnet mitt s k fria medvetande för att låta vattnet tillfälligt arbeta med det. Omsider blev det djupt allvar i den leken när jag upptäckte att man på detta sätt kan låta sitt medvetande utträda ur kroppen och övergå till vattnet.
När jag sedan återtog medvetandet så berättade detta för mig de mest sällsamma ting ur vattnets inre värld. På det sättet blev jag en forskare som så att säga kunde skicka ut mitt medvetande på upptäcksresor. Jag erfor därigenom sådant som förblev okänt för andra människor. ... Detta ... gav mig slutligen en förbundenhet med den hemlighetsfulla naturens eget väsen som jag nu långsamt började få kunskap om och lärde mig förstå. Det blev efterhand klart för mig att vi människor är vanda att se allting bakvänt och felaktigt. Den största överraskningen var dock att få klart för sig att människan låter det värdefullaste rinna bort till ingen nytta medan hon av det stora andliga endast behåller avfallet."
För Viktor Schauberger är vattnet en levande organism. Det är ingen
död kemisk substans.
-Vattnet täcker tre fjärdedelar av jorden och är av utslagsgivande
betydelse för alla levande väsen och naturens hushållning. Vetenskapen
förklarar för oss att vattnet är en kemisk förening av väte och syre. Det
är ungefär som om man skulle betrakta människan enbart utifrån en kemisk
analys och vetenskapligt fastställa att hon är en organisk förening av
till största delen vatten, äggvita, mineral osv. "Värdet av detta
material i pengar är ju som bekant rätt blygsamt.
-Man vet idag att vatten inte alltid är lika med "vatten", att det t ex finns tungt vatten med alldeles speciella egenskaper. Men annars stannar man vid kunskapen om vattnets olika aggregationstillstånd - som vätska, ånga, is - och vattnets kretslopp som man ser som cirkulationen hos en död substans från molnen till havet och åter till molnen. Därmed anses den väsentliga kunskapen om vattnet vara uttömd.
-Men i verkligheten innehåller vattnet liknande hemligheter som blodet i människans kropp. I naturen fyller det funktioner som gör det berättigat att antaga att vattnet kan anses som jordens blod. Hur det lever, livnär sig och förökas, hur det kan insjukna och tillfriskna, hur det - i riktig rörelse - kan frambringa de mest förvånande verkningar. Detta är inga tomma fantasier utan bevisbara fakta - och just fakta som den nuvarande vetenskapen varken vet något om eller kan förklara.
-Vattnet är den kretsloppets bärare som uppehåller livet i sin helhet. I varje vattendroppe bor en gudomlighet som vi alla (borde) tjäna. Där bor Livet, själen hos denne förstfödde av all substans, Vattnet, vars gränser och strand bildas av kapillärerna som leder dess lopp och inom vilka det kretsar.
-Varje vattendrag är en blodåder hos detta liv, som själv bygger sina farleder och broar, för att meningsfullt fördela och upplyfta Livets uttryck ur jorden mot höjden där det först kan bli frit, fyllt av ljus och skönhet.
-Så som det är självklart för oss att ett i jorden nedlagt friskt frö småningom kan utvecklas till ett mäktigt träd, så måste det också vara självklart att endast sunt och moget vatten kan ge sunda växtprodukter. Så som det i den fuktiga jorden nedlagda fröet för sin fortsatta utveckling värme och kyla, ljus och skugga och därmed förbunden energi, så är det också med vattnet vilket också behöver dessa motsatser för att kunna fullfölja den inre om- och uppbyggnaden. För att få tillgång till dessa nödvändiga motsatser går det också sin långa väg genom universum.
-I varje droppe gott vatten bor en värld av möjligheter. Också vad vi föreställer oss som Gud har sin hemvist i varje droppe vatten. Förstör vi vattnet, tar vi bort skogen, dess vagga, så berövar vi oss själva på ett vettlöst sätt livets högsta goda - vår hälsa - och förlorar dessutom också vår hembygd där vi skulle leva och verka.
-Utan tvivel representerar vattnet den väldigaste bro för all tillvaros utveckling. Endast inuitivt begåvade människors djuplodande studium kan utforska det innersta väsendet hos livssubstansen vattnet och endast det restlösa utforskandet av denna ursubstans kommer att göra det möjligt att åter för den andligt och kroppsligt förfallna mänskligheten anvisa vägarna som för uppåt.
Olof Alexandersson
Till nästa del av föredraget.