Jag är en kille som nästan alltid är full av idéer som jag grubblar
på eller snackar om. Jag älskar helt enkelt att fundera. Nå, har jag nu
kommit fram till något? Visserligen så är sällan mina idéer av det slaget
att man kommer fram till så värst mycket inom överskådlig tid. Filosofer
har i alla tider försökt att lösa universums största gåtor. Och vad har
de då kommit fram till? Jo, fler frågor. Ibland har de några visa ord att
säga men gåtorna väntar fortfarande på sin lösning.
Jag kan inte påstå att jag har kommit längre än någon annan på det
hållet, men jag håller inte bara på med att försöka lösa universums gåtor.
Nej, det tycker jag att alla historiens filosofer gjort så mycket att det
börjar bli en aning uttjatat. Jag har intresserat studerat en del av idéerna
kring detta och det har satt igång tankeverksamheten på mig ett flertal
gånger.
Men vad jag egentligen oftast tänker på det är hur världen ska fortsätta sin utveckling de närmaste 50 åren. För de flesta har väl märkt att den linje vi är inne på nu inte leder riktigt dit vi vill. Mina idéer är alltså oftast av den visonära typen, dvs jag drömmer exempelvis om ett framtida samhälle som inte bygger på att städerna samlar allt fler människor utan att landsbygden växer i form av små byar som är ekologiskt riktiga. Men, jag vill självklart inte gå ifrån den teknik vi har utvecklat, jag har alltid varit intresserad av teknik och vad man med den kan åstadkomma. Och denna blandning av ekologi och teknologi tror jag kommer att dominera framtiden.
Det som är skillnaden med framtidens teknologi är att den kommer att
sträva efter att stå i harmoni med naturen och om möjligt närmast vara en
del av den. Vägen för denna utveckling har Viktor Schauberger visat oss.
Han har presenterat en teknologi som är bra mycket mer spännande än dagens
allra senaste upptäckter men som ändå arbetar för naturen istället för
mot den.
Med hans teknologi skulle vi kunna bygga upp ett hållbart samhälle
som bygger på helt andra principer än dagens samhälle gör. Eventuellt skulle
denna utveckling också göra slut på världens oerhörda själviskhet och egoism.
För vi måste trots allt inse att världen idag skulle sett bra mycket trevligare
ut om folk hade som högsta mål att bygga upp samhället istället för att
ta så mycket de kan för att behålla för sig själva. Många tycker att jag
svamlar när jag säger så, men jag tror att människan är offer för sin egen
teknik, skulle inte tekniken vara så desktruktiv skulle inte människan
vara det.
Vår teknik idag bygger på destruktiva krafter, explosionen och elden är våra främsta energikällor. Enligt Schauberger finns det ett sätt att framställa energi med raka motsatsen - uppbyggande krafter. Våra forskare har helt enkelt inte funnit dem pga att de fungerar så helt annorlunda än de destruktiva krafterna.
Tänk er in i följande: Dagens kraftverk ersätts av kraftverk som renar
luften och samtidigt får ut energi ur det. Bilarna åker omkring och sprider
snarast ut väldofter i stället för avgaser. På åkrarna finns det inte längre
några gifter för nya jordbruksmetoder ger mer samtidigt som marken mår
bättre.
I stället för de enorma vidderna av ändlös åkermark byggs små idylliska
gårdar upp som brukar små bitar land i taget, emellan de små åkerlapparna
växer trädalléer upp. Städernas attraktionskraft minskar väsentligt allteftersom
landsbygden blir allt mer full av liv och de elektroniska hjälpmedlen gör
det lätt att arbeta från sitt eget hem. Städerna förvandlas till centrum
för handel och nöjen (som de en gång var) men de flesta väljer att bo på
annan ort.
De mindre samhällena som byggs upp är tillräkligt små för att alla
ska känna alla. Detta gör att dagens samhällsproblem med ökat våld, kriminalitet,
mobbing osv. försvinner ut i sanden, för i ett sådant samhälle skulle alla
känna ett ansvar att se till att ingen hittar på otyg.
Människorna i detta samhälle skulle vara betydligt mer harmoniska som
personer, men skulle inte för den skull förlora kontakten med omvärlden
för det är fortfarande fråga om ett modernt samhälle med elektronisk kontakt
och gott om komunikationsmedel till städer m m. i omgivningen.
Jag menar att ovanstående vision inte nödvändigtvis behöver vara en dröm, allt som behövs är trots allt: lite ny teknologi och en smula framtidstro. Och den nya tekniken jag pratat om skulle ge framtisdtron på köpet. Och allteftersom insikterna i hur naturen egentligen ska skötas fördjupas kommer omvärlden att bli bra mycket vackrare och människor kommer både fysiskt och psykiskt att må mycket bättre. Men det hela bygger på att inget vinstintresse kommer i vägen och försöker tjäna en massa pengar för då är vi snart tillbaka där vi började, dagens sammhälle har ju vuxit upp ur hierarkins överdrivna vinstintresse och brist på människokärlek, och det har satt sina spår.
Men jag tror inte att människan som sådan är en ond varelse, bara en oförståndig sådan. Och oförstånd leder lätt till att man skadar sig själv på flera sätt. Ett samhälle mestadels byggt på oförstånd kan naturligtvis inte komma så långt. Till slut förgör det sig självt också på grund av, ja, just det - oförstånd.
För att begripa hur oförstånd kan leda till att människor mördar varandra
för pengar, släpper ut gifter i haven för att tjäna en hacka extra, startar
krig pga trosuppfattning m m, måste man nog gå en smula djupare. Säg att
ett föräldrapar av oförstånd uppfostrar sin unge helt fel, detta barn växer
då troligen upp med psykiska men av detta. Det sätter sedan spår i hur
han/hon behandlar sin omgivning och sedan i sin tur hans/hennes egna barn.
Detta är ju ett klassiskt sätt för psykologer att förklara många problem.
Och det kan mycket väl förklara en hel del av historiens utveckling, t
ex har det i långa tider varit ättlingar till rika och mäktiga som sedan
i sin tur blivit de som styrt och ställt. Om man ser till historien har
sällan dessa barn haft någon lycklig uppväxt, ofta har de knappt känt sina
föräldrar och därför inte fått den kärlek som alla barn så väl behöver.
En sådan uppväxt sätter sina spår, barnen blir därför ofta olyckliga och
grymma i sitt sätt att styra och leda sitt folk. Jag har någon gång hört
att man som barn behöver få kärlek för att sedan kunna ge den, om detta
är sant har vi ju förklaringen som i en liten ask.
Jag tycker inte om att förenkla något som är oerhört invecklat och komplext, men man hamnar till slut alltid på en förenkling när man ska förklara något. Jag tror inte ens den skickligaste berättarkonstnär till fullo kan uttrycka en tanke, en känsla, en bild eller en upplevelse. Dessutom skulle lyssnarna bli utleda på den väldiga mängden ord som måste användas för att förklara den i minsta detalj. Det jag skrivit ovan är just en sådan grov förenkling, inte minst eftersom jag sällan ens formulerar vad jag känner i ord, de brukar oftast förbli just bara känslor.
Jag har egentligen betydligt mycket mer idéer och tankar om ovärlden,
framtiden, tekniken, mig själv, andra, m m. Men jag kan inte forsätta att
skriva om det i all evighet, det skulle bli bra enformigt och skulle bara
handla om min egen uppfattning om allt. Men om du nu orkat läsa allt detta
så kanske det är intressant (åtmistone för dig), trots att det bara handlar
lite om mina egna funderingar.
Tänker du som jag så kontakta mig, gör du det inte, kan du kontakta
mig i alla fall. Jag är inte ute efter att alla ska tänka som jag, det
vore väldigt trist och min favoritsyssla: diskussionen, skulle bli bra
enformig om alla bara höll med mig.
Jag säger heller inte att jag har tänkt igenom allt helt och fullt,
så visst finns det brister både här och där i mitt resonemang. Faktum är
att jag skulle vara djupt olycklig om det var så enkelt som jag beskrivit
det.
Jens Landgré