Egoismens högtid

Det sägs att julen är eftertankens och fridens högtid. Det sägs att julen ska vara givandets högtid, då vi tänker på våra medmänniskor, och skickar en extra tanke åt dem som inte har. Att en så självklar sak som det är tvungen att rutas in under ett par dagar kan tyckas vara konstigt, men hur är det egentligen med givmildheten under julen? Vi ger varandra saker av ren plikt.
-"Vad var det nu mormor hade skrivit på sin önskellista?"
Önskelistorna blir långa och paketen blir många. En sorts handel med påtvingad omtanke kanske? (Vad var det nu farmors present kostade...)

Visste ni att det skulle räcka med en förmögenhetsskatt på 4% på de 225 rikaste personerna i världen för att täcka behovet av mat, medicin och husrum för alla fattiga i världen. (Vi tar det igen, Fyra (4) procent)

Men nu är det jul. Nu ska vi vara glada, givmilda och inte tänka på tråkigheter. Svältkatastroferna får vänta tills åt minstonde efter nyår, och är verkligen rapporteringen om massmord i Jugoslavien viktig just nu? Vill folk ha den nyheten? Vi skjuter upp det också. Julen är ju glädjens högtid.